Det är ingen överraskning att det finns många motståndare mot omskärelse, som DN skriver om. Det som inte är en sedvänja eller tradition i Sverige, det visar sig vara en sak som folk mer tar avstånd från än från Förintelsen. (Det var ett litet överdrivet exempel, men ni förstår nog)...
Det är ren okunskap och det faktum att "VI" tror oss veta bättre än "DEM". Gunnar Göthberg, ordförande för Svensk barnkirurgisk förening och överläkare vid Drottning Silvias barnsjukhus i Göteborg, är ett bra exempel på att denna okunskap kring frågan inte finns hos endast personer med visst politiskt motiv. Göthberg jämför och likställer nämligen omskärelse av pojkar med könsstympning av flickor, enligt DN. Att en person som till och med överläkare inte verkar känna till skillnaden mellan omskärelse av pojkar och könsstympning av flickor är riktigt dåligt, oproffesionellt och även något skrämmande. Skillnaden är att när pojkar omskärs tas endast förhuden bort, medan könsstympning av flickor innebär att hela klitoris tas bort. Omskärning av pojkar innebär inte att man avlägsnar ollonet, och därför går det inte att jämföra dessa två. Det är faktiskt ett hån mot alla flickor som har utsatts för könsstympning att hävda att omskärning av pojkar är lika med könsstympning av flickor!
Behöver ni ett argument till, ett faktum till? Händer det att pojkar och män omskärs? Ja. När? När de har problem med förhuden, alltså när det föreligger medicinskt behov. Räknas någon av dessa pojkar eller män som stympade? Nej. Får de ett bättre liv efter ingreppet? Ja. Uppstår det komplikationer efter ingreppet? Ja, men i väldigt få fall, jämförbart med komplikationer i samband med andra enklare kirurgiska ingrepp.
Händer det att flickor eller kvinnor får sin klitoris bortopererad på grund av medicinskt behov? Jag vet inte, men jag har aldrig hört talas om en sådan operation.
Argumentet att det handlar om ett övergrepp eftersom barnet inte har gett sitt medgivande till ingreppet, det köper jag delvis. Men vad ska vi då säga om abort? Ett foster är ändå en människa, trots att det börjar likna en människa först efter ett par månader. Så, att ena stunden hävda att omskärelse av pojkar är ett övergrepp eftersom barnet (i många fall under ett år gammalt) inte har gett sitt medgivande till ingreppet, och i nästa stund försvara rätten till abort som en mänsklig (kvinnlig) rättighet (vilket läkaren i fråga kanske gör, kanske inte), det är inget annat än hyckleri!
Själv kommer jag från ett land där omskärelse var och är vanligt, men vissa föräldrar tycker inte att det är lika viktigt som vissa andra föräldrar gör. Jag kan inte komma ihåg att jag någonsin har hört talas om ens ett fall där ingreppet gick fel och pojken/mannen fick bestående men. När det gäller mig blev jag omskuren först när jag var åtta år gammal. Jag kommer fortfarande ihåg det hela. Vi åkte till sjukhuset, jag fick lägga mig på rygg, underkroppen avskärmades så att jag inte kunde se ingreppet, jag fick lokalbedövning och sedan var vi igång. Det sved litet, men det gjorde inte så pass ont att jag grät. Jag grät inte ens, en åttaåring som blev omskuren. Efter ungefär en veckas försiktighet togs bandaget av och sedan kunde livet fortsätta som vanligt. Jag har aldrig haft problem med min omskärelse, tvärtom kommer jag ihåg att det ibland sved i förhuden när jag urinerade (innan jag blev omskuren förstås).
