Revolution-Evolution

Samhällsanalytiker? Hah!

2011-12-07T09:59:00.003+01:00

I DN idag står det om en muslimsk tradition som heter "mahr" och som är "ett slags ekonomisk försäkring för kvinnan i ett muslimskt äktenskap och är en tradition med pre-islamska anor".

En paranoid bloggare som kallars sig för "Samhällsanalytikern" och som inte är särskilt analytisk hävdar direkt att sharia numera gäller i Sverige och frågar sig hur det kunde ha gått så här.

Ja. Visst. En urgammal tradition, som fanns INNAN islam (därav "pre-islamiska anor") är sharia. Precis. Exakt så.

Och om du, läsaren, inte förstår ironi, säger jag det klart och tydligt: Nej, sharia gäller inte i Sverige, låt dig inte luras av diverse hatare som nog aldrig har läst Koranen och som knappast vet någonting mer om sharia än det de har läst på andra hatiska bloggar och andra skrifter skrivna av fanatiska, vita, europeiska och amerikanska "Übermenchen".

Att någon tingsrätt här och var faktiskt beviljar kvinnan mahr, alltså den summa pengar som hon kräver vid skillsmässan är i och för sig fel, eftersom inget kontrakt existerar. Men det är trots allt inte sharia. Det är skrattretande.

Wilders, den vulgäre och nedvärderande

2011-06-23T11:24:00.003+02:00

Idag friades Geert Wilders på samtliga åtalspunkter om verbala hatbrott. Det kan man säga är en seger för yttrandefriheten och rätten att få kritisera religioner (snarare islam). Enligt domaren Marcel van Oosten är Wildres uttalanden vulgära och nedvärderande, men uppmanar inte till hat.

Och där har vi det viktigaste. Rätten bedömde att Geert Wilders uttalanden inte spred hat, men att de är vulgära och nedvärderande. Tyvärr gottar sig redan både Wilders och våra svenska främlingsfientliga (eller islamhatare). Det som de inte vill förstå är att islam i sig inte är ett problem. Och när man "kritiserar" (snarare bespottar) islam, gör man indirekt samma sak mot religionens utövare.

Man bör vara mer konstruktiv i sin kritik. Islam skiljer sig inte mycket från judendomen eller kristendomen, och bara för att det finns ett antal fundamentalistiska islamistiska stater (Saudiarabien, m.fl.) betyder det inte att en miljard människors religion ska "kritiseras". Vi har sett under den "arabiska våren" att människor är människor vart de än är, och att de inte vill ha med diktatorer och teokrater att göra. Inte på en enda av de här platserna har islam eller islamisering varit mål för frihetskampen.

Jag kan i och för sig förstå förstå att bloggare som "Klartexten", "Muhammedbilder & CO" och "Allahu Akbar" är rädda för islam. Världen har globaliserats. Den globala ekonomin utgör idag makten. Avrelgeringar har gjort att stater inte kan påverka arbetsmarknaden. Ingen stat har längre kontroll över sin egen ekonomiska politik, eftersom den ingår i den globala ekonomin. Makten har lyfts från staters regeringar till den globala nivån; makten är idag diffus, nästan imaginär, i och med att ekonomin och den fria marknaden "reglerar sig själva".

Den individualiserade världen är otrygg, eftersom varje individ, varje människa är lämnad åt sig själv. Människor kan inte längre vinna någonting genom att handla kollektivt och protestera hos sina respektive regeringar och kräva vissa rättigheter. Regeringarna kan inte hjälpa. Varje individ ansvarar själv för sitt eget liv: lyckas man inte få ett jobb, har man inte kämpat tillräckligt; blir man sjuk, har man sig själv att skylla (dåliga matvanor), etc.

I ett så osäkert och (existentiellt/ekonomiskt) otryggt samhälle är det lättaste man kan göra att peka ut främlingar ("De Andra" som är annorlunda än "Oss"), muslimer eller andra religiösa grupper, och kulturer/kulturella skillnader som det största problemet och det som har orsakat kaoset. I själva verket är dagens etniska integrationsproblem bara ett resultat, en effekt, en biprodukt av den nya globala (o)ordningen och den avrelgerade globala ekonomin. Därav också rädslan för sin egen ekonomiska och kulturella existens.

Även "främlingar" är en del av samma existentiellt otrygga samhälle. "De" har inte orsakat denna otrygghet och det har inte "vi" heller gjort. Sök istället syndabocken i IMF, Världsbanken, USA:s och EU:s regeringar.

General Mladic och folkmord

2011-06-01T15:57:00.000+02:00

Ja, Milosevic var en socialist, men han insåg under 1980-talet nationalismens starka värde när det häller makten. Han utnyttjade nationalismen och mindre nationalistiska grupper i syfte att komma till makten. Dessa grupper nationalister växte sedan mer och mer tack vare hans mediemonopol och propaganda, och slutligen hade han en tillräckligt bred folklig bas att han kunde få stöd för sina miltära aktioner. Krigen i Slovenien och Kroatien fick han ju till att se ut som att det handlar om att bevara Jugoslavien från (slovenska och kroatiska) nationalister och separatister.

Redan 1991 gjorde sig general Mladic skyldig till hemska krigsbrott, inklusive bombningar av civila mål i Kroatiens kuststäder i Dalmatien: Zadar, Kijevo, Vrlika, Sibenik, Skabrnja... Samhället Skabrnja var särskilt utsatt. Efter att Mladic misslyckadese med att gå in i och ockupera staden Sibenik, och därefter också Zadar, innebar det att han inte lyckades bryta Kroatiens territorium itu. Hans meddelande var att det fanns 30 000 "ustasha" i Zadar och att alla måste dödas.

Efter misslyckandet i Zadar och Sibenik hämnades han genom att skicka trupper på samhället Skabrnja. Byn demolerades och 85 civila mördades, främst kvinnor och äldre.

Redan i mars 1992 började den etniska rensningen av muslimer och kroater från nordöstra Bosnien (Zvornik, Bijeljina), genom ett serbiskt maktövertagande i städerna, följt av terrorisering av och mord på människor. Det fortsatte hela våren. Efter maj månad och under sommaren 1992 hade tusentals människor redan mördats av serbiska styrkor i nordöstra och norra Bosnien (i Prijedor, Kozarac, Brcko, osv).

Mördandet fortsatte hela kriget igenom, och särskilt utsatta var FN:s "säkra zoner" Bihac, Gorazde, Srebrenica och Zepa, men också Sarajevo. Och att nu folk säger att folkmordet i Srebrenica var en hämnd för "muslimernas" attacker på serbiska byar är bara ett löjligt försökt att relativisera den serbiska sidans krigsförbrytelser. Mördandet började långt innan Bosnien. Inte bara i Dalmatien, vi ska inte glömma staden Vukovar heller.

Det finns även officerare och soldater från den bosniska armén som har blivit dömda för krigsförbrytelser mot serber, en del i Haag, men desto fler på "hemmaplan" i Bosnien. Tyvärr för serbernas skull, var de den starkaste militärmakten och hade en militär (och paramilitär) som inte drog sig för att terrorisera och mörda civilbefolkningen hörande till en annan etnisk grupp.

Den f.d. jugoslaviska armén kämpade inte längre för ett Jugoslavien, utan för ett Jugoslavien med bara etniskt serbisk befolkning.

Under kriget i Bosnien väcktes både hos kroaterna och serberna hatet mot muslimer, så islamofobin (eller ska vi kalla det atiislamismen i samma betydelse som antisemitismen) blev en norm, på samma sätt som hatet mot serber och kroater (och även kristendomen i sig) blev en norm bland Bosniens muslimska befolkning. Det fanns människor på alla sidor som inte hatade, men de var för få för att galenskapen skulle avta.

När det gäller Srebrenica, det ÄR ett folkmord. Det har FN:s intrenationella domstol fastslagit. Därmed definierade dem om själva ordet "folkmord". Det handlar nu inte om att en sida vill utrota en hel etnisk grupp, utan det räcker att en sida vill utrota en hel etnisk grupp från en region. Mord på civila och "etnisk rensning" (dvs. fördrivning av en folkgrupp från ett område) och "urbicide", i kombination med förstörelsen och undanröjningen av alla historiska, religiösa och kulturella spår efter en etnisk grupp i ett område eller region är ett folkmord.

Och kom ihåg att det började långt innan Srebrenica och långt innan Bosnien.

Straff för hedersmord jämfört med "vanliga" mord

2011-03-21T15:17:00.002+01:00

En 62-årig man i Katrineholm, som högg ihjäl sin 21-åriga adoptivdotter eftersom hans heder stod på spel (tyckte han), blev dömd till 18 års fängelse.

Jag har ett par funderingar kring det.

Först och främst undrar jag om han genomgick en rättspsykiatrisk undersökning. Jag funderar också kring andra dom i mordfall, om inte han har fått ett längre än genomsnittligt straff. Överhuvudtaget verkar det vara sällan som det utdöms livstidsfängelse, eller ens ett fängelse längre än 15 år för ett mord i Sverige. Jag undrar om det stämmer.

Ett mord är ett brott som inte ska kunna sonas, oavsett om det handlar om svartsjuka, hämnd, heder, eller vad som helst. Livstids fängelse utan möjlighet till frigivning borde vara givet. Ett mord är det värsta som en människa kan göra...

På tal om assimilering istället för integration

2011-03-10T00:20:00.006+01:00

OK, det här är en enkel fråga. Om invandrare i ett europeiskt land (i det här fallet Danmark) ska assimileras, vad innebär det i praktiken? Enkelt uttryckt kan människor som ser annorlunda ut inte bli assimilerade, vilket innebär att icke-europeiska, icke-vita människor inte har samma mänskliga rättigheter, inte samma rätt att få asyl, medborgarskap och leva i ett europeiskt land (Danmark).

Men integrationen är ju misslyckad, så en ändring måste till. Eller?

Kanske det. Men vad är synen på alla dessa invandrade människor (eller flyktingar) som är "annorlunda", som avviker från normen? Två frågor är ständigt återkommande i temat: Ska invandrare integreras? Ska invandrare assimileras? Eller med andra ord: Ska vi integrera invandrarna? Ska vi assimilera invandrarna?

Här pratar vi faktiskt om människor, människor som är egna subjekt med egna tankar, känslor, osv. "Vi" kan varken integrera eller assimilera "dem". "Vi" måste först inse att även "dem" innehar ett grundläggande människovärde, precis som "vi", och erbjuda "dem" en möjlighet att själva ta ansvar för sina liv i vårt gemensamma samhälle, på vår gemensamma lilla planet.

Och helst bör vi undvika sådana otroliga (och politiskt populistiska) dumheter som Danmarks nye integrationsminister Sören Pind har hävt ur sig, om att invandrare skall assimileras eftersom hans (Sören Pinds) "utgångspunkt är att när man väljer Danmark, så väljer man Danmark för att man vill vara dansk" (DN 2011-03-10).

Ingen flyttar till ett annat land för att han/hon har bestämt sig att tillhöra det landet. För vem vill egentligen vara "dansk"? Vad innebär det att vara "dansk"? Eller svensk? Hur svensk kan man bli om man är född utomlands? Är det någon som ser det osunda tänkandet och faran i en sådan "integrations"-politik? Ingen flyttar till ett annat land för att han/hon vill bli någonting annat, någon annan. Jag är fortfarande jag, oavsett om jag innehar svenskt eller franskt medborgarskap; det är bara min nationalitet på papper som är annorlunda. Min identitet byggs av min omgivning: familj, vänner, skola, arbete, grannar, samhället i stort. Jag flyttar från Karlstad till Göteborg, men jag håller fortfarande på Färjestad, medan Frölunda är jag lika likgiltig inför som förut. Jag flyttar från Sverige till Norge och vägrar lära mig norska eftersom alla ändå förstår mitt svenska språk.

Jag är alltid jag, ett odefinierbart subjekt, en människa i mängden som bara har en känsla av identitet, men likväl en människa i mängden vars identitet inte är uppbyggd av en enda aspekt: min nationella tillhörighet. Jag är mycket mer än svensk. Jag är akademiker. Musiker. Säljare. Föreläsare. Jag är en fritänkande "free spirit" som är mycket mer komplex än populistiska politiker och renodlade nynazister skulle vilja att jag är. Oavsett vilken nationalitet som jag på papper innehar, är jag i slutändan bara mitt egna komplexa jag i det nuvarande samhällets kontext.

Jag säger bara en sak till för att runda av: När "de" börjar prata om etnicitet istället för nationalitet, då har vi definitivt kommit för långt på den väg som nazisterna en gång stakade sig fram på!

Giriga jävla svin!

2011-01-27T16:36:00.003+01:00

Så som tomma CD- och DVD-skivor har blivit dyrare genom en piratkopieringsavgift, kämpar "rättighetsorganisationen" Copyswede för att lägga en motsvarande avgift på externa hårddiskar. Det skulle innebära att inom ett år kommer externa hårddiskar vara upp till dubbelt så dyra som idag. Det gäller USB-minnen också.
(Källa: Dagens Nyheter)

Nu får det räcka! Bara för att musik- och filmbranschen sällan kommer ut med tillräckligt bra produkter som främst unga konsumenter inte tycker det är värt att köpa, måste alla lida för det!? Vi som använder våra externa hårddiskar för säkerhetskopiering och för andra saker som kräver mycket plats (exempelvis musikskapande), ska vi behöva betala ett högre pris för att musik- och filmbranschen inte har en aning om hur de ska lösa sin s.k. "kris", bara för att de inte har en aning om hur de ska få ungdomar engagerade och faktiskt få dem att köpa produkter. Inse fakta: CD och DVD är döda media bland ungdomar!

Nej, det blir ingen förnyelse för musik- och filmindustrin! Allt vi får är giriga storföretag som försöker krama ur så mycket pengar som möjligt ur konsumenternas fickor! Artisterna tjänar ändå knappt någonting på CD-försäljning. Det enda jag är med på är att ljudböcker och pappersböcker ofta kan vara en förlustaffär, i och med att det är så dyrt att ge ut dem och att författaren inte heller kan gå ut på turné och tjäna pengar på så sätt.

Men, som sagt, nu får det räcka med girigheten! Erbjud konsumenterna produkter som de vill ha istället för att belasta alla kollektivt bara för att man behöver en extern hårddisk eller ett nytt USB-minne! Vad blir då nästa steg? SD-kort?

