Moderaterna är farligare än Sverigedemokraterna

Ni har förmodligen hört talas om Moderaternas svar på ett departementsförslag om flyktingar som låter mycket snarlikt Sverigedemokraternas principprogram från 2005.

Moderaterna hävdar, i form av Jimmy Baker, deras "starke man" i Botkyrka: "Det där var inte bra. Hade vi vetat att Sverigedemokraterna skrivit så där så hade vi uttryckt oss annorlunda, vi vill inte bli förknippade med dem, säger han."

Både Reinfeldt (M) och Sahlin (S) har inför valet 2010 pratat om att de inte vill ta i Sverigedemokraterna med tång, men att anamma deras retorik och delvis politik går alltså bra. Moderaterna vill inte bli förknippade med SD, men det politiska och retoriska innehållet tar de alltså inte avstånd ifrån.

Moderaterna är i det här fallet farligare än SD, eftersom de idag är regeringspartiet och nästan det största riksdagspartiet också. Dessutom låter Moderaternas "kulturrelativistiska utopier" värre än SD:s "storslagna utopier", eftersom "kulturrelativism" är ett tyngre uttryck som har en någorlunda klar definition. Frågan är bara vad en "kulturrelativistisk" utopi är enligt Moderaterna. HUR definierar och ställer Moderaterna upp denna problematik? Hur definierar Moderaterna "kulturrelativism" och vilken plats ser dem att kulturrelativismen har idag i det svenska samhället?

En annan fråga är hur Moderaterna definierar "svensk kultur"? Den "etniskt svenska" befolkningen är långt ifrån en homogen grupp människor, de har långt ifrån likadana och gemensamma värdegrund och synsätt på världen och samhället. Ändå är just den svårdefinierbara "svenskheten" som skall vara den rådande normen i samhället. Det är inget fel i sig, men faran i den här diskussionen är att "svenskhet" kan vem som helst definiera utifrån sin egen agenda.

Sverigedemokraterna hävdar att en person blir svensk när han/hon av sig själv och av andra uppfattas som svensk. Jag kan säga ur egen erfarenhet att det inte är så enkelt. Jag blev svensk medborgare för länge sedan, jag tränade med det svenska landslaget i en stor kampsport under nästan tre års tid, några av mina närmaste svenska vänner har sagt "vi ser dig inte som en invandrare, du är mer svensk för oss". De ville väl säga att jag är en av "oss" nu, vilket de menar som en komplimang. På ett sätt tar jag det också som en komplimang, men det går inte att låta det passera utan att analysera det.

När en svensk säger till en invandrare "jag ser dig som en svensk" innebär det att de har vissa saker gemensamt, de umgås och gillar och respekterar varandra som personer, oavsett deras många skillnader (alla individer är ju olika, vilket inte har någonting med etnicitet att göra). Men att de etniskt svenska kompisarna säger till mig, invandraren, att "du är svensk för oss", för med sig negativa konnotationer till uttrycket "invandrare". Genom deras acceptans för mig definieras per automatik invandrare som någon som inte hör till, utan som en av "de andra".

Jag är accepterad som svensk av mina vänner, men de känner ändå väl till min bakgrund. De tycker bara inte att min bakgrund spelar så stor roll i våra gemensamma liv, på samma sätt som deras egen identitet är irrelevant för vårt sociala liv. Men av andra människor som inte känner mig, som hör att jag pratar ett annat språk också (som inte är engelska, tyska eller franska), de uppfattar mig per automatik som en av "de andra". Jag är annorlunda, kanske rent av konstig. De vill helst inte ha någonting med mig att göra, eftersom möten med någon eller någonting man inte känner till sätter press på en som person; man kanske måste lära sig någonting nytt, någonting som man inte riktigt kan förstå, eller så vill man inte råka säga saker som jag kan missuppfatta. Hur som helst, enligt SD:s definition att "man är svensk när man av sig själv och av andra uppfattas som svensk", är det omöjligt för en "invandrare" att någonsin bli svensk, eftersom det alltid finns fler svenskar som inte känner mig, invandraren, som aldrig riktigt ser mig som någonting annat än som en av "de andra".

Men det är helt ok! Jag ÄR inte etnisk svensk och kan aldrig bli det. Jag ÄR präglad av min bakgrund, men jag har bott i Sverige i mer än halva mitt liv och det är här jag vill leva och arbeta. Jag håller på det svenska landslaget i vilken sport som helst, jag gillar ett lag i elitserien i ishockey lite extra. Jag firar inte midsommar på annat sätt än att festa med mina vänner, jag har inte den emotionella anknytningen till de traditionella svenska högtiderna, men det behöver jag inte heller ha.

På tal om kulturrelativism: Jag är svensk medborgare och enligt lagen är jag lika mycket svensk som Zlatan Ibrahimovic, Fredrik Reinfeldt eller "Anna Andersson". Kulturella normer och värderingar är absolut irrelevanta för det sociala umgänget. Alla kulturer ÄR lika, ingen kultur är värd mer än en annan. Det är inte kulturen utan människorna som förtrycker andra människor (även i Sverige finns det män som misshandlar sina kvinnor och barn, etc.). För varje "kvinnoförtryckare" och "hedersmördare" finns det ett stort antal andra som inte är det.



Moderaternas "starke man" i Botkyrka, Jimmy Baker, fortsätter med att säga: "Det är absolut en tillfällighet. Vi har inte använt Sverigedemokraternas program eller någon annan form av skrift som inspirationskälla över huvud taget."

För alla dem som inte har läst båda och jämfört, kan jag bara säga LÄS OCH JÄMFÖR. Det är absolut INTE en tillfällighet att texterna är så pass lika. Det är inte en tillfällighet när formuleringarna i fyra meningar är helt identiska, där man bara har bytt ut två ord, lagt till tre och tagit bort ett.


På frågan "Hur kan två olika personer formulera sig så lika?", svarar Jimmy Baker: "Du får tro det eller inte, men det är det svar jag kan ge."

Det är talande, eller hur? Ett sådant svar ger bilden av att han vet mer än vad han säger.

Det största problemet är inte Sverigedemokraterna, som inte ens Moderaterna vill "ta i med tång". Det stora hotet är de etablerade partierna, som exempelvis Moderaterna i det här fallet, som rent av kopierar SD:s politik och retorik. I det här fallet är M lika vaga som SD brukar vara, vilket lämnar mycket utrymme åt godtyckliga tolkningar om vad "svenskhet" är, vilka normer och värderingar som gäller, vilket man kan ändra från fall till fall för att se till att vissa människor för alltid bara är "de andra" och aldrig kan vara en del av det här samhället.


Riksdagspartierna innan valet 2010 (Moderaterna också) har LOVAT att inte följa det europeiska mönstret om att börja anamma de populistiska partiernas retorik, i det här fallet Sverigedemokraternas. Mycket tid har inte gått och det har redan börjat (även om Folkpartiet redan för två år sedan började gå den vägen). Man skapar fiender av människor som är en del av Sveriges befolkning. Det kan aldrig sluta väl...