Jag vill egentligen inte säga det, men det känns som att det föreligger ett religiöst motiv bakom hela det här motståndet mot omskärelse av pojkar. "Så gör vi inte i Sverige" brukar ligga bakom mycket. Det tog ett tag innan skolorna började erbjuda alternativa maträtter för elever som inte äter griskött. I det här fallet är det bättre om en riktigt läkare eller kirurg utför ingreppet än om det görs genom så kallat "köksbordskirurgi". Kanske är det inte ett rent religiöst motiv som ligger bakom motståndet, men i så fall handlar det om "VI" mot "DEM". DE ska inte kunna kräva någonting som VI tycker är fel, trotts att ingreppet redan brukar utföras, även om anledningen inte är tradition utan medicin. Argumenten mot omskärelse av pojkar faller egentligen i vattnet om vi, återigen, jämför det med de medicinska grunderna hos abort bara för att graviditeten kom till "av misstag". Eller borttagning av vårtor på fingrar; man kan leva ett fullt normalt liv med vårtor på händer eller fingrar, men det anses inte vara snyggt, och därför brukar även landstingen erbjuda hjälp med borttagning av vårtor. Eller annan kosmetisk kirurgi där en person inte gillar sin näsa eller sina utåtstående öron eller sina små bröst.
Det finns en grupp i USA som är mot omskärelse (vilket faktiskt är väldigt vanligt i USA, trots att de är mestadels kristna där), och som hävdar att de aldrig skulle ha gjort det om de själva hade fått välja. Det finns en poäng där, men i så fall kan vi också förbjuda dop av barn och även konfirmation, och låta barnen själva få välja om de ska döpas i kyrkan och konfirmeras när det fyller 18 år. Lägg av... Det handlar helt enkelt om att "VI" vet bäst, och att "DE" gör fel. "Deras" kultur är fel. "Vår" kultur är normen. "Vi" behöver inte anpassa oss till "dem". Fast vi lever i ett demokratiskt samhälle, där också barnen har sina rättigheter, det är sant, men ni använder fel argument på fel ställe när ni får det se ut som att ni hävdar barnens rätt och därmed tar ifrån en grupp av människor rätten att utöva sin religion, medan ni döper era barn så fort som prästen är ledig! Hycklare!
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
14 comments:
det är tydligt att du inte vet vidare mycket om dessa ingrepp heller då du tror att kvinnlig könsstympning alltid innebär att kvinnan klitoris tas bort.
det finns fler typer av stympning, och den vanligaste är att blygdläpparna avlägsnas.
detta är dock förbjudet, men tillåtet på pojkar.
det är också illa att du gämför en ritual där vatten skvätts på barnet skalle som livärdig en ritual där förhuden avlägsnas och där ingreppet är oåterkalleligt.
jag är själv utsatt för övergreppet och hade hellre sett att de skvätte lite vatten på mig som barn, än att skära bort min förhud.
avlägning av nåt från min kropp utan Mitt medgivande är definitivt stympning, och det finns inget argument från varken dig eller andra som kan rättfärdiga det.
Absolut, omskärelse av pojkar borde inte jämföras med omskärelse av flickor; omskärelsen av flickor är något hemskt medan den för pojkar bara är en ganska liten fråga; inget hemskt brukar hända om den tillåts (livet kan till och med bli en smula bättre/bekvämare för den omskurne pojken/mannen).
Men om vi nu ändå pratar om den: Jag tycker det är rimligt att inte tillåta den ändå (annat än av medicinska behov), därför att det är en oåterkallelig förändring av kroppen. Tänk om pojken, när han blir stor, inte vill vara omskuren?
Omskärelsen skiljer sig från det kristna dopet, som också ofta ges barn med föräldrarnas beslut och därför jämförs med omskärelsen, på så vis att om det döpta barnet, när det blir stort, väljer att inte tro på kristendomen, så finns ingen påverkan av dopet kvar (åtminstone inte vad personen själv då upplever).
Jag håller inte med om att två tredjedelar av landets läkare tar avstånd från omskärelse på grund av "ren okunskap". Överläkaren känner till skillnaden på manlig och kvinnlig omskärelse, det vet både du och jag.