GIRIGA... JÄVLA... SVIN!

Sveriges muslimsmka råd: för eller mot radikalisering och terrorism?

2011-01-11T13:20:00.020+01:00

I DN:s ledare från tisdagen den 11 januari 2011, med rubriken "Svaret som dröjt" ifrågasätts ordföranden för Sveriges Muslimska Råd, Helena Benaouda. Ja, hon är svärmor till Munir Awad (fast inte riktigt, hennes dotter har barn ihop med honom, men de bor inte ens ihop), en person misstänkt för förberedelser för terrorism. Anklagelserna mot Awad väntar på att prövas i domstol. Enligt ledaren bör Benaouda avgå eftersom hon har förbrukat sitt förtroende.

"Helena Benaouda talar om sig själv som "aningslös". Det behöver inte vara en orimlig etikett för att beskriva hållningen till en dotters och svärsons många märkliga förehavanden. Föräldrar-barn-relationen liknar ingen annan. Till kärleken och rollen som mamma hör att stå upp för sitt barn i alla väder."

Tänk om Awad är skyldig till förberedelse för terrorism och tänk om Benaouda för tillräckligt länge sedan har fått reda på hans planer på ett eller annat sätt. Skulle hon sitta still och acceptera det, tack vare sin moderskärlek, trots att hennes dotter och barnbarn då med största sannolikhet också skulle komma att råka riktigt illa ut? Svaret är nog självklart, men jag säger det ändå: F-n heller! Det är mer sannolikt att Awad har hållit sina planer hemliga för att inte riskera att avslöjas. Det vill säga, om han är skyldig, vilket domstolen får avgöra. Här protesterar jag särskilt mycket på att författaren till ledaren med sina uttalanden tar bort en kvinnas förmåga att bedöma och skilja på gott och ont, som om det skulle överskuggas av hennes moderskärlek. Det är en devalvering av kvinnan från person, individ och människa till ”den irrationella modern”, ett uttryck som jag härmed myntar, skulle jag tro. Detta resonemang bygger upp en felaktig premiss till slutsatsen i ledaren om ett kollektivt ansvar, som jag kommer fram till strax.

"Värre är Helena Benaoudas och det offentliga muslimska Sveriges mer allmänna "aningslöshet" inför extrema krafter. Styrelsen för Sveriges muslimska råd uttalade i helgen sitt fortsatta stöd för sin ordförande – och därmed för förnekelsens linje."

Det här är en förhastad och felaktig slutsats, byggd på en felaktig premiss (grundad på moderskärlek) och det kan vara farligt att sådana slutsatser dras. I det här fallet får en hel religiös grupp (muslimer) bära etiketten ”aningslösa förnekare”. Benaoudas svärson är misstänkt, hon visste ingenting, hon har fortsatt förtroende från Sveriges Muslimska Råd, och därmed blundar SMR för islamistisk radikalism och eventuella terrorister i Sverige?

Vad är "förnekelsens linje"? Jag tror att vi alla är överens om att SMR är mycket väl medvetna, som alla andra, om att islamistisk radikalism och extremism existerar och är/kan vara ett problem. Till och med fåglar uppe i träden vet det. Har SMR någonsin kommit med uttalanden som att några extrema islamistiska radikala strömningar inte existerar i Sverige och bland Sveriges muslimer? Nej. Möjligen är problemet här mindre än i andra länder i EU, men alla är medvetna om att det radikala element existerar.

"Här finns nämligen ett annat tankespår som leder fel. Resonemanget lyder: eftersom det inte finns någon kollektiv skuld finns det heller inget kollektivt ansvar att göra något åt problemet. Men frånvaro av skuld leder inte automatiskt till en befrielse från ansvar."

Det var bra sagt, men tyvärr fel. I den akademiska världen skulle den här slutsatsen falla eftersom premissen är felaktigt uppbyggd, som nämnts tidigare. Men för att bemöta påståendet om ett existerande kollektivt ansvar, måste för det första nämnas att SMR inte möjligtvis kan ha koll på alla moskéer och alla muslimer i Sverige. Vem i Svenska Kyrkan hade koll på Helge Fossmo och hans verksamhet i Knutby? OK, hans kyrka var en frikyrka, men det spelar ingen roll. Någon måste hålla reda på vad som händer i det kristna Sverige. Vem i Svenska Kyrkan hade koll på den katolske pastorn, förintelseförnekaren Richard Williamson, som till och med fick hålla föreläsningar och låna kyrklokaler runt om i Sverige tillhörande Svenska Kyrkan? Kollektivt ansvar är mycket nära besläktat kollektiv skuld. Tänk på det innan ni pekar finger.

Vad är Sveriges Muslimska Råd?

Sveriges Muslimska Råd är en sorts paraplyorganisation, en frivillig organisation dessutom för Sveriges muslimska organisationer. Medlemmarna är bland annat Bosniska Islamiska Riksförbundet i Sverige, Förenade Islamiska Föreningar i Sverige, Sveriges Muslimska Förbund, Islamic Relief ("en internationell ideell organisation (NGO) som söker att upphöja ekonomisk och social utveckling"), Sveriges Muslimska Scouter, etc.

Vilket ansvar för att motverka radikalisering kan en sådan organisation i en sådan utformning ha? Och vilket ansvar kan Sveriges Muslimska Scouter ta för att hålla sina medlemmar borta från radikalism? Eventuellt kan de utesluta medlemmar som de anser sprida extrem islamistisk radikalism och som uppmanar till våld och terrorism, men de uteslutna medlemmarna har ändå egna, extrema kretsar att söka sig till. Mer än att tala om fred och icke-våld och att utesluta radikala extremister kan de inte göra och ska därför inte skuldbeläggas. Förlåt, DN:s ledare menar att de inte bär kollektiv skuld, så jag ska omformulera mig: Mer än så kan SMR inte göra och det är orimligt att kräva ett större ansvar av dem. Man kan knappast säga att hela svenska folket, eller åtminstone alla i Svenska Kyrkans ledning har kollektivt ansvar för att ett främlingsfientligt parti som Sverigedemokraterna (som håller fast vid sina svenska, kristna traditioner) har kommit in i Riksdagen.

Dock ställs ett par bra frågor i DN:s ledare:

"Ett annat spörsmål är vem som ska initiera en verksamhet mot radikalisering. Går det ens att bygga en sådan uppifrån? Om inte – hur ser det ut på gräsrotsnivå? Finns intresset, viljan och förmågan?"

Arbetet mot rasism och nazism i Sverige har för det mesta kommit "uppifrån", men intresset fanns förstås också på gräsrotsnivån. Det har startats kampanjer för information till barn och ungdomar, det har startats verksamheter som hjälper avhoppare att bli en del av samhället, etc. Men sådan verksamhet är främst staten och kommunerna ansvariga för, eftersom de håller i pengarna.

Som det står i DN:s ledare, nej, kollektiv skuld finns inte. Men rimligtvis kan ett kollektivt ansvar inte heller finnas i dagens individualiserade samhälle. Alla tyskar hade inte ett kollektivt ansvar för att det tyska samhället skulle göra sig av med nazismen efter andra världskriget. Alla var inte nazister. Många blev manipulerade av propagandan, vissa gjorde karriär. Men i slutändan, när det tyska folket insåg hur hemska de övergrepp som hade skett i deras namn var, avsade sig de flesta nazismen. Och det var allt de kunde göra. De började med sig själva. Andra människor fick ta ansvar för sin egen ideologi, antigen de tog avstånd från nazismen eller inte. Samma sak borde gälla här. Alla svenska muslimer ska inte behöva ständigt förklara att de inte är extremister, lika lite som alla etniska svenskar ska behöva förklara att de inte stödjer Sverigedemokraternas främlingsfientliga politik (ursäkta förenklingen).

Det finns mycket som kan göras för att motverka radikalisering av muslimer i Sverige, inklusive besök, föreläsningar och seminarier i muslimska föreningar och moskéer runt om i landet, och det finns troende muslimer som är villiga att som privatpersoner eller genom sin förening arbeta på detta sätt och för detta ändamål. Det viktigaste av allt är att få Sveriges muslimer att känna att Sverige också är deras land (medborgarskap innebär likhet inför lagen) och att "vi" och "de" är ett enda "vi", att vi lever här på samma villkor, att samma krav ställs på vår kollektiva skuld och vårt kollektiva ansvar.

Amerikansk terrorism?

2011-01-08T23:54:00.003+01:00

Skjutningen som inträffade i USA under ett politiskt möte i Tucson, Arizona, på lördagen, skulle kunna kallas för ett terrordåd.

Den 22-årige gärningsmannen har lagt upp en video på YouTube där han, enligt DN, är starkt regeringskritisk.

Skillnaden mellan den misslyckade självmordsbombningen i Stockholm (det var i och för sig delvis lyckat, eftersom "terroristen" lyckades med att ta livet av sig själv) och den här "incidenten", är att båda gärningsmän var ensamma gärningsmän, och de var tydligen båda inte helt friska individer.

Den muslimske gärningsmannen är terrorist per automatik, medan den amerikanske gärningsmannen, vars dåd också var politiskt motiverat OCH tog livet av fem människor (förhoppningsvis överlever Gabrielle Giffords), inte av någon kommer kallas för terrorist.

Vad finns det mer att säga?

Lata svenskar, lata "invandrare"

2011-01-03T17:45:00.002+01:00

Det här är den ständiga frågan: Vad gör vi med alla svenskar som skiter i Sverige, som inte jobbar, som inte betalar skatt, som lurar kriminalvården, socialtjänsten, staten, och därmed skattebetalarna (inklusive mig, en f.d. flykting) på flera miljoner kronor? Jag pratar om Styrmansgården och vd:n Bo Göran Andersson, som bara är ett exempel på en person som kostar samhället mer än åtta flyktingar som har fått asyl.

Hur många gånger måste man upprepa att DET STÄLLS KRAV PÅ ASYLSÖKANDE! DET STÄLLS KRAV PÅ MÄNNISKOR SOM JUST FÅTT ASYL! Kraven är oftast utbildnings-ekonomiska. Du får bidrag en tid medan du lär dig språket, och sedan är det dags att söka jobb. Men vissa lyckas inte komma ut på arbetsmarknaden på grund av diverse orsaker (hög ålder, ingen utbildning, dvs. oattraktiv arbetskraft, eller brist på eget initiativ) och då får de gå på socialbidrag, för vilket också krav ställs.

Saken är den att det kommer ALDRIG kunna bli så att 100% av alla "invandrare" har egenförsörjning. Det kommer aldrig kunna bli så att alla "etniska svenskar" har egenförsörjning, för guds skull! Det är ett sådant samhälle och ekonomiskt system vi lever i!

Bara för att en "invandrare" är arbetslös och kanske inte har egenförsörjning, betyder det inte att han/hon har själva valt att stå utanför arbetsmarknaden och vara fattiga! GET IT IN YOUR THICK HEAD!

Hur man skapar en terrorist

2010-12-30T17:30:00.002+01:00

Man kan knappast klandra Arla Foods för att Sahbi Zalouti idag är arresterad som misstänkt terrorist, men visst kan det ha spelat roll.

Han var precis som alla andra muslimer i den shiamuslimska Imam-Ali moskén i Jakobsberg, säger hans vänner. Han var inte extrem på något sätt. Men sedan han fick sitt jobb hos Arla Foods, där han mobbades och kallades bland annat för "svartskalle" och "terrorist". Han anmälde till och med Arla Foods för diskriminering 2008, på grund av det ovannämnda.

Han kom till Sverige och blev en del av detta samhälle, han skaffade också ett jobb och betalade skatt. Men på jobbet betraktades han som en inkräktare, som en av "dem", som en som inte passar in här, som en som vi inte vill ha här. Om han överhuvudtaget hade tankar på någon sorts extremism eller terrorism, kunde just det här ha varit det som drev honom för långt.

Tänk på det, Sverige. Människor mår så som de behandlas. Och en på 10 000 kommer att vilja hämnas. Resten kommer bara må dåligt och förakta det här samhället och människorna, samt utifrån sina erfarenheter lära sina barn att de inte är välkomna, att de måste bo här trots att det inte är deras land, men de har ingen annanstans att ta vägen.

Niqab i skolan? Diskrimineringsombudsmannen Katri Linna talar

2010-12-01T11:25:00.005+01:00

Det är ytterst sällan som nöjet och privilegiet uppkommer att få läsa så vettiga beslut och analyser som diskrimineringsombudsmannens Katri Linnas beslut angående niqab i skolan, som går att läsas i DN: http://www.dn.se/debatt/forbud-mot-niqab-strider-mot-diskrimineringslagen-1.1219208

"Som diskrimineringsombudsman är jag dock orolig för den hätskhet och de förenklingar som präglat debatten kring niqab. Många har velat utestänga kvinnor som bär plagget från att delta i utbildningar, utifrån perspektivet att niqab är ett uttryck för kvinnoförtryck och måste bekämpas.
[...]
Att utestänga kvinnor som bär niqab från utbildning främjar varken deras eller andra kvinnors jämställdhet."

Väl talat. Det är bara ett exempel, men hela artikeln/beslutet är helt fantastisk! Tyvärr är det inte många människor som förstår logiken i DO:s utlåtande. När man läser kommentarerna till den nämnda artikeln i DN, får man känslan av att svenskar inte förstår innebörden och vikten av lagstiftning och rätt/rättvis tillämpning av lagar, med några ytterst få undantag. Flera av dem "skriker" till och med "avskaffa DO!". Man förundras verkligen...

Det mest återkommande är folk som säger att "nu blir det fritt fram att bära rånarluva i skolan". Fast rånarluva är inte ett religiöst/kulturellt klädesplagg. I Sverige får man inte heller bära vapen, som exempelvis kniv, det vet alla. Går det då att förbjuda sikher att i det offentliga rummet bära den traditionella dolken, kirpan, även om man låter deras huvudduk/turban vara? Svaret måste, enligt lagen, vara: Nej. Man kan enligt lagen inte förbjuda sikher att bära sina traditionella dolkar.