Även om den manliga inte är lika stympande och avsedd att avsexualisera som på kvinnan så är det ändå ett fysiskt integritetsintrång som inte är motiverat.
Oavsett de kulturella och religiösa anledningarna (vilka jag tycker är lika illa för judar, muslimer som kristna) så handlar det alltså om ett medicinskt omotiverat kirurgiskt ingrepp på ett barn. Pratar du om vårtor och sådant så lämnas ofta det tills barnet åtminstone är medveten om det sociala stigmat. Man börjar inte operera vårtor när barnet är en vecka gammalt. Skulle ett barn vilja behålla sina vårtor skulle dock ingen seriös barnkirurg tvinga barnet att avlägsna dem.
När det gäller liknelsen med abort så haltar den eftersom barnet är fött och det i vissa fall handlar om barn upp till åtta år, som i ditt eget fall. Vad hade hänt om du hade sagt "nej, jag är inte intresserad av omskärelse. Jag tror jag är ateist eller kanske buddist." Skulle dina föräldrar genast avbryta det hela då utan att ifrågasätta ditt ställningstagande?
Det är precis som du säger hyckleri när föräldrar döper och konfirmerar sina barn samtidigt som de pekar finger mot de som omskär sina barn. Visst är det en etisk skillnad att begå ett fysiskt övergrepp men jag håller med om att det är hyckleri.
Därför är varken dop eller konfirmation aktuellt för mina två barn heller. Det är något de får söka upp senare i livet om de skulle få filosofiska tankar om att det finns övernaturliga väsen att tillbedja och vill genomföra några ritualer för att detta ska kännas mer trovärdigt.
Nej, vi är ett mycket sekulärt samhälle, så vi ställer inte religionen över medicinska och etiska regler.
Dessutom är du dåligt påläst, kvinnlig könsstympning innebär inte alls att klitoris med automatik tas bort.
Att skära bort fullt fungerande könsdelar är inte, och kan aldrig vara något annat än stympning. Men det är känsligt, ett stort problem är att det lär bli en rejäl ökning av komplikationer om det i högre grad skulle göras hemma, olagligt.
Vi har religionsfrihet i detta land, men också skyldigheter. Att skydda de svaga, i detta fall barn, mot övergrepp är en sådan.
//Zac
Tro på era låtsasgudar, be era böner, bär roliga hattar, tro att påven är guds supportsnubbe på den här planeten, sitt på mattor, odla polisonger.... ja, vad ni vill. Det är er rätt. Men kom för fan inte med några idiotiska argument om att ni har rätten att omskära ert barn, för det har ni inte. Ni ska låta barnet bestämma själv när det fyller 18 år. Jag tror inte den där guden ni tror på skulle ha några som helst invändningar mot det.
Har er gud en förhud? Skulle tro det eftersom ni tror att vi är skapade till hans avbild. Eller sjabblade gud till det?
Sedan kan vi gott ta tag i frågan ifall det är ok att döpa barn in i kyrkan. Samma sak där... det ska vara ett aktivt beslut vid 18 års ålder...
1) Ja, det utförs medicinskt nödvändiga operationer, men inte f-n opererar man bort blindtarmen på alla bara för att den antagligen inte har någon funktion och kan orsaka problem hos en del.
2) Att jämföra med ett dop är nästan lika dåligt som att jämföra med kvinnlig omskärelse. Även om jag är av åsikten att även dopet ska väntas med tills man är mogen att bestämma själv.
3) Det handlar inte om "vi" och "de", det handlar om rätten att få bestämma över sin egen kropp. Det är stor skillnad på nödvändighet ur medicinsk och religiös anledning.
4) Jag är inte anhängare av någon religion, och anser snarare att alla religioner borde förbjudas.
Du slirar när du argumenterar mot att det inte går att jämföra manlig och kvinnlig omskärelse (könsstympning), eftersom den kvinnliga varianten faktiskt finns i en variant där man inte tar bort just klitoris.