Och det är detta som den svenska befolkningen verkligen måste gå i skolan för! Det svenska folket MÅSTE lära sig vikten av lagstiftning och vikten av en rättvis tillämpning av lagstiftningen, där ALLA är lika inför lagen, Fredrik Reinfeldt och en muslimsk kvinna i niqab, eller en muslimsk sekulär kvinna, för den delen. Det finns en anledning till att alla "VI" är lika inför lagen, trots våra kulturella och personliga olikheter.

Här ska jag inte bemöta alla kommentarer, eftersom jag skulle behöva ha det som en heltidssysselsättning. Därför nöjer jag mig med att säga att Sverige numera är ett mångkulturellt land, som de allra, allra flesta stater i världen. Och till skillnad från många stater i världen, är minoriteterna i Sverige lika inför lagen som majoritetsbefolkningen.

Nationalstater har aldrig existerat i praktiken, även om Sverige länge har varit ett homogent land kulturmässigt. Därför kan man aldrig ändra på Sverige (i det här fallet) på så sätt att man tar ifrån vissa rättigheter från vissa människor. Varför inte? Svaret är enkelt: I sådant fall är det inte ett demokratiskt land, utan en fascistisk stat vi lever i.

Det är lagen som definierar oss, inte hudfärgen eller om vi firar jul, påsk och midsommar eller inte. Det är lagen som definierar oss, inte vad vi heter, om våra föräldrar är födda i Sverige, om vi har svenska namn eller inte.

Majoritetssamhällets normer kan inte gälla för alla som lever i det samhället. Trots att bl.a. homosexualitet är accepterat idag, är det inte en samhällsnorm. Katolicismen är inte normen i Sverige heller, trots att det också är kristendom. Etc.

Jag har ett bra exempel:
Två personer, två svenska medborgare som bor i Sverige (förstås), utbildar sig, arbetar, hittar varandra, gifter sig och får barn ihop. Alla är med på, antar jag, att de är svenskar och att deras barn är svenskar också.

Men dessa två personer är inte födda i Sverige. De kom till Sverige som barn. De kommer aldrig fira jul på samma sätt som svenskar. De ser inte ut som "etniska svenskar" heller. Men de är svenskar. Deras barn är svenskar. Och detta är det viktigaste! De behöver inte förklara sig för någon alls, de behöver inte uppföra sig som att de är skyldiga till olaga intrång. Deras barn kommer inte att se ut som "etniska svenskar", de kommer ha sina annorlunda namn. Men likt förbaskat är de och deras barn svenskar!

Och trots att de, dessa "annorlunda", avvikande-från-normen-icke-vita-svenskar bor i Sverige, firas fortfarande jul, påsk, midsommar, Lucia, och andra högtider i Sverige, idag mer än för 10-15 år sedan. Vad är problemet?

Slutligen måste jag bara tillägga att frågan om niqab är en icke-fråga som har gjorts till en populistisk politisk fråga, trots att antalet kvinnor i niqab i Sverige knappast går över 1 000. Samtidigt uppskattas det att det bor cirka 400 000 muslimer i Sverige. När det handlar om mindre 1 promille, alltså mindre än 0,001% av en grupp, kan frågan knappast anses vara av någon samhällsvikt alls.

Ur Wikileaks: Krig i Gaza?

2010-11-29T12:30:00.002+01:00

"Innan Israel inledde Gazakriget i december 2008 tillfrågades Egypten och palestinska Fatah om de ville ta över makten i Gaza i händelse att Hamas besegrades.", står det i DN idag.

Det står också att "Gazakriget pågick i 22 dagar till januari 2009 och människorättsgrupper beräknar att omkring 1 400 palestinier dödades, de flesta av dem civila."

HUR kan det betecknas som krig, när en sida ständigt bombade den andra sidan under 22 dagar, där de flesta mål som bombades var civila mål? Och varför har ingen svarat för användandet av fosforbomber?

Moderaterna är farligare än Sverigedemokraterna

2010-10-22T11:53:00.014+02:00

Ni har förmodligen hört talas om Moderaternas svar på ett departementsförslag om flyktingar som låter mycket snarlikt Sverigedemokraternas principprogram från 2005.

Moderaterna hävdar, i form av Jimmy Baker, deras "starke man" i Botkyrka: "Det där var inte bra. Hade vi vetat att Sverigedemokraterna skrivit så där så hade vi uttryckt oss annorlunda, vi vill inte bli förknippade med dem, säger han."

Både Reinfeldt (M) och Sahlin (S) har inför valet 2010 pratat om att de inte vill ta i Sverigedemokraterna med tång, men att anamma deras retorik och delvis politik går alltså bra. Moderaterna vill inte bli förknippade med SD, men det politiska och retoriska innehållet tar de alltså inte avstånd ifrån.

Moderaterna är i det här fallet farligare än SD, eftersom de idag är regeringspartiet och nästan det största riksdagspartiet också. Dessutom låter Moderaternas "kulturrelativistiska utopier" värre än SD:s "storslagna utopier", eftersom "kulturrelativism" är ett tyngre uttryck som har en någorlunda klar definition. Frågan är bara vad en "kulturrelativistisk" utopi är enligt Moderaterna. HUR definierar och ställer Moderaterna upp denna problematik? Hur definierar Moderaterna "kulturrelativism" och vilken plats ser dem att kulturrelativismen har idag i det svenska samhället?

En annan fråga är hur Moderaterna definierar "svensk kultur"? Den "etniskt svenska" befolkningen är långt ifrån en homogen grupp människor, de har långt ifrån likadana och gemensamma värdegrund och synsätt på världen och samhället. Ändå är just den svårdefinierbara "svenskheten" som skall vara den rådande normen i samhället. Det är inget fel i sig, men faran i den här diskussionen är att "svenskhet" kan vem som helst definiera utifrån sin egen agenda.

Sverigedemokraterna hävdar att en person blir svensk när han/hon av sig själv och av andra uppfattas som svensk. Jag kan säga ur egen erfarenhet att det inte är så enkelt. Jag blev svensk medborgare för länge sedan, jag tränade med det svenska landslaget i en stor kampsport under nästan tre års tid, några av mina närmaste svenska vänner har sagt "vi ser dig inte som en invandrare, du är mer svensk för oss". De ville väl säga att jag är en av "oss" nu, vilket de menar som en komplimang. På ett sätt tar jag det också som en komplimang, men det går inte att låta det passera utan att analysera det.

När en svensk säger till en invandrare "jag ser dig som en svensk" innebär det att de har vissa saker gemensamt, de umgås och gillar och respekterar varandra som personer, oavsett deras många skillnader (alla individer är ju olika, vilket inte har någonting med etnicitet att göra). Men att de etniskt svenska kompisarna säger till mig, invandraren, att "du är svensk för oss", för med sig negativa konnotationer till uttrycket "invandrare". Genom deras acceptans för mig definieras per automatik invandrare som någon som inte hör till, utan som en av "de andra".

Jag är accepterad som svensk av mina vänner, men de känner ändå väl till min bakgrund. De tycker bara inte att min bakgrund spelar så stor roll i våra gemensamma liv, på samma sätt som deras egen identitet är irrelevant för vårt sociala liv. Men av andra människor som inte känner mig, som hör att jag pratar ett annat språk också (som inte är engelska, tyska eller franska), de uppfattar mig per automatik som en av "de andra". Jag är annorlunda, kanske rent av konstig. De vill helst inte ha någonting med mig att göra, eftersom möten med någon eller någonting man inte känner till sätter press på en som person; man kanske måste lära sig någonting nytt, någonting som man inte riktigt kan förstå, eller så vill man inte råka säga saker som jag kan missuppfatta. Hur som helst, enligt SD:s definition att "man är svensk när man av sig själv och av andra uppfattas som svensk", är det omöjligt för en "invandrare" att någonsin bli svensk, eftersom det alltid finns fler svenskar som inte känner mig, invandraren, som aldrig riktigt ser mig som någonting annat än som en av "de andra".

Men det är helt ok! Jag ÄR inte etnisk svensk och kan aldrig bli det. Jag ÄR präglad av min bakgrund, men jag har bott i Sverige i mer än halva mitt liv och det är här jag vill leva och arbeta. Jag håller på det svenska landslaget i vilken sport som helst, jag gillar ett lag i elitserien i ishockey lite extra. Jag firar inte midsommar på annat sätt än att festa med mina vänner, jag har inte den emotionella anknytningen till de traditionella svenska högtiderna, men det behöver jag inte heller ha.

På tal om kulturrelativism: Jag är svensk medborgare och enligt lagen är jag lika mycket svensk som Zlatan Ibrahimovic, Fredrik Reinfeldt eller "Anna Andersson". Kulturella normer och värderingar är absolut irrelevanta för det sociala umgänget. Alla kulturer ÄR lika, ingen kultur är värd mer än en annan. Det är inte kulturen utan människorna som förtrycker andra människor (även i Sverige finns det män som misshandlar sina kvinnor och barn, etc.). För varje "kvinnoförtryckare" och "hedersmördare" finns det ett stort antal andra som inte är det.

Moderaternas "starke man" i Botkyrka, Jimmy Baker, fortsätter med att säga: "Det är absolut en tillfällighet. Vi har inte använt Sverigedemokraternas program eller någon annan form av skrift som inspirationskälla över huvud taget."

För alla dem som inte har läst båda och jämfört, kan jag bara säga LÄS OCH JÄMFÖR. Det är absolut INTE en tillfällighet att texterna är så pass lika. Det är inte en tillfällighet när formuleringarna i fyra meningar är helt identiska, där man bara har bytt ut två ord, lagt till tre och tagit bort ett.

På frågan "Hur kan två olika personer formulera sig så lika?", svarar Jimmy Baker: "Du får tro det eller inte, men det är det svar jag kan ge."

Det är talande, eller hur? Ett sådant svar ger bilden av att han vet mer än vad han säger.

Det största problemet är inte Sverigedemokraterna, som inte ens Moderaterna vill "ta i med tång". Det stora hotet är de etablerade partierna, som exempelvis Moderaterna i det här fallet, som rent av kopierar SD:s politik och retorik. I det här fallet är M lika vaga som SD brukar vara, vilket lämnar mycket utrymme åt godtyckliga tolkningar om vad "svenskhet" är, vilka normer och värderingar som gäller, vilket man kan ändra från fall till fall för att se till att vissa människor för alltid bara är "de andra" och aldrig kan vara en del av det här samhället.

Riksdagspartierna innan valet 2010 (Moderaterna också) har LOVAT att inte följa det europeiska mönstret om att börja anamma de populistiska partiernas retorik, i det här fallet Sverigedemokraternas. Mycket tid har inte gått och det har redan börjat (även om Folkpartiet redan för två år sedan började gå den vägen). Man skapar fiender av människor som är en del av Sveriges befolkning. Det kan aldrig sluta väl...

Stort tack till Sverigedemokraterna!

2010-10-05T13:52:00.003+02:00

Jag läste DN idag och såg DENNA artikel. Sverigedemokraterna lämnade Storkyrkan i protest mot biskopen Eva Brunnes predikan om alla människors lika värde.

"När Brunne nämnde att det inte är värdigt en troende människa att göra skillnad på människor bara för att de kommer från olika länder reste sig samtliga Sverigedemokrater upp ur bänkarna och lämnade kyrkan.", står det.

Enligt vissa uppgifter, som i DN:s nämnda artikel kom endast från sverigedemokrater, gjorde Brunne i sitt tal även en referens till demonstrationerna på Sergels Torg mot rasism och SD. Det var anledningen, menar SD, till varför de lämnade Storkyrkan. De protesterade mot en direkt attack på sitt parti.

Egentligen handlar det här om en helt annan sak. Sverigedemokraterna hävdar starkt att de inte är rasister och att de är mot rasism. Om folk "missuppfattar" deras politik som rasistisk, får det stå för dem; så borde SD tänka och inte bry sig om att en manifestation mot rasism även innehåller en del kritik mot deras parti.

Så istället för att LYSSNA PÅ EN PREDIKAN SOM HANDLAR OM ALLA MÄNNISKORS LIKA VÄRDE OCH DÄRMED BEVISA ATT ÄVEN SVERIGEDEMOKRATERNA DELAR SAMMA DEMOKRATISKA, ANTI-RASISTISKA IDEOLOGI, valde de skandalen: att lämna Storkyrkan mitt under biskopens traditionella predikan, samtidigt som de också visade var de EGENTLIGEN står i frågan om alla människors lika värde. Snacka om att trampa i klaveret! Snacka om att göra sig själva en björntjänst! Det var så konstruktivt som det skulle kunna bli! Tack SD! Och välkomna bland de stora "grabbarna"; nu kommer varenda litet steg som ni tar granskas på samma sätt som de andra partiernas. Lycka till, för det lär behövas.

Sverigedemokraternas partiprogram.

2010-09-23T02:00:00.004+02:00

Jag såg ett blogginlägg av en som kallar sig Fredrika Bremer och som handlar om Sverigedemokraternas partiprogram.

Hon skrev:
"Dagens lästips: SDs partiprogram i SDS. Skitbra, verkligen! En av mina favoriter är detta stycke:

… dra in allt kommunalt stöd till organisationer och föreningar som förespråkar diskriminering av kvinnor, bekänner sig till totalitära ideologier, hyllar eller använder sig av våld och hot eller på andra sätt försöker hindra meningsmotståndare från att utnyttja sina demokratiska fri- och rättigheter."

Ja... Vad ska man säga om en som har en "feministisk" blogg och till och med kallar sig för "Fredrika Bremer" och som tydligen stödjer en osund politik, en politik som är mycket, men särskilt ojämlik och orättvis mot vissa människor. Feminister bör väl kunna förstå vad jämlikhet eller brist på jämlikhet innebär, de bör veta vad samhällsnormer och fördomar har för konsekvenser på alla människors lika värde.

Bloggaren i fråga bör inte kalla sig för "Fredrika Bremer", för att inte dra i smutsen en av Sveriges viktigaste historiska personer! Särskilt som det här var långt ifrån det enda blogginlägget som var tvivelaktigt...

Innan man börjar hylla SD:s partiprogram, bör man läsa lite mer i det och lite mer noga. Läs bara hur mycket ni orkar, men ni skall veta att det fanns mycket mer än så...

"Massinvandringen, tillsammans med den höga nativiteten hos vissa invandrargrupper och frånvaron av en assimileringspolitik, innebär att svenskarna inom några decennier riskerar att bli en minoritet i det egna landet."

Brukar användas av diverse nationalistiska regimer som gör sig eller vill göra sig av med en befolkningsgrupp. Samma typ av propaganda användes av serbiska nationalister om bosniska muslimer och kosovoalbaner.

"Denna oansvariga politik har skapat svåra sociala, etniska, religiösa och kulturella motsättningar, tillika segregation, rotlöshet och kriminalitet."

SD implicerar att MASSINVANDRINGEN har orsakat bland annat segregering och kriminalitet (endast hos invandrare väl). Varför inte säga sanningen, att det inte är massinvandringens fel, utan att det politiska etablissemanget hade fört en felaktig integrationspolitik?

"Personer som saknar svenskt medborgarskap, och som gör sig skyldiga till brott som kan ge fängelse eller upprepade brott av mindre grov art, skall kunna få sitt uppehållstillstånd indraget och utvisas."

Det är trots allt ett litet antal människor som överhuvudtaget våldtar, rånar, mördar, oavsett etnicitet. Det ligger andra förklaringar bakom det; det är inte så enkelt som att bara utvisa en person. Vad händer med alla "etniskt svenska" brottslingar?

"I syfte att motverka asylmissbruk av ekonomiska skäl skall i princip inga kontanta bidrag ges till asylsökande, utan enbart mat och husrum samt en mindre fickpeng. Asylsökande skall inte kunna få tillstånd för reguljärt arbete innan frågan om uppehållstillstånd har behandlats. Däremot skall man vara skyldig att utföra enklare sysslor inom eller vid förläggningen, i syfte att sänka kostnaderna för asylhanteringen."

Det är en sund människosyn. Man drar in människors fri- och rättigheter bara så där. De som kommer till Sverige brukar vara allt ifrån läkare, sjuksköterskor, ingenjörer, journalister, jurister, till rent av analfabeter. Ska alla tvingas in ett system som linkar en ghettoosering och som inte egentligen syftar till att välkomna dessa människor som just det de är: människor?

"För att minderåriga barn skall få uppehållstillstånd skall följande krav vara uppfyllda:

* Barnet skall vara under 18 år.
* Barnet skall inte vara gift eller ha bildat familj.
* Föräldern skall vara svensk eller nordisk medborgare, ha permanent uppehållstillstånd eller flyktingstatus."

Alltså, inga flyktingbarn kommer kunna stanna kvar i Sverige. Det är svart på vitt.

"Integration innebär att två grupper, i det här fallet svenskar och invandrare, ger upp en del av sitt väsen och sammanblandas till en ny enhet. Sverigedemokraterna anser dock att svenskarna har en absolut rätt till att behålla och vidareutveckla sin kultur och identitet i Sverige och motsätter sig därför integration som en lösning på de problem som har uppstått som en följd av den oansvariga invandringspolitiken."

Det är en ren lögn som tjänar SD:s syften att säga att "integration" innebär att två kulturer blandas samman och bildar en ny enhet. Man kan lära sig om, samt förstå människor från andra kulturer och deras kulturer, och det betyder "integration"; ingen av dem ger upp sin kultur. Dock brukar det alltid vara så att "invandraren" lär sig mer om det samhälle som hon/han numera bor i, men det är sällan som samhället lär känna människan bakom invandraren. Vad mer? Att vara "svensk" är svårt att definiera entydigt, men att vara "invandrare" är oändligt mycket svårare därför att det handlar om en heterogen grupp människor som kommer från alla världens hörn. Inte ens de ca. 450 000 muslimerna i Sverige är en homogen grupp människor. Långt ifrån. Därför faller SD:s idéer: det handlar inte om två grupper - svenskar och invandrare - utan om minst 102 grupper - svenskar och minst 101 nationalitet till. Jag kan tänka mig hur det ser ut på ett SD-möte: "Jag svensk. Du inte. Förenkling, bra!"

SD fortsätter med detta i samma stycke:
"Ansvaret för nykomlingens anpassning till vårt samhälle måste i första hand vila på den enskilde invandraren."

Det låter bra! Det är så det ska vara! "Invandraren" vill ändå leva ett värdigt liv; hon/han vill arbeta (särskilt om det handlar om människor under 40 års ålder), men de skulle inte få den chansen om SD fick bestämma. Alltså, SD motsäger sig själva i det här fallet.

"Sverigedemokraterna vill avskaffa det totalhavererade mångkulturalistiska samhällsexperimentet. Vi vill istället se en återgång till en assimileringspolitik liknande den som fördes i Sverige fram till mitten av 1970-talet."

För det första, att förenkla dagens samhällsproblem till uttrycket "mångkulturalistiska samhällsexperiment" är en, återigen en förenklande och smutsig retorik. Vem är det som utför experimentet? I vilket syfte? Vad är problemformuleringen och frågeställningen? Vad är metoden och vilken teoretisk ansats använder de sig av? När det gäller den svenska "assimileringspolitiken som fördes fram till mitten av 1970-talet", är det en intressant fråga. Sverige hade knappt någon invandring på den tiden och knappt någon integrations- eller assimileringspolitik. Greken som kom till Sverige i slutet av 1960-talet kunde börja arbeta direkt, men han bryter fortfarande ganska mycket än idag när han pratar svenska...

"Det offentliga stödet till invandrarföreningar och alla andra verksamheter som syftar till att befrämja främmande kulturer och identiteter i Sverige skall dras in."

Nu går vi in på ett mycket problematiskt fält. "Andra verksamheter som syftar till att befrämja främmande kulturer och identiteter i Sverige" är mycket mer än assyriernas eller kurdernas kulturförening. Det kan handla om en spelförening, en dansskola där man lär ut samba, men inte svensk folkdans, det kan handla om karateklubbar och till och med om RFSL. I alla dessa organisationer lärs någonting "osvenskt" ut. Ska SD vara de som skall definiera vad svensk kultur är och inte är och vilka föreningar som inte ska få ekonomiskt stöd och därmed få stänga? För många invandrarungdomar kan den egna kulturföreningen den enda tillflyktsorten under deras fritid, annars hamnar de på gatan. Och det är väl inte bra när uttråkade, kanske rent av frustrerade ungdomar hamnar på gatan, eller?

"Den skattefinansierade modersmålsundervisningen skall avskaffas. De invandrare som vill ge sina barn hemspråksundervisning får istället arrangera och bekosta detta själva."

Att tala flera språk brukar berika människor. Att bara lära sig saker berikar människor. Problemet ligger nog inte bara i pengarna...

"Invandrare som, trots att de genomgått eller haft möjlighet att genomgå, SFI-undervisning, anser sig behöva, eller av myndigheterna anses behöva, tolk i kontakten med svenska myndigheter skall själva stå för denna kostnad."

Är det verkligen rättvist att en människa som har läst svenska i endast en eller två terminer, inte har rätt att få en tolk i sin kontakt med myndigheter? Språket som används bland "myndighetsfolk" (inklusive läkare) är svårare än den vanliga vardagssvenskan där "Anna åker tåg", "Anders sitter vid fönstret". Tolkarna som invandrarna får själva betala för bör kanske vara anställda av staten, för då kan också staten få tillbaka en del av bidraget som "invandraren" har fått. Det här är verkligen ett sunt förslag!

"Svenska Kyrkan och dess aktiviteter är en omistlig del av den svenska traditionen. Svenska Kyrkan ska därför ges möjlighet att verka i samarbete med skolorna, på det sätt den alltid har gjort i vårt land. De barn, vars föräldrar känner sig störda av Svenska Kyrkans medverkan i skolan, beviljas ledighet vid sådana tillfällen. Övriga religiösa samfund hänvisas till att bedriva sin verksamhet utanför det svenska skolsystemets ramar."

Kyrka och stat är obundna till varandra i ett sekulärt, demokratiskt samhälle. De föräldrar som vill att deras barn skall få en religionsundervisning utöver den som alla elever får i skolan, hänvisas till att bedriva sin verksamhet utanför det svenska skolsystemets ramar. Rätt ska vara rätt.

"Inga religiösa byggnader, med en för svensk byggnadstradition, främmande arkitektur, skall få byggas."

Nu börjar vi med att så sakta och försiktigt säga att muslimer inte är välkomna. Eller? Enligt definitionen "en för svensk byggnadstradition främmande arkitektur" lämnar återigen mycket plats för tolkningar. Göteborgshjulet hade inte kunnat byggas, inte heller hälften av alla nya bostadsrätter ute i Eriksberg i Göteborg. Enligt definitionen.

"Iögonfallande religiösa eller politiska symboler, som till exempel slöja eller turban, skall inte vara tillåtna att bäras i yrkesutövningen av offentliganställd personal, då det riskerar att skada medborgarnas tilltro till den offentliga verksamhetens objektivitet."

Det låter vettigt. En huvudsjal är inte en slöja, en slöja brukar dölja ansiktet (därav uttrycket "slöja"). Med andra ord, en kvinna kan få vara en praktiserande muslim, bära huvudduk och kunna få jobba som socialsekreterare. Men hur många är det som egentligen bär turban i Sverige överhuvudtaget? Det är inte varje dag man ser en receptionist eller löneadministratör i turban. Det skulle vara rätt intressant dock.

"Heltäckande slöjor skall inte få bäras i skolan av omyndiga elever."

Heltäckande slöjor bärs inte i skolan av omyndiga elever. Uppskattningsvis 200 kvinnor bland ca. 450 000 muslimer i Sverige bär heltäckande slöja, några av dessa är "etniska svenska" kvinnor som har konverterat. Det är inte ett problem.

"Ritualslakt skall vara förbjuden, liksom import av produkter som framställts genom sådan slakt eller genom andra former av djurplågeri."

Den svenska slakten av djur med elchocker eller gas är mycket mer human eftersom djuren dör mycket fortare? Det är ett skämt. Och när en bonde slaktar en av sina egna kycklingar för middagen, nackar han den och går vidare. Sedan att kalla det för "ritualslakt" är också en retorik. Det enda som sker är att halspulsådern på djuret skärs av med en mycket vass kniv. Det är inte som Maya-indianernas ritualer, det ÄR faktiskt inte så konstigt. Fast, visst... Om det fanns ett parti för veganer, skulle de vilja förbjuda all djurslakt.

"Religiöst betingad omskärelse av omyndiga pojkar skall vara förbjuden i Sverige. Kvinnlig könsstympning och hedersrelaterat våld, skall motverkas och bestraffas hårdare än idag. Månggifte skall inte vara tillåtet."

Omskärelse av omyndiga pojkar görs ofta mer ur ett kulturellt än religiöst perspektiv, men det kan man diskutera mycket kring. Könsstympning av kvinnor sker inte i Sverige, så det är inget problem. Hedersrelaterat våld kan lösas på ett mycket bra sätt genom att använda sig av SD:s politik och marginalisera människor genom att ta ifrån dem vissa av deras fri- och rättigheter (eftersom en "invandrare" inte är en fullvärdig människa), hålla dem längre bort från det svenska samhället och samhällsnormerna, samtidigt som dessa människor måste assimileras. Det är en tajt lina som SD går... Slutligen, månggifte ÄR INTE tillåtet i Sverige. Fast det visste nog SD redan.

"Kraven för att få svenskt medborgarskap skall skärpas kraftigt. Grundläggande krav skall vara att man varit bosatt i landet i minst tio år och att man under denna tid uppvisat en klanderfri vandel. Genom ett obligatoriskt medborgarskapstest skall man också visa att man tagit till sig det svenska språket och skaffat sig grundläggande kunskaper om svensk historia och svenskt samhällsliv. Därtill skall man också underteckna en deklaration där man bekräftar sin lojalitet med Sverige och förbinder sig att respektera svenska lagar och övriga samhällsregler."

Jag skulle vilja se hur väl "etniska svenskar" skulle klara av ett sådant språk- och historietest. Det skulle jag VERKLIGEN vilja se! Hur många av de "etniska svenskarna" skulle kunna kalla sig för "svenskar" efter det? Och varför ska inte alla "etniska svenskar" som fyller 18 år få skriva under sin lojalitet till Sverige och förbinda sig att respektera svenska lagar? Det finns ju hur många svenskar som helst som kör berusade, misshandlar folk, jobbar svart, våldtar, rånar, och faktiskt till och med mördar folk! Otroligt, eller hur? Vad är kraven för medborgarskap om "alla är lika inför lagen"? Ska "etniska svenskar" kunna förlora sitt medborgarskap på grund av samma eller värre typ av brottslighet som en svensk medborgare som härstammar från ett annat land? Tänkvärt, eller hur?

"Det finns också exempel på kommuner som infört muslimska lovdagar och anpassat skolmaten efter muslimska traditioner."

Skolmaten brukar också anpassas till vegetarianer, veganer, allergiker, laktosintoleranta, diabetiker... Ingen frågar varför man inte äter en viss mat, bara OM man gör det. Och det är väl rätt. Det är också mycket lättare att ta bort griskött för en elev än att tänka på 14 andra ingredienser som vissa är allergiska mot, och göra en helt annan maträtt.

"Rapporter gör gällande att det statliga bidraget till kommunernas invandrarmottagning inte är tillräckligt. Invandringen innebär dock inte bara ekonomiska bekymmer för kommunerna. Segregation, kulturkrockar och ökad brottslighet är andra följder. För att öka transparensen i den förda politiken menar Sverigedemokraterna att varje kommun årligen bör upprätta mångkulturellt bokslut, där invandrings- och integrationspolitikens konsekvenser för kommunens ekonomi, verksamhet och trygghet belyses."

Ok, vi har fattat. Invandrare är kriminella. Segregeringen är invandrarnas fel och när invandrare blir kriminella är det automatiskt deras fel också. Klart. Men VAD i hela friden är ett "mångkulturellt bokslut"? Hur gör man upp någonting sådant? Och hur kommer man ens på någonting sådant, på ett sådant uttryck? SD är lite vaga med sina definitioner, minst sagt.

"Den viktigaste faktorn i ett tryggt, harmoniskt och solidariskt samhälle är den gemensamma identiteten, vilken i sin tur förutsätter en hög grad av etnisk och kulturell likhet bland befolkningen. Av det följer att den nationalistiska principen - principen om en stat, en nation - är grundläggande för Sverigedemokraternas politik."