Du slirar när du argumenterar för att i" så fall kan vi också förbjuda dop av barn och även konfirmation, och låta barnen själva få välja om de ska döpas i kyrkan och konfirmeras när det fyller 18 år." - Det har länge varit ett argument inom kristenheten att ej döpa barn. Men även med det argementet kommer du inte undan. Dopet är inte permanent FYSISKT. Att ta bort en del av kroppen är permanent i den meningen.
Självklart ska man INTE stympa små barn utan medicinska skäl i ett modernt samhälle!
Här finns lite bilder av stympningar av småpojkar. Varning dock för mycket starka bilder!!!
http://www.infocirc.org/fourn.htm
http://childrens-genital-integrity.blogspot.com/2009/07/manga-lakare-vagrar-utfora.html
Mvh
/FS
Det handlar INTE om religiösa motiv eller främlingsfientlighet. De flesta som protesterar mot omskärelse gör det av rent humanistiska skäl. Och nej, manlig omskärelse ska självklart inte jämföras med kvinnlig, men "mildhetsgraden" i den manliga omskärelsen motiverar inte att den utförs. Låt varje människa i vuxen ålder bestämma själv vad den vill göra med sitt könsorgan, jag önskar att jag hade fått det.
@Jim:
Jag skrev ett något långt inlägg och nämnde inte allt jag kunde. Vid kvinnlig könsstympning skärs oftast blygdläpparna, klitoris brukar inte alltid tas bort, och dessutom brukar man sy ihop vaginalöppningen och lämna en tillräckligt stor öppning så att mensblodet senare i livet kan flyta ut.
Förstås, man kan inte jämföra dop med omskärelse på det fysiska planet. Likheten finns endast på det psykologiska, rituella planet.
@Matthias:
Som både du och jag sa det, omskärelse av pojkar och könsstympning av flickor bör inte och kan inte jämföras. Det är särskilt illa om en överläkare vid ett barnsjukhus likställer dessa två, eftersom det finns människor som är okunniga kring hela frågan och läkaren blir i det fallet till en sorts expert som förstärker motståndarnas argument, och ännu mer än så, det handlar om ett övergrepp och stympning, enligt läkaren.
Som ja sa i svaret till Jim, det går inte att jämföra omskärelse med dop om vi kollar på de fysiska aspekterna, men de psykologiska aspekterna, traditionen, är liknande. Jag är bara för att låta människor ha chansen till att utöva sin religion/tradition, dock tycker jag att man inte bör omskära bebisar, utan bör vänta tills de har blivit lite äldre, men så funkar det inte inom judendomen och islam, och inte heller bland många amerikaner som låter sina barn omskäras så de slipper ha de eventuella problem som kan uppstå senare i livet.
@Magnus Persson:
Läkarna är nog inte okunniga, det tror jag inte heller. Men om en överläkare gör ett uttalande i medierna där han säger att omskärelse av pojkar är lika med könsstympning av kvinnor, det får stå för honom, och med ett sådant uttalande visar man prov på stor okunskap, oavsett om man bara ville få fram en poäng. Vid kvinnlig könsstympning brukar oftast blygdläpparna skäras av och i många fall sys även vaginalöppningen ihop (förutom ett litet hål för mensblod längre fram i livet) och klitoris brukar tas bort (dock inte alltid).
Omskärelse kanske verkar som ett fysiskt integritetsintrång som inte är motiverat, men om vi skulle göra en undersökning, skulle nog inte många judiska och muslimska män idag säga att de önskar att de inte vore omskurna, även om de inte var religiösa. Fast egentligen borde inte bebisar omskäras; i mitt fall är jag ändå glad att jag kommer ihåg det hela och kan avdramatisera ingreppet. Och bara för att nämna det, mina föräldrar var ateister och gjorde det för att seden är sådan, och jag hade också chansen att säga nej, ingen tvingade mig, det var inte så farligt.