Det är samma tankar och idéer som har orsakat etniska konflikter världen över, och även i Europa. Samtidigt är nationalstatstänkandet ett hyfsat föråldrat samhällspolitiskt tankesätt. Anledningen är ju förstås att nationalstater i praktiken aldrig någonsin har existerat. Tjeckoslovakien blev två stater, men i båda dessa bor det människor med andra etniciteter än "normen", och dessa har inte invandrat under det senaste århundradet i alla fall. Slovaker bor i Tjeckien, Ungern, Rumänien, rumäner i Serbien och Ungern, bulgarer i Makedonien och Grekland, tyskar i Tjeckien, tjecker i Tyskland och Polen och Slovakien, ... Det är inte så enkelt, inte ens för det hyfsat "monokulturella" Sverige.

"I många fall är nationerna vidare än statens territorium; så även för Sveriges del. Det lever ett betydande antal svenskar utanför Sveriges gränser, dock främst i vårt eget närområde. Dessutom lever här sedan lång tid tillbaka ickesvenska befolkningsgrupper, som till exempel samerna. ... Statsnationen är nationalstatens motsats, och innebär att det ryms flera nationer inom en och samma stat. Sådana samhällen är ofta mångkulturella, men kan också betraktas som särkulturella där de olika grupperna lever åtskilda snarare än tillsammans."

Återigen använder sig SD av vinklad retorik som skall tjäna deras syften. Att kalla "mångkulturella" samhällen för "särkulturella" är fiffigt. Men observera nu det faktum att SD hävdar att "I många fall är nationerna vidare än statens territorium; så även för Sveriges del", vilket innebär att svenskar lever i Norge och Finland också. Sant. Mångkultur är alltså "särkultur", kom ihåg det. Vi fortsätter:

"Dessa, och andra, kränkningar av den nationalistiska principen ger upphov till instabilitet och konflikter. Gränstvister och tvister om särskilda rättigheter för olika grupper har genom århundradena fått ödesdigra konsekvenser. Av den anledningen är den nationalistiska principen central och bör eftersträvas i största möjliga utsträckning över hela världen. Låt alla folk vara herrar i eget hus."

Gränstvister brukar orsakas av att "nationerna är vidare än statens territorium", de orsakas inte på grund av "särkulturen". Den nationalistiska principen som innebär nationalstater och som SD förespråkar ("Låt alla folk vara herrar i eget hus.") är PRECIS vad som har "fått ödesdigra konsekvenser" med krig och folkmord genom hela världshistorien! Aha! Där gick SD på en mina som de själva ställde dit. Vad roligt det är att se deras resonemang smulas och falla sönder som ett sandslott i regn! Se vad man kan göra med lite eftertanke kring vad människor faktiskt säger.

Jag tror det räcker nu. Jag tror att jag har fått fram min poäng.

Om Jugoslaviens sönderfall

2010-07-17T13:32:00.003+02:00

Svar till Boris, http://bloggosapiens.wordpress.com/.

Den 19 november 1988, politiskt möte i Belgrad, där Milosevic höll tal och sa: "Vi kommer att vinna trots att Serbiens fiender utomlands lierar sig med de i landet. Till dem säger vi att vi inte är rädda och att vi går in i varje strid och avser att vinna varenda en."

Kosovo 1987: Serber i Kosovo (representerade av serbiska nationalister) var missnöjda med Serbiens centralmakt, som inte hade gjort någonting för serberna sedan Tito dog. Milosevic höll ett tal ett nytt möte bestämdes för ett par dagar senare. Inför den dagen, fredagen den 24:e april 1987, organiserade serbiska nationalister allt inför mötet och var mer än beredda för kravaller: de tog dit ett par lastbilslass sten för att "bredda trottoaren" och samlade unga män som kunde slåss.

Milosevic träffade ledaren för Kosovos kommunister, albanen Azem Vllasi. Under mötet kom kosovoserber med anklagelser mot kosovoalbaner, anklagerser om kosovoalbansk terror mot serber, där flickor våldtogs, gravar skändades, hus och kloster brändes, och även att människor mördades. Milosevic hävdade senare att det var då som han för första gånger hörde uttrycket "etnisk rensning", albanerna ville ha ett etniskt rent Kosovo, enligt honom. Serberna i Kosovo flydde från Kosovo och behövde alltså skydd, och det skyddet kunde de inte få av Kosovos kommunister, där kosovoalbaner var i majoritet.

Utanför mötet startade en grupp serbiska nationalister bråk med polisen, som drev bort demonstranterna, men när de väl kom till stenhögen som dagen innan kördes dit, fick polisen ta till reträtt. Trots att en grupp serbiska nationalister startade bråket och trots att polisen fick mest stryk, gick dem in och sade till Milosevic att "polisen slår vårt folk". Då var Milosevic tvungen att göra någonting, så han gick ut för att lugna folkmassan. Flera människor kom fram till Milosevic och hävdade att polisen slog dem, även kvinnor och barn, att albaner gick med i bråket också. Det var då som Milosevic uttalade de ökända orden "Ingen får slå er" ("Ne sme n iko da vas bije").

Nyheterna i Belgrad visade samma kväll hur Milosevic stod upp för det misshandlade folket, men det som de inte visade var hur en grupp serbiska nationalister slog till mot polisen först.

I det politiska efterspelet till händelserna uppstod en politisk kamp mellan Ivan Stambolis, dåvarande presidenten i Serbien, och Milosevic. Enligt Milosevic var det albanerna som styrde i Kosovo och att de rensade ut serber från alla maktpositioner i värsta nazistiska manér, så en ändring behövdes.

En av Ivan Stambolics medarbetare höll ett TV-sänt tal där han sade att vissa personer kommer med oförsiktiga uttalanden som bryter mot den kommunistiska karaktären, och samtidigt gömmer sig bakom Kosovofrågan, samt att oförsiktiga offentliga uttalanden är faran, eller "fingret på avtryckaren". Enligt Milosevics sida var det ett lågt slag mot både reformen och mot serbiska intressen i Kosovo.

Därefter gjorde Milosevic sig av med några politiska motståndare. Genom en eldfängd retorik, där han hävdade att han väntade sig att det separatister skulle finnas i Kosovo, men inte i Belgrad, vann han en omröstning mot Ivan Stambolic, vilket i praktiken gjorde Milosevic till Serbiens första man. Milosevic drogs med i stunden och "gjöt olja på elden" allt mer. Det handlade inte längre bara om Kosovos serber, utan var ett kall för Jugoslaviens alla serber.

Milosevic sade att han kommer att stoppa kontrarevolutionen i Kosovo och att han kommer att genomföra ändringar i det politiska systemet för att se till att Serbien får absolut makt som republik över hela sitt territorium. Vojvodina och Kosovo som semi-autonoma provinser inom Serbien kunde i den federala regeringen rösta mot Serbien, och det ville Milosevic ändra på.

Återigen tog han hjälp av sina nationalister, som demonstrerade mot vissa "byråkrater" i den kommunistiska ledningen. Dessa protester var inte ett folkligt uppror, utan planerade för att göra sig av med politiska motståndare. Vojvodinas kommunistiske ledare lämnade sin tjänst och Milosevic kunde sätta en man ur de egna leden på hans post. Samma sak hände i Montenegro; Milosevic satte Bulatovic till den yttersta maktpositionen där.

Februari 1989: I Kosovo var albanerna i majoritet och de kämpade emot. Med strejker och demonstrationer visade de stöd för sin ledare Azem Vllasi. Milosevic å andra sidan trodde att Vllasi stod bakom denna revolt mot Milosevic. Tack vare sina anhängare som protesterade vid regeringsbyggnaden i Belgrad, kunde Milosevic kräva att få fria händer för att lösa krisen i Kosovo, han krävde att få arrestera och åklaga alla som var bakom de "olagliga" strejkerna och demonstrationerna i Kosovo.

Milosevic sade att serberna har sina intressen och att de kommer att agera enligt sina intressen oavsett om det strider mot konstitutionen. Slovenerna var rädda att deras tur skulle komma efter Kosovo, så Sloveniens president Milan Kucan gav sitt stöd till kosovoalbanerna. Han sade att demonstrationerna i Kosovo inte bara tjänade kosovoalbanernas intressen utan att hela Jugoslavien försvarades där och med det också varje republik i landet.

Serberna var förstås mycket missnöjda med Kucans uttalande, som de såg som Sloveniens förräderi, så återigen använde de sig av medierna. På nyheterna hävdades det att Milan Kucan var mer provocerande än kosovoalbanerna och att han försvarade separatism i Slovenien med sitt försvar för separatismen i Kosovo. Människor fick dock inte höra själva talet utan fick det tolkat. Kucan försvarade Jugoslavien och den konstitutionella rätten för alla sex Jugoslaviens republiker och båda två autonoma provinserna till självstyre inom Jugoslavien.

Så långt hade alltså Slobodan Milosevics politik gått ifrån Jugoslaviens intressen och ersatts med bara serbiska intressen. Tack vare de fejkade folkliga demonstrationerna som Milosevic beställde av nationalisterna, och tack vare medierna, lyckades han ändå att driva sina frågor vidare och krossa de gemensamma jugoslaviska värdena om jämlikhet och att ingen grupp får vara priviligerad.

Dagen för omröstningen om Kosovoreformen demonstrerade människor i Belgrad och visade sitt stöd för Milosevic. I samtal med den federala regeringen gjorde Milosevic klart att han måste få som han vill, annars ansvarar inte han för folkmassan utanför, som han delvis hade organiserat. Jugoslaviens dåvarande president Raif Dizdarevic höll tal inför folkmassan och försökte förklara att vi måste hålla fast vid vår enighet; "We will not go down the path of national conflict. We will take the path of brotherhood and unity". Men det var redan för sent för det; folkmassan visslade och buade ut "brotherhood and unity".

Slutligen vek sig den federala regeringen och gav Milosevic rätt att använda militären (JNA) i Kosovo. När Milosevic efter detta möte höll tal till folkmassan, skanderades det "Arrestera Vllasi". Milosevic svarade att han inte hörde dem, men att "alla som har använt sig av folket till att manipulera för att genomföra vissa politiska mål mot Jugoslavien, kommer att straffas och kommer att arresteras". Det är ganska ironiskt, eftersom det var precis det som Milosevic gjorde.

Nästa dag rullade JNA:s stridsvagnar mot Kosovo. Tack vare att Milosevic lyckades få igenom krisbefogenheterna och fick fria händer, hade Kosovos kommunister (kosovoalbanerna) inget annat val än att lämna ifrån sig makten till Serbien. Azem Vllasi åtalades för kontrarevolutionär verksamhet och fängslades. Hans anhängare demonstrerade, men demonstrationerna slogs ner. Det som du sade, sade också Milosevic, nämligen att alla förändringar gjordes enligt konstitutionen, på ett lagligt sätt och enligt alla regler och procedurer. Vi vet ju nu att så inte var fallet; det handlade om press från Milosevics sida, där han använde sig av folket som stod bakom honom. Om han inte fick igenom sina krav, skulle det bli revolt och kravaller, för vilka han menade att det inte är han utan Jugoslaviens ledning som hade ansvar för.

Därmed var inte längre alla folk i Jugoslavien suveräna och jämställda.

Slovenien var mer frispråkigt än andra republiker och hade tidningen Mladina som öppet i sina artiklar kritiserade det politiska etablissemanget. Efter att Sloveniens huvudåklagare inte fann deras texter olagliga, satte Milosevic press på Kucan för att stoppa tidningen, med argument som att Mladina är backas upp av CIA och att Slovenien skyddar kontrarevolutionära krafter som hotar Jugoslaviens överlevnad.

Mladina publicerade utdrag ur ett "transcript" från ett partimöte, vilket var olagligt på den tiden. Sloveniens ledning vek sig då och lät arrestera Mladinas utrikeskorrespondent, Janez Jansa, som hade dokumentet hos sig. Åklagarna hade tillräckligt med bevis för att fälla journalisterna, men folket visade sitt stöd för dem genom fredliga demonstrationer. På grund av det annorlunda politiska klimatet i Slovenien, valde Kucan att ändra Sloveniens konstitution tillräckligt mycket för att inte låta Serbien eller någon annan republik blanda sig in i republikens angelägenheter. Serberna såg det som ett första steg mot självständighet av Slovenien. Kucan fick höra att serberna kommer att använda sig av alla medel för att stoppa reformen, vilket implicerade användning av militären.

Milosevic använde sig återigen av serbiska nationalister från Kosovo, vilka han skulle skicka till Ljubljana, där de skulle hålla protester för sanning och solidaritet den 1:a september 1989. Tanken var att Kucan skulle störtas från makten som ledningen i Vojvodina. Milosevic skulle göra vad som helst för att få igenom sina krav, men Kroatien lät inte de serbiska nationalisterna komma in i Kroatien, så protesten i Ljubljana var nästan obefintlig.

Milosevic kallade då till extrakongress för de jugoslaviska kommunisterna, som skulle hållas från 20:e till 22:a januari 1989. Milosevic ansåg att Sloveniens politiska ledare försökte att tvinga på andra sin egen vision på framtida politiska ordning i Jugoslavien, trots att det egentligen var Milosevic som på ett tvivelaktigt sätt, med hjälp av främst nationalister från Kosovo lyckades få absolut makt och lojalitet i Vojvodina, Kosovo och Montenegro.

Det var under denna kongress, Jugoslaviens sista, som varje kompromiss som slovenerna erbjöd röstades ner av Serbien och dess marionetter i Kosovo, Vojvodina och Montenegro. Istället för att komma överens med Slovenien, ville Milosevic ha absolut lydnad, sådan som han har fått på andra ställen i Jugoslavien. Efter att ha försökt och försökt ännu mer, och sett hur varje slovenskt förslag förkastades med stort glöd och häftiga applåder, och istället för att ge upp sin konstitutionella rätt till självstyre som republik, gav slovenerna upp och lämnade kongressen. Milosevic försökte förminska hela händelsen och ville fortsätta med kongressen utan Slovenien, men Kroatiens delegater ville inte vara med på det och de lämnade också kongressen.

Kommunismen föll, och medan nationalismen i Serbien tog form redan tidigare i Milosevic, kom Franjo Tudjmans nationalistiska HDZ till makten i Kroatien vid de första demokratiska valen. Tyvärr återinförde han också det rödvitrutiga statsvapnet, som är ett flera hundra år gammalt kroatiskt statsvapen, men tyvärr också andra världskrigets fascistiska Kroatiens symbol, under vilken hundratusentals serber mördades. Polisen i Knin, en stad med stor serbisk majoritet, ville inte acceptera den nyvalda demokratiska regeringen i Zagreb därför att de inte ville bära det rödvita "schackbrädet" på sina uniformer. Det var förståeligt, men tyvärr fanns det för få "kalla huvuden" på alla sidor. Istället för att göra en kompromiss med serbiska poliser i Kroatien, insisterades det på att alla måste bära det rödvitrutiga statsvapnet. De 50-talet serbiska poliser hävdade, som det blev brukligt på den tiden, att hela serbiska folket står bakom dem och att de inte kommer acceptera att underställa sig den demokratisk valda kroatiska makten.

Milan Martic, polisernas ledare, började då med att förbereda väpnat motstånd, där de skulle få hjälp av JNA, eller att JNA själv skulle skydda dem. Där Milosevic överhuvudtaget inte accepterade politiska motståndare i varken Serbien, Vojvodina, Kosovo eller Montenegro, gav han fullt stöd till de serbiska rebellerna i Kroatien och fråntog i och med det en jugoslavisk republik dess suveränitet inom Jugoslavien. Han gjorde redan tidigare så att en etnisk grupp, en nation (serberna) blev viktigare än hela Jugoslaviens folk gemensamt, men nu blev det en tydligare bekräftelse av hans nationalistiska politik. De skrämde med påminnelser om andra världskriget; folk lärdes bygga upp barrikader på vägar runt Knin för att försvara sig mot "ustasha". Det fanns inget väpnat hot alls på den tiden mot serberna, men tack vare medierna lyckades man få människor att tro att det bara är en tidsfråga innan "ustasha" kommer in och börjar slakta serber igen.

Tudjman skickade två helikoptrar med specialpoliser till Knin, men JNA skickade flygplan som hotade att skjuta ner dem om de inte vände om. Det var då som kroaterna förstod att det här inte bara en lokal fråga i Knin, utan att Serbien var djupt inblandat. Trots allt hade Kroatien en nationalistisk, men likväl demokratiskt vald regering som aldrig någonsin hade uttryckt sig fientligt mot någon, inte ens serber. Ändå hade alltså inte Kroatien möjlighet att utöva sin lagliga politiska makt på sitt eget territorium, och nu var kroater till och med förbjudna att komma in i Kninområdet.

I och med att JNA tydligen stod på Serbiens sida, i och med att de inte ville beväpna den kroatiska polisen, vilket JNA då enligt lagen var tvunget att göra, valde kroaterna att skaffa vapen på egen hand. Det tyckte dock inte JNA om. De såg kroaternas vapensmuggling som ett slag mot Jugoslavien, medan kroaterna ansåg att de måste ha möjlighet att försvara sig när enstaka polisstationer och enstaka kommuner inte visar lojalitet till den demokratiskt valda regeringen.

Milosevic ansåg att det enda sättet att behålla Jugoslavien intakt var om armén ryckte in och avväpnade kroaterna, men han måste få tillräckligt med röster av alla republikers representanter. För att visa att armén kunde användas på för att skapa ordning och reda, använde sig Milosevic av de fredliga protesterna i Belgrad den 9:e mars 1991. Vid ett tillfälle omringades demonstranterna av polisen och plötsligt flög tårgas mitt in i folkmassan, som förstås började fly från tårgasen, men i och med att polisen stod runt om, var det omöjligt att kringgå polisen och bråk uppstod. Därmed fick Milosevic de kravaller han ville ha och kunde därmed skicka ut stridsvagnar på gatorna. Aktionen skulle vara en intervention för att stoppa vandalism, men i själva verket skickades armén för att slå ner människor.

För att skicka JNA till Kroatien för att avväpna kroaterna, måste han alltså få tillräckligt många röster av alla Jugoslaviens republikers delegater. Han hade redan fyra röster och behövde bara en till, men Bosnien och Hercegovinas delegat Bogic Bogicevic ansåg att det skulle vara kontraproduktivt att blanda in JNA i ett sådant läge, att skicka armén till Kroatien skulle med största sannolikhet betyda inbördeskrig. En bosnisk serb röstade alltså mot Serbien, och man kunde inte missta sig på de serbiska delegaternas enorma besvikelse.

Milosevic hade ändå armén på sin sida och kunde agera på egen hand för att ge armén fria händer att agera mot Kroatien och deras då paramilitära styrkor. Men i sista stund tvekade general Kadijevic, han ville inte göra någonting som skulle kunna tolkas som en statskupp, han ville inte starta ett krig.

Händelserna hade gått så pass långt nu och man började till och med diskutera om Jugoslaviens sönderfall. Serbiens plan var att skicka armén till serbiska områden i Kroatien, att låta kroaterna starta konflikten och sedan bara behålla de territorier som var under serbisk kontroll. Två veckor senare började kriget i Kroatien.

Slovenien och Kroatien utropade sig självständiga, JNA skickades till Sloveniens gränsposteringar, men soldaterna omringades och slogs ner snabbt av slovenerna. Milosevic gav sig relativt lätt. Istället för att skicka en rejäl krigstyrka, valde han att låta Slovenien lämna Jugoslavien, eftersom det inte bodde många serber där ändå.

Kroatien var en annan historia. Serberna hade redan kontrollen över delar av Kroatien, medan Vojislav Seselj blev den som skulle provocera fram en större konflikt mellan kroater och serber: "Serbiskheten är hotat in på bara rötterna. Horder av ustasha attackerar serbiska byar, serbiska kvinnor och barn. Horder av ustasha vill avsluta sitt folkmord på det serbiska folket". 1991 började han organisera frivilliga i allt större omfattning och skicka dem till olika fronter. Josip Reihl-Kir, den kroatiske polischefen i Vukovar, lyckades hålla ordning och reda, varje gång serberna satte upp barrikader, lyckades han övertala dem att ta ner dem. Men den kroatiska ledningen ville ha en konflikt för att kunna få kontroll över hela sitt territorium och att lättare kunna få självständighet. De sköt tre granater mot Borovo Selo, varav en träffade ett hus. Som tur är fanns det inga offer för attacken. Det var en provokation av kroaterna som syftade att få serberna, dvs. den jugoslaviska armén, att inleda militära operationer i Kroatien. Då skulle Kroatien kunna få internationellt stöd genom att hävda att republiken, landet är attackerat av en armé som kontrolleras från Serbien och Belgrad.

Seselj skickade en hel del frivilliga till Borovo Selo. Där tog serberna två kroatiska poliser som gisslan, och kroaterna skickade två bussar med poliser in i Borovo Selo för att ta hem dem. Dock blev de omringade och 12 kroatiska poliser stupade och 22 skadades inom den halvtimme som slaget varade. Nu gjorde det kroatiska folket uppror mot Jugoslavien, som de såg vara under serbisk kontroll. Extremister på båda sidor fick mer plats, och den kroatiske polischefen Josip Reihl-Kir mördades av den egna sidan, eftersom han jobbade för fred helt enkelt.

Ett par dagar senare skickades JNA:s stridsvagnar till Kroatien, med ursäkten att de var en fredsbevarande styrka, att det serbiska folket i Kroatien måste ha beskydd. Den kroatiska byn Kijevo var den första som JNA körde över och tog kontrollen över. Det fortsatte så med flera andra byar och småstäder; polisen i städerna och byarna fick ett ultimatum att ställa sig under armén kontroll, vilket de inte gick med på. Staden Vukovar stod emot längst och för att hjälpa till i attackerna mot staden skickades Seselj och hans frivilliga paramilitärer dit. I byn Vocin mördades ett trettiotal, kanske även så många som 45 civila kroater mördades av serbiska paramilitära. De dödade lämnades som en varning för andra, och denna terror gjorde att människor inte längre vågade stanna kvar i sina hem.

Milosevic hävdade att hela krisen orsakades av andra republikers unilaterala seccessionistiska policyn som strider mot den jugoslaviska konstitutionen, medan Tudjman hävdade att man kan inte stoppa Kroatiens självständighet genom att hävda den jugoslaviska konstitutionen, eftersom den kördes över av serberna genom borttagandet av självstyret för provinserna Vojvodina och Kosovo.

I samtalen mellan Tudjman och Milosevic tyckte Milosevic att om kroaterna har rätt att lämna Jugoslavien, har serberna i Kroatien rätt att lämna Kroatien. Det handlar i slutändan om just detta. Milosevic ville inte acceptera någon kompromiss i Jugoslavien och körde över alla de gemensamma värderingar om frihet, självständighet inom staten och jämlikhet för alla, med sin politik som tydligen endast syftade till att stärka serbernas intressen och position i det gemensamma landet, ofta på andra folks bekostnad. Detta ledde till sin tur till att Jugoslavien började falla sönder, eftersom i början lät sig Slovenien och Kroatien inte skrämmas av den militära styrkan som Jugoslavien, och nu Milosevic hade till sitt förfogande.

Lord Carringtons fredsplan gick ut på att alla republiker måste rösta för självständighet, skulle Serbiens krig inte vara legitimt eftersom han skulle kriga mot andra länder. Montenegros president Momir Bulatovic överraskade Milosevic genom att också rösta för självständighet tillsammans med de andra fyra, men han pressades av Milosevic och hotades av diverse personer, så han drog tillbaka sin röst för en mer eller mindre fredlig lösning och upplösning av Jugoslavien, och lade sin röst på Milosevics krig.

Det största problemet med andra republikers självständighet var att ett par miljoner serber inte längre skulle leva i samma land, och skulle faktiskt bli minoriteter i de nya länderna, alltså Kroatien samt Bosnien och Hercegovina. När Jugoslavien 1990 och 1991 fortfarande var ett land, hade ändå serberna börjat ta över kontrollen i flera områden, främst där de var i majoritet. Alltså, även i Kroatien som var en del av Jugoslavien, ville serberna inte acceptera annat än endast ett serbiskt styre. Det var denna nationalism som dödade Jugoslavien. Serberna i Knin och Serbien körde över Kroatiens demokratiskt valda regering och lade områden under sin kontroll.

I Bosnien och Hercegovina började man prata om självständighet för Bosnien också, eftersom att vara kvar i ett serbiskt dominerat Jugoslavien skulle betyda slutet för Bosnien, särskilt med tanke på sanktionerna. I september skapades serbiska autonoma provinser i Bosnien och Hercegovina som den 9:e januari ordnades om och Republiken Srpska grundades. Cirka två veckor senare valde Bosniens parlament att hålla en omröstning om självständighet den 29:e februari och den 1:a mars. Med tanke på allting som hade hänt politiskt sedan 1989 och även tidigare, plus allting som hade hänt de senaste månaderna, inklusive Serbiens och Milosevics hot om krig och faktiska krig mot icke-serber, var det kanske inte rätt tid för självständighet för Bosnien och Hercegovina, men i annat fall hade Bosnien med största sannolikhet aldrig fått självständighet och hade förmodligen också försvunnit helt ur historien. Å sin sida klagade inte den muslimska minoriteten i Serbien och Montenegro, som var i majoritet i flera städer och byar; de ville inte ha en eget självstyre, egen republik eller att tillhöra någon annan republik.

Med serberna fanns det alltså ingen kompromiss. Om de inte fick som de ville på fredlig och legal, legitim väg, skulle de använda alla medel, inklusive hot mot och arresteringar av oliktänkande och till och med den jugoslaviska armén. Om det nu var så viktigt för alla serber att leva i en gemensam stat, varför var det också viktigt att eliminera icke-serber med fördrivningar, mord och terror? När Bosnien och Hercegovina utropade självständighet, gick Serbien till attack i Bijeljina och Zvornik, varifrån de drev bort icke-serber och mördade hundratals människor, kanske fler än ett tusen civila, trots att den enda militära kraft som Bosnien och Hercegovina då hade fanns bara i Sarajevo.

Varför var mördandet av civila så pass normalt för den serbiska sidan? Det fanns ju många kriminella element inom de frivilliga paramilitära trupperna (Seseljs och Arkans styrkor, bland de mest kända), och med tanke på särskilt Seseljs retorik kan man förstå varför det kunde hända. Men ändå, det får ALDRIG inträffa. Mord på civila får aldrig inträffa, oavsett vem det var som orsakade kriget. Och det är det du menade, att det var Slovenien, Kroatien samt Bosnien och Hercegovina som orsakade serbernas krig i forna Jugoslavien. I själva verket ser du i den långa texten ovan varför de andra republikernas ledare agerade så som de gjorde. Vissa saker, vissa provokationer är kroaternas fel, det var Izetbegovics fel att han inte skrev under ett fredsavtal som skulle effektivt dela upp Bosnien och Hercegovina etniskt, utan några garantier att landet inte kommer att styckas upp i framtiden, men i det stora hela är det Milosevic och de serbiska nationalisterna som mördade Jugoslavien genom sin strävan efter absolut dominans i Serbien och sin strävan efter att ha lydnad från de övriga republikerna. Serbiens ledning ville ha ett Jugoslavien på sina egna villkor, där övriga republiker och övriga folk kördes över så fort en fråga om det serbiska folkets intresse kom upp. Det är i sig inte det serbiska folkets fel att det gick så långt, det är inte det kroatiska folkets fel heller, men när incidenter väl inträffar sker en polarisering där alla står på motsatt sida. Det är då som en kompromiss aldrig kan nås, och det var främst Milosevic som drev den linjen i Jugoslavien, ända till det blev ohållbart för främst Slovenien och Kroatien.

Det fanns för få "kalla huvuden", för lite diskussion och för lite kompromiss, vilket inte är en överraskning i sig. Under kommunismen har man lärt sig att det är partiets vilja som styr, så det gäller att skaffa sig kontakter i partiet. När väl demokratin kom, trodde man att man kunde göra vad som helst på ett annat sätt än under kommunismens tid. Om man vann makten på demokratiska val, var det väl ett tecken på att man har rätt och aldrig behöver kompromissa om någonting. Ärliga samtal om en gemensam framtid saknades; vi vet ju vad Milosevic gjorde och hur, jag behöver inte upprepa hans manipulering med hjälp av betalda skaror nationalister, vilka då i Kroatien tog den politiska och polisiära kontrollen och makten ifrån den lagligt och demokratiskt valda kroatiska regeringen, med stöd från Serbien. För andra republiker var det svårt att hantera det på något annat sätt än att kräva självständighet.