Jag lämnar det halvroliga vårtargumentet åt sidan och kommenterar bara abortargumentet. När barnet är fött kan man inte ta livet av det, förstås. Men ett foster, som kommer bli ett barn, är det egentligen så etiskt? Det är inte en människa än, det är sant, men det är delvis ett mord. Tänk dig en treåring till en bekant eller en familjemedlem, och tänkt då att den treåringen inte fanns på grund av abort. Man missar ganska mycket av livet, eller hur? Uppfatta mig inte fel bara, jag är för abort, kvinnan ska ha rätt att avgöra själv om hon vill behålla barnet eller inte (ifall graviditeten skedde av mistag vid ett "one night stand"; våldtäkt och medicinska orsaker utesluter vi här).
Sant, det är en skillnad mellan dop och omskärelse, men en dos hyckleri finns i hela den här historian.
@Zac:
Det är absolut sant att Sverige är ett mycket sekulärt samhälle som inte ställer religionen över medicinska och etiska regler. Samtidigt existerar också religionsfrihet, och inom islam och judendom existerar omskärelse. Det är en svår balansgång som handlar om mänskliga rättigheter, i det här fallet religionsfrihet. Fast det är klart, det finns shiamuslimer i Libanon som skär sig själva och sina barn ett hack i pannan med en kniv för att fira sin profet, som blev halshuggen för flera sekler sedan. Någonting sådant kan man inte tillåta eftersom det tjänar inte till någonting. Omskärelse å andra sidan brukar utföras vid medicinska behov och är inget farligt; i vetenskapsskrifter ser man mest fördelar med omskärelse. Å andra sidan tycker jag, som jag nämnde som svar till några kommentarer ovan, att man inte bör omskära bebisar, utan låta de växa upp några år. Fast så funkar inte religionen och traditionen överallt, så vi hamnar återigen i den där balansgången...
Jag är inte dåligt påläst, utan nämnde den mest extrema aspekten i kvinnlig könsstympning. Klitoris brukar inte alltid tas bort, det är sant, men blygläpparna skärs och vaginalöppningen brukar sys ihop helt så när som på ett litet hål för mensblod att flyta ut.
Det är viktigt att säga att förhud inte är en "fullt fungerande könsdel". Förhud är bara förhud, den fyller inte någon funktion, och, som sagt, i medicinska vetenskapsskrifter ser man mest fördelar med avlägsnande av förhuden.
Det är en svår balansgång mellan rättigheter och skyldigheter; drömscenariot skulle vara att låta barnen växa upp några år och låta de också ha någonting att säga till om. Men så funkar det inte riktigt, tyvärr, även om jag fick växa upp åtta år innan ingreppet (och jag är inte den ende; jag känner till även de som blev omskurna som äldre än tio).
Det är ingen lätt fråga, men det viktigaste är att en barnöverläkare INTE ska likställa omskärelse av pojkar med könsstympning av flickor. Det blir helt fel...
@Ignoto:
Världen är inte svart och vit. Den består av gråzoner, så enkelt är det, alltså väldigt komplicerat. Enligt FN-stadgan existerar religionsfrihet, vilket innebär att också utövande av religioner, vilket i sin tur innebär att muslimer och judar har rätt att omskära sina barn. Vi kan fråga vuxna muslimska och judiska män vad de tycker om sin egen omskärelse, och även de som inte är religiösa och är rent av ateister...
Jag är ateist, kort sagt, men jag är påläst nog inom religion för att kunna förklara för dig VAD de troende tror på, men jag kan inte svara på fråga HUR. Dessutom är jag påläst inom politik och mänskliga rättigheter, och jag vet att inte ens FN kan gå ut och säga att omskärelse bör förbjudas, trots att FN även har en barnkonvention. Det är en svår balansgång mellan skyldigheter och rättigheter.