Om Radovans ökända tal i det bosniska parlamentet: Hans vision var tydligen en självständighet för bara delar av Bosnien och Hercegovina; serbiskt kontrollerade delar skulle stanna kvar i Jugoslavien. Det var inget rent hot som han uttryckte, men det var trots allt ett hot; han implicerade att om Bosniens muslimer och kroater vill ha självständighet för republiken, kommer de få ett blodigt krig på händerna, och han implicerade också att den muslimska befolkningen kanske kommer att försvinna om det skulle bli krig i landet. Det var inte ett direkt hot, men han sa att självständighet för Bosnien och Hercegovina kommer att resultera i krig, och det var faktiskt rätt skrämmande ord att höra från en politiker som har uppbackning från Serbien och hela dess militära styrka. Vi måste också se det hela i en kontext där armén först skickades till Slovenien och sedan till Kroatien, där serbiska frivilliga paramilitära gjorde sig skyldiga till krigsförbrytelser mot civilbefolkningen. Under kriget i Kroatien opererade JNA-styrkor från och faktiskt i Bosnien och Hercegovina, där armén i sina attacker mot Dubrovnik förstörde byn Ravno, som hörde kommunen Trebinje, i början av augusti 1991.

Så innan du klandrar slovenerna och kroaterna för att de sköt först, innan du klandrar Tyskland och andra europeiska länder för att ha erkänt Slovenien och Kroatien så tidigt, och innan du klandrar den bosniska regeringen för att, på USA:s inrådan inte ha stoppat kriget dagar innan det bröt ut, genom att skriva under ett fredsavtal om en etnisk uppdelning av landet, får du inte glömma bort några saker, allt det ovannämnda, och förkortat:

1. Milosevics politik och på vilket sätt han övertog makten över Montenegro, Vojvodina och Kosovo. Det var långt ifrån konstitutionsenligt, till skillnad mot vad du hävdade.

2. Serbernas maktövertagande från den lagliga, demokratiskt valda regeringen i delar av Kroatien hade stöd av Serbien och den jugoslaviska armén. Kroatien var då fortfarande en jugoslavisk republik, och det var arméns uppgift enligt lagen att införa ordning och återinrätta den republikanska makten i hela dess territorium, inte beväpna rebellerna och skicka dit och beväpna Vojislav Seseljs extrema nationalister.

3. Serberna organiserade egna autonoma regioner och sedan en egen republik inom Bosnien och Hercegovina innan landet formellt ens hade sökt självständighet. Bosnien och Hercegovina var då fortfarande en jugoslavisk republik och att grunda en egen republik stred också mot konstitutionen. Det ska du tänka på när du försöker negera Bosnien och Hercegovinas rätt och legalitet genom att peka på konstitutionen.

4. Istället för att dela makten med andra folk i Bosnien och Hercegovina valde serberna att ta över makten där de kunde, ungefär på samma sätt som i Kroatien.

5. Att stycka upp andra republiker och dela upp dem etniskt är fel på grund av befolkningssammansättningen och det faktum att även där det bor 100 % av en specifik etnisk grupp, tänker de ändå inte alla likadant och inte på samma sätt. En etnisk uppdelning av republikerna, som serberna ville ha, hade inneburit samma sak som i kriget, alla folk folk på fel sida (oavsett sida) hade blivit utan jobb och blivit fördrivna till "sin egen" grupp.

Jag har aldrig sagt att världen är svartvit. Inte ens krisen och krigen i forna Jugoslavien kan man definiera på ett så förenklat sätt. Men du inser väl själv att Milosevic i början manipulerade det serbiska folket i hela Jugoslavien med hjälp av medierna och en grupp hårdföra nationalister, och att desinformation om kroatiska, eller "ustasha-hordernas" mord på serbiska kvinnor och barn hjälpte till. När karusellen väl kommer igång, är det svårt att stoppa den, och misstag gjordes på alla sidor. Främst saknades det vettig dialog och "kalla huvuden", några som kunde lugna ner situationen, och där de faktiskt fanns blev de tyvärr mördade på grund av någon annans högre politiska mål.

Serbiska folket bär inte en kollektiv skuld för krigen eller massmorden, men det är bra om det serbiska folket förstår vilka är deras hjältar och vad de har gjort sig skyldiga till: Milosevic, Mladic, Karadzic, Seselj, Krajisnik, Arkan, etc, etc.

Lika viktigt är det för kroaterna att inse att operationen "Stormen" ("Oluja") 1995 inte var så ren som den borde blivit, deras ledare har också blod på sina händer. Lika viktig är det av de bosniska ledarna att inte tysta ner bland annat morden på civila serber i Sarajevo i början av kriget (den ansvarige kallad "Caco" dödades vid ett andra arresteringsförsök), eller morden på kroater under bosnien-kroatiska kriget 1993 (även i detta fall har folk dömts). Alla måste förstå vilka deras hjältar är. Vissa är klart falskt anklagade, medan andra...

Jag vet inte om jag med de här fakta får dig att förstå att skulden ligger mest hos Milosevic och hans närmaste män, men det kan inte jag styra över. Du (och alla andra människor) får bara inte förringa fakta och du (ni/vi) får inte förringa alla brott, alla krigsförbrytelser, alla mord på civila män, kvinnor och barn som den egna sidan har gjort sig skyldig till i det egna folkets namn, som missbrukades av de politiska ledarna. I det här fallet har jag uttryckligen sagt att krigen inte är det serbiska folkets fel och att det serbiska folket har lika stor kollektiv skuld som det tyska folket efter andra världskriget (alltså = noll), men det politiska ansvaret för Jugoslaviens död ligger hos främst Milosevic och hans män, vilka dödade de gemensamma jugoslaviska värdena när de forcerade fram mer makt åt Serbien medan de använde sig av det serbiska folkets intressen.

Det som jag tycker är en viktig lärdom för framtiden, särskilt när det gäller Bosnien och Hercegovina, är att en folkgrupp kan bäst säkra sina fri- och rättigheter i en demokratisk stat som medborgare, inte som en etnisk grupp. Oavsett om det handlar om cirka 1 % eller 35 % av befolkningen (så många som serberna i Bosnien och Hercegovina ungefär är idag).

Att leva i ockuperat område (Banja Luka, Bosnien och Hercegovina)

2010-07-15T15:20:00.004+02:00

Jag tänkte bara dela med mig av en av många sanna och personliga historier som människor som har överlevt kriget har berättat för mig. Eller, snarare två stycken.

Vid tioårsdagen för folkmordet i Srebrenica 1995, alltså år 2005, pratade jag med en man som kommer från Prijedor. Prijedor är en stad i Bosnien och Hercegovina, inte långt från Banja Luka. Han var lite upprörd om att det bara är Srebrenica som folk kommer ihåg, trots att människor utsattes för krigsförbrytelser runtom i landet. Han berättade för mig hur han blev arresterad, slagen och efter några dagar satt på en lastbil mitt i natten med tiotalet andra män. Vid ett tillfälle hoppade han av lastbilen och lyckades komma undan, men blev arresterad igen, och efter några dagar satt han återigen på en lastbil med tiotalet andra män, och återigen lyckades han hoppa av och rymma. Han kände väl till trakterna och lyckades hålla sig undan, andra gången bättre än första, och på nåt sätt tog han sig till Kroatien och bor idag i Sverige. De andra männen som han åkte lastbil med kördes till en plats där de mördades.

Hur var det då att som muslim leva i en stad i Bosnien och Hercegovina som var under serbisk kontroll under åren 1992 till 1994? Här följer en personlig historia från staden Banja Luka.

När de "serbiska försvarsstyrkorna" tog kontroll över staden den 3:e april 1992, fick de flesta muslimer sparken från jobbet, särskilt sådana som hade höga poster, som exempelvis satt i styrelsen eller var chef för ett bolag, men även vanliga arbetare drabbades, så också personen som berättade sin historia för mig.

Han var svarvarbetare vid en fabrik i Banja Luka och en dag när han kom till jobbet fick han inte komma in, utan stoppades vid grinden. Han hade inte rätt dokument. Han kunde inte heller skaffa de dokument som behövdes, han sökte som alla andra, men muslimer fick vara utan. Han försökte flera gånger att gå till jobbet, men stoppades av vakterna vid grindarna varje gång. Han fick slutligen ett brev hem där det stod att han har fått sparken från jobbet på grund av ogrundad frånvaro.

Han bodde med sin familj i utkanten av Banja Luka, en stadsdel där majoritetsbefolkningen var muslimer, men det fanns några serber också. Han såg på hur folk drevs bort hemifrån bara för att sedan se serbiska flyktingar från Kroatien flytta in, eller ibland hela huset tömmas på allt av värde, inklusive dörrar och väggkontakter. Att driva bort folk med trakasserier och hot hörde dock till undantaget, men användes som ett skräckinjagande exempel, vilket gjorde att många människor inte vågade stanna kvar. Han stannade dock kvar med sin familj, och likaså flera av hans grannar. Familjen började sova i takvåningen i huset för att det kändes mer säkert, ända tills takvåningen till ett hus i närheten brann en natt.

De såg på när en grupp serbiska soldater parkerade sin minibuss utanför en grannes hus. Om jag kommer ihåg rätt var det en något avlägsen släkting. Efter några minuters trakasserier utifrån gick dem in i huset och förde bort mannen. Han hittades senare mördad.

Efter den händelsen fick familjen tag på en handgranat som de skulle kasta ner i trappan från takvåningen om samma sak skulle hända dem. Vad de skulle göra efter det visste de inte, men det var det minsta lilla de kunde göra för att försvara sitt hem och sina liv.

En natt parkerade så en minibuss serbiska soldater utanför deras hus. De stod där i ett par timmar och körde bort. Ett par dagar senare upprepades scenariot. Slutligen sent 1993 (eller i början av 1994?) valde familjen att lämna landet. Det var svårt att få fram dokument; de var tvungna att betala stora summor pengar, mer än 10 000 kronor till slut, samt att skriva över alla tillgångar och avsäga sig ägandet av sitt eget hus, för att kunna få dokumenten och lämna landet.

Under nästan två år levde de med en ständig rädsla för sina barns och sina närmaste släktingar och deras barns liv, de levde med en ständig känsla av paranoia och en känsla av klaustrofobi, medan de såg på när människor slumpmässigt drevs bort eller fördes bort för att mördas. Den enda räddningen var att fly.

Om Srebrenica, krigen i forna Jugoslavien och DN

2010-07-15T15:02:00.002+02:00

Boris, här kommer ett svar på dina 18 kommentarer från DN:s artikel om Srebrenica.

Du är bra på att ta fram fakta selektivt.

Byn Sijekovac vid Bosanski Brod: 47 personer dödades, majoriteten soldater, några civila som råkade komma i korselden. De dödades av kroatiska soldater som under kriget i kroatien flera gånger gick över gränsen in i Bosnien, vid Brcko och Bosanski Samac. Bland de fanns ett antal muslimer också, men det här är knappast någonting som den bosniska regeringen hade kontroll över och kunde beskyllas för. De borde dock försökt att göra någonting åt saken, men republiken var väldigt svag politiskt och polisiärt/militärt.

Mordet på en serbisk bröllopsgäst (brudens far, Nikola Gradovic) i Sarajevo utfördes av en kriminell som arresterades, men släpptes när kriget började. Efter kriget skulle han dömas för det; rättegången varade i flera år, det var en väldigt svår och utdragen process, men han kom slutligen undan rättvisan när han blev mördad 2007 av en rivaliserande maffia.

Republikernas gränser var inte ett kommunistiskt påhitt, utan följde till största delen de olika republikers historiska gränser. Exempelvis Herceg Novi var en gång en del av Hercegovina, men sedan andra världskriget tillhör Montenegro. Dock, som sagt, till stor del stämde gränserna med de historiska gränserna från tiden av Osmanska riket och tidigare, men det är sant att kommunisterna inte ville att ett folk skulle få för mycket makt, eftersom det skulle kunna leda, och faktiskt ledde till krigen under 1990-talet. Jugoslavien skulle dock aldrig ha fallit sönder, det existerade inte som alternativ förstås. Men när väl flera miljoner människor bestämde sig att de inte ville vara kvar i samma stat (slovener och kroater, senare följda av Bosnien), var det enda möjliga att försöka tvinga dem kvar med vapenmakt.

Att Slovenien och Kroatien började kriget i Jugoslavien är inte så troligt. Under slutet av 1980-talet lyckades Serbien ställa de semi-autonoma delarna, Vojvodina och Kosovo, under sin kontroll, samtidigt som man pressade Mongenegro (och dess president Bulatovic) till lydighet. Det visar klart och tydligt Serbiens dominans i federationen. På så sätt lyckades Serbien få fyra röster i de federala institutionerna. Slovenien och Kroatien ville ha samtal om att ordna Jugoslavien på ett konfederativt sätt, med lite svagare central makt, men fortfarande som en enda stat, men varje kompromiss avslogs av Serbiens ledning. Det var då som slovenska och kroatiska delegaterna lämnade de jugoslaviska kommunisternas sista federala möte i januari 1990. Under denna tid och efter valet 1990 gjorde serberna i Kroatien uppror. Det började i Knin, tack vare skrämselpropaganda där folk påmindes om andra världskrigets folkmord på serber som den fascistiska kroatiska staten då gjorde sig skyldig till.