Sist, dop och omskärelse är förstås olika fysiskt, det är bara traditionen som är liknelsen, och man bör inte döpa barn heller, lika lite som man bör lära dem om gud och religion. Barn blir sådana som de lärs upp, och i mitt fall växte vi upp fria, var inte indoktrinerade religiöst, utan lärde oss att tänka själva. I slutändan är det mest logiska att vi är ateister, medan vissa andra, som inte heller blev religiöst indoktrinerade som barn, ändå växte upp och hittade någonting inom religionen, vilken som helst av dem. Det är rätt i sig, men barn bör stå fria, utanför religiöst påverkan. Tänkte bara säga det.
@Sharpless:
1) Man kan operera bort blindtarmen, eftersom den inte fyller någon funktion alls. Man kan faktiskt operera bort mer än bara blindtarmen, men det är ett onödigt stort ingrepp om man inte har några problem med det, och dessutom existerar alltid en infektionsrisk vid operationer. Å andra sidan är omskärelse ett väldigt litet ingrepp som görs med lokalbedövning. Att avlägsna tonsillerna är faktiskt värre än att avlägsna bort förhuden.
2) Att jämföra med ett dop är nästan lika dåligt som att jämföra med kvinnlig omskärelse, det är sant. Det är bara de psykologiska, traditionella aspekterna som är liknande vid dop och omskärelse.
3) Det handlar delvis om "Vi" och "De", vilket du också hade sett klarare om du kom till Sverige från en annan kultur (även en västeuropeisk sådan). Det gäller inte bara omskärelse, det att "Vi" följer barnkonventionen (etc) och därför kan man inte motivera religiöst omskärelse. Men är det inte bättre att ett proffs, en skolad läkare, utför det enkla ingreppet med lokalbedövning på några minuter än att en rabbin eller en lärare, en ingenjör (etc) utför ingreppet långt ifrån de medicinska institutionerna? Det existerar hur som helst och "Vi" bör skydda barnen genom att erbjuda säkra omskärelser i sjukhus där riskerna kan minimeras.
4) Du säger att du inte är anhängare av någon religion, och anser snarare att alla religioner borde förbjudas. Det skulle faktiskt vara en dröm, men den går nog inte i uppfyllelse någonsin på grund av hur människan är programmerad biologiskt; "vi måste tro på någonting"... Religioner har genom världshistorien varit den största och våldsammaste mördaren och därför måste vi börja skapa en värld av tolerans och fred. Det är först då som inte ens religionen kommer behövas i så stor omfattning, eftersom det är just religionen som brukar samla människor, som brukar användas som en gemensam ideologi som för samman en etnisk grupp mot en annan. Helst skulle jag också vilja se dagen då religionen blev till en överskottsprodukt som inte längre behövs, men det lär nog inte hända...
@Ulf:
Jag slirar inte när jag argumenterar, bara för att jag nämnde en variant, enligt mig den mest extrema varianten av kvinnlig könsstympning. Fast att skära av blydgläpparna och sy ihop vaginalöppningen, där ett litet hål lämnas så att mensblod kan flyta ut längre fram i livet, är inte halv-extremet det heller...
Det är klart att den fysiska skillnaden mellan dop och omskärelse är enorm, men psykologiska, traditionellt är de väldigt lika, har ett liknande innebörd. Som jag sa i svar till några kommentarer ovan, helst skulle jag också vilja se att bebisar inte omskärs. Man bör låta barnen växa upp några år så att de också har nåt att säga till om. Fast jag tror inte ändå att många skulle säga nej, eftersom sed och tradition betyder så mycket, trots att familjen är i princip ateister. Å andra sidan, inom islam och judendom brukar man omskära pojkar som bara är ett par veckor gamla (beroende på var man kommer ifrån; som sagt, jag var åtta år gammal), och det är svårt att säga till de föräldrarna att vänta, speciellt när någonting som religionsfrihet existerar. Det är en svår balansgång mellan religionsfrihet och barnens rättigheter i det här fallet...
Fast det viktigaste i det här fallet är att en barnöverläkare faktiskt har likställt omskärelse av pojkar med könsstympning av kvinnor vilket är absolut fel och rent av dåligt av läkaren, särskilt eftersom det handlar om ett uttalande för medierna!
@Fröken Sverige:
Du säger "Självklart ska man INTE stympa små barn utan medicinska skäl i ett modernt samhälle!", och jag håller absolut med. Men omskärelse av pojkar är inte stympning. Förhuden fyller ingen funktion och avlägsnas snabbt och enkelt med endast lokalbedövning.
De här bilderna som du har tagit fram är ett bra exempel på vad som kan hända vid "köksbordskirurgi". Om dessa pojkars omskärning utfördes av proffs, alltså av riktiga läkare i riktiga sjukhus, hade även bilderna sett annorlunda ut. Du förstår nog.
@Salomon:
Jag sa inte att motståndet mot omskärelse har religiösa motiv och jag nämnde absolut inte främlingsfientlighet. Jag nämnde "Vi" och "De" och det faktum att svenskar ser sin kultur som norm, medan alla andra har fel (halal-slakt exmepelvis), men det är naturligt att det är så. Varje "värdkultur" anser sig själv vara normen (att sjunga och dansa runt midsommarstången eller gå runt med en ljuskrona på huvudet får folk att verka helt galna i andra länder). Vi måste lära oss att varje kultur är olik den andra, men att varje kultur också har influerats av andra kulturer och att "Vi" idag inte skulle vara de vi är om det inte vore för "De Andra". Nog om det, det är ett tema stor nog för en 500 sidor lång bok...
Du säger att de flesta som protesterar mot omskärelse gör det av rent humanistiska skäl. Jag skulle hålla med, fast jag skulle ändå vilja nämna "Vi" och "De"; det är "Vi" som är humanister och som värnar om barnen, medan "De" inte verkar bry sig alls inte om barnen bästa, och faktiskt stympar dem. Eller hur?
Om motståndarna till omskärelse är motståndare på grund av humanistiska skäl, om de bara vill barnens bästa, bör de då insistera på att omskärelse endast ska utföras i sjukhus av läkare eller kirurg! Bara för att man inte tillåter någongint, betyder det inte att det inte finns. Även om man skulle förbjuda omskärelse helt, skulle det inte ha någon annan verkan än den att sopa problemet under mattan. På så sätt kanske problemet inte skulle synas längre, men det skulle vara kvar, och det skulle vara mycket värre.
De som värnar barnens rätt kan hjälpa barnen få ingreppet utfört av läkare eller kirurg i sjukhus, istället för att sparka dem ut från sjukhusen och in olika religioners tempel, in under kniven i det som kallas "köksbordskirurgi", där riskerna för men för livet faktiskt är överhängande. Kolla bara på bilderna som "Fröken Sverige" har länkat till...
@Till alla:
Tack för era kommentarer.
Sammanfattningsvis kan jag säga att det är bättre och mer humant om omskärelse utförs av läkare i sjukhus (helst när barnen har vuxit några år, istället för att omskära bebisar som är en vecka gamla), än att låta dem riskera men för livet vid "köksbordskirurgi", där ingreppet utförs av en amatör utan någon medicinsk skolning.
Ännu en viktig poäng är att en barnöverläkare som i ett uttalande till medierna likställer omskärelse av pojkar med könsstympning av flickor får sig själv att verka okunnig i frågan, minst sagt.
Slutligen tycker jag själv, som ateist, att världen skulle vara en mycket bättre värld att leva i om religioner inte fanns, men att vi inte kan förbjuda varken religion, pornografi, våldsamma filmer eller abort. (I abortfrågan är jag också för abort, för kvinnans rätt att avgöra själv, trots att det ändå handlar om ett liv, om än i tidigaste fosterstadiet.)
Post a Comment