Efter självständighetsutropet skickades Jugoslaviska armén (JNA) till Slovenien för att skrämma slovenerna, men de drog sig inte tillbaka utan slog tillbaka. Även om de slog till först, så var det rätt med tanke på att det var en armé som stod på andra sidan, skickad av en federal ledning genomsyrad av Serbiens intressen. I Kroatien var det något annorlunda. I flera kommuner, särskilt i kommuner med serbisk befolkningsmajoritet eller en stor serbisk minoritet, tog serberna över makten med hjälp av vapen. Kroatien ville inte att Serbien ska blanda sig i Kroatiens inre angelägenheter, men Serbien hjälpte till med vapen och soldater även när Kroatien blev självständigt. Och sedan inleddes kriget på riktigt, där den f.d. jugoslaviska armén till en början intog en neutral hållning och ställde sig mellan de kroatiska och rebellernas (kroatiska serbernas) styrkor, vilket omöjliggjorde för Kroatien att ha kontroll över sitt eget territorium. Samtidigt började kroater drivas bort från de serbiskt kontrollerade områdena. Efter ett tag började även JNA aktivt strida mot de kroatiska styrkorna, och även städer med stor kroatisk majoritet attackerades. Kroatiska byar anfölls också och många civila dödades och mördades. Och här har vi en anledning till att kroatiska styrkor gick över gränsen till Bosnien och anföll serbiska styrkor och även byar: Stora delar av JNA kom in i Kroatien från både Serbien och Bosnien, faktiskt de flesta från Bosnien, så kriget var inte begränsat till bara Kroatien.

Hur var det Bosnien och Hercegovina? Under sina krigsoperationer mot Dubrovnik, anföll och förstörde JNA byn Ravno i kommunen Trebinje under oktober eller november 1991. Det var då som Bosniens ledning sa ”Det här är inte vårt krig”, vilket var fel, men vad hade de kunnat göra mot JNA som var förmodligen den starkaste armén i Europa på den tiden? I september 1991 skapades fyra serbiska autonoma territorier (Srpska autonomna oblast, SAO) i Bosnien och Hercegovina, vilket var ett tecken på att den serbiska ledningen ville ha fred och lika rättigheter för alla i republiken? Den 9:e januari 1992 enades dessa och Republiken Srpska grundades, vilket också var ett tecken på den serbiska ledningens vilja att samarbeta med ”de andra” i republiken.

Det här hände INNAN Bosnien och Hercegovinas självständighetsförklaring. Faktiskt, det var först den 25:e januari som det bosniska parlamentet bestämde att en folkomröstning om självständighet skulle hållas, alltså hela 16 dagar efter att Republiken Srpska grundades och flera månader efter att serbiska autonoma territorier grundades i Bosnien och Hercegovina, som då fortfarande på den tiden VAR en jugoslavisk republik! Detta är ytterst viktigt att nämna med tanke på det s.k. brottet mot grundlagen som Bosnien och Hercegovina gjorde sig skyldigt till genom att förklara sig självständigt.

Den 29:e februari och 1:a mars hölls folkomröstningen, i samband med vilken serbiska styrkor satte upp barrikader i och runt flera städer (Sarajevo, Odzak, Bosanski Samac, Derventa, Bosanski Brod). Mellan 1:a och 4:e april 1992 intogs städerna Bijeljina och Zvornik i östra Bosnien, nära gränsen till Serbien, och flera civila män och kvinnor mördades, men den mesta av befolkningen antigen drevs bort eller flydde. Från början av april 1992, som räknas som krigets början, till hösten 1993 hade de serbiska styrkorna kontrollen över ca 70 % av Bosnien och Hercegovinas territorium, inte bara de delar där serber befolkningsmässigt var i majoritet eller där Radovan Karadzics parti SDS hade makten. Under den här tiden drevs majoriteten av icke-serbisk befolkning bort, samtidigt som tusentals människor mördades, de flesta män, men också kvinnor och barn, medan många kvinnor och flickor också blev våldtagna. Mord och våldtäkter är det största problemet med paramilitära styrkor, fast det existerade också inom de reguljära styrkorna, tack vare att mobiliseringen gick fort och det var omöjligt att lära upp soldater att inte mörda civila. Men för det mesta handlade det om planerade aktioner från den serbiska ledningen.

Krigsförbrytelser utfördes också av de kroatiska styrkorna och bosniska styrkorna, och det kan förstås inte försvaras eller rättfärdigas på något sätt! Men dessa brott var knappast organiserade från den politiska toppen som de var hos den serbiska sidan. På den serbiska sidan hade vi Biljana Plavsic som med sin retorik om muslimer som ”defekt genetiskt material” uppmuntrade till mord; vi hade Vojislav Seselj som hade en egen paramilitär grupp som härjade bland annat i Brcko; Zeljko Raznatovic Arkan som också var en kriminell med en egen paramilitär styrka som gjorde sig skyldiga till många mord, våldtäkter och tortyr; vi hade Momcilo Kraisnik och främst Radovan Karadzic, som bland annat beordrade ständig granatbeskjutning av Sarajevo och som är högst ansvariga för den etniska rensningen av icke-serber från serbiskt kontrollerade territorier. De är också ansvariga för att över 1000 moskéer och andra, främst muslimska monument förstördes i serbiskt kontrollerade territorier. Och vad ska man säga om Srebrenica? Efter att de serbiska styrkorna intog Srebrenica, sade general Ratko Mladic bland annat att (jag parafraserar) serberna får staden som en present och att det är dags att hämnas på muslimerna. Det var inte bara vuxna män och pojkar så unga som 16 år som mördades, det fanns även kvinnor och yngre barn bland offren. Oavsett vad som har hänt i kriget, går det inte att ursäkta, rättfärdiga eller på något sätt mildra sådana otroligt grova och hemska brott.

Varje enskilt mord är ett brott, oavsett vem som utförde det. Det har människor på (och från) Balkan idag svårt att förstå. Folk vill inte erkänna att ett brott är ett brott och ett mord är ett mord, avsett om det var min bror eller en fiende som utförde det. Jag skulle helst vilja se att alla människor i Bosnien och Hercegovina (och även i andra f.d. jugoslaviska republiker) håller minnesstunder tillsammans, för att hedra alla oskyldiga offer och verkligen visa att de vill ha fred och att de vanliga medborgarna var och är bara oskyldiga civila. Jag tycker inte heller att serberna som folk kan kollektivt klandras för något brott eller för kriget i sig, men som folk har man ett ansvar att inte försöka rättfärdiga något brott eller försöka förklara det som att ”det var krig”. Man har heller inte rätt att som folk förklara det som har hänt genom att jämföra det med saker som har hänt under andra världskriget, att klandra folk för någonting de inte har gjort, eller hävda att det handlade om hämndaktioner. Som folk har man ansvaret att inte låta politiker som använder sig av precis denna retorik komma till makten, politiker som förordar en uppdelning av Bosnien och Hercegovina eller som medvetet trivialiserar brott och brottslingar från den egna sidan.

Eftersom du pratade om hur viktigt det är med fakta, särskilt om början på krigen i forna Jugoslavien, ville jag nämna fakta om början på krigen som du bekvämt hade utelämnat, och jag då in på andra saker också.

Sverigedemokraterna och "Islamofascism"

2010-06-08T12:15:00.003+02:00

Som en vidareutveckling av mitt senaste inlägg, som jag publicerade för några minuter sedan, kommer en kort kommentar om SD:s blogg, på vilken SD publicerade fotografier på meningsmotståndare, inklusive en sexårig flicka.

Uttrycket "islamofascism" är ganska nytt för mig och hittills är det bara på Sverigedemokraterna-vänliga, eller främlingsfientliga bloggar som jag har sett uttrycket, samt bland kommentarerna på hittills enSD:s officiella blogg.

Alla bör veta att Sverigedemokraterna anser att människor som kommer från "kulturellt avlägsna" samhällen/kulturer inte bör få bosätta sig i Sverige, och att muslimer verkar vara de som är mest kulturellt avlägsna, samtidigt som det insinueras att muslimer är en fara för svenskt samhälle och demokrati. Det kan man läsa i SD:s partiprogram, där muslimer på sina ställen används som ett skräckexempel.

Hur som helst, vad betyder "islamofascistisk" eller "islamofascism"? Enligt SD:s anhängare (som inte nödvändigtvis är SD:s anhängare lika mycket som de är emot invandring, för att inte säga främlingsfientliga) verkar det som att muslimerna har infiltrerat vänstern så pass mycket att dessa två är nu oskiljaktiga. Och frågan är bara om det är vänsteraktivisterna eller muslimerna som från början är de riktigt onda fascisterna... Det verkar ändå underförstått att den som protesterar mot SD är en "islamofascist" som gillar Ayatollah, bin Laden, Hamas, etc. Det är en medveten retorik från främlingsfientligt håll att framställa muslimer i allmänhet som den största faran för samhället och demokratin, som om en miljard människor på jorden som råkar vara muslimer är rena Hitler- eller Stalin-älskare, som om inte fascism hade funnits om det inte vore för muslimerna, som om inte fascism fanns utan att muslimerna var inblandade, som om inte Franco regerade i Spanien, Pinochet i Chile, som om inte nästan alla forna Sovjetstater samt Bulgarien, Rumänien, Ungern, Kroatien, Albanien och Finland inte var på Hitlers sida under andra världskriget.

Genom att Sverigedemokraterna använder sig av uttryck som "islamofascister" mot sina motståndare, stigmatiserar de medvetet muslimerna och framställer just muslimerna (som INTE är riktiga svenskar och aldrig kan bli det) som odemokratiska. Nu verkar det som att det inte längre är vänstern som är SD:s och Sveriges största fiende. Det är hyfsat subtilt, men SD använder sig medvetet av en retorik som stigmatiserar just muslimer. Å andra sidan är det väl bra att judar, "tattare", romer och andra äntligen får lite andrum och inte längre är syndabocken... Det handlar alltså om samma sorts retorik där man söker efter en syndabock i det egna samhället, som retoriken och politiken som ledde till bland annat det rasbiologiska institutet, kungahusets stöd för nazismen och tvångssteriliseringar före OCH efter andra världskriget. Det är en liknande retorik som ledde till judeförföljelserna i Danmark under 1800-talet, då judarna ansågs bära skulden för statens konkurs.

Sverigedemokraterna regerar med intressant logik

2010-06-08T11:33:00.005+02:00

Ett par citat från DN:
"En sexårig flicka hör till de personer som Sverigedemokraterna (SD) fotograferat och pekar ut som meningsmotståndare på sin blogg under rubriken Stilstudie i odemokrati"

"SD:s ordförande i Landskrona, Stefan Olsson, tycker inte att det är fel att på en bild peka ut en sexåring som odemokratisk.

- Nej, det är för att visa hur barn i vissa kulturer fostras att göra uppror mot oliktänkande och sätta sig emot samhället från första början, menar han."

Det är precis den typ av uttalande som är tom på logik, som jag nämnde i mitt föregående inlägg "Rasism i Sverige". Sverigedemokraterna vill visa att utlänningar fostrar barn till att krossa Sverige och kanske även till att krossa demokratin och hela det västerländska samhället, kanske genom att fostras till terrorister från mycket ung ålder. Sverigedemokraterna visar här att de generellt anser att föräldrar i vissa kulturer har en sådan ideologisk eller religiös övertygelse att de själva fostrar sina barn till att offra sig själva för det högre målet, vilket är att krossa demokratin och västvärlden.

En sådan generalisering är typisk för Sverigedemokraterna. Det som partiet inte nämner, FÖRSTÅS, är att de också är ute efter barn och ungdomar, de försöker ständigt nå barn och ungdomar i skolor och över Internet för att övertyga dessa barn att det är fel att vara annorlunda, att man ska vara rädd för det och dem som är annorlunda, att det som är annorlunda inte får existera i den bild av Sverige som Sverigedemokraterna målar upp. Detta är förstås INTE odemokratiskt, enligt Sverigedemokraterna. Det är inte odemokratiskt att neka människor deras rätt att leva, rätt att utbilda sig, rätt till arbete, rätt att fritt utöva sin religion, även rätt till att demonstrera och visa sina åsikter offentligt.

Man får inte fastna i Sverigedemokraternas argument, utan måste jämföra det de säger med Sverigedemokraternas faktiska egna politik. Harry G. Frankfurt har skrivit en bok som heter "On Bullshit", alltså "Om skitsnack". Här kan jag använda en av hans distinktioner på Sverigedemokraterna: Sverigedemokraterna bryr sig inte om sanningshalten i deras uttalanden, det spelar ingen roll om det som de säger är sant eller osant, de bryr sig endast om vilket intryck deras uttalande lämnar. Det är deras mål att utmåla en felaktig bild av Sverige, en felaktig bild av det politiska etablissemanget, som enligt Sverigedemokraterna bär skulden för katastrofen som Sverige står inför. Det är Sverigedemokraternas mål att utmåla människor med utländsk bakgrund som syndabockar för krisen som landet befinner sig i. Världen har under de senaste 30 åren blivit mer individualiserad med ökad rörelse av människor, företag och varor, samtidigt som färre arbetare behövs tack vare teknologin, och otryggheten har därmed också vuxit. Idag är det invandrare som är syndabocken, främst muslimer, medan det för 50 år sedan eller mer (ELLER mindre) var det judar, tattare, romer och alla andra som på ett eller annat vis stack ut och var, eller bara verkade vara annorlunda.

Rasism i Sverige

2010-06-07T22:02:00.003+02:00

Jag fick en kommentar på ett av mina inlägg att rasismen är mycket mer utbredd i Sverige idag än för tio år sedan och att de flesta svenskar är lite rasister. Generaliseringar överhuvudtaget gillar jag inte, och vill härmed ge en större och klarare bild på rasismen och främlingsfientligheten i Sverige idag. Det är långt ifrån en helhetsbild, men den förklarar i alla fall en del.

Det går inte att generalisera och säga "de flesta svenskar är...", kineser eller kanadensare är si eller så. Rasismen är annorlunda idag än under 1990-talet, idag ser man sällan "skinnskallar" med "bomberjackor", militärstövlar och hela den biten. Idag har vi organisationer och individer som använder sig av bland annat bloggar för att föra ut sitt budskap av förakt mot allt och alla som är annorlunda än dem själva, fast de gör det på ett något mer förfinat sätt; de tar i huvudsak avstånd från våld. Men deras argumentationskedja är vanligtvis mycket bruten och saknar logisk och vetenskaplig grund. De lever i en bakåtsträvande värld, eller åtminstone vill ha ett statiskt samhälle och en statisk kultur, och som vi alla vet är just bristen på utveckling som till slut blir en kulturs död, men det är en annan historia...

Dessa människors uttalanden och argument är oftast stötande för vanliga medborgare som respekterar demokrati, men det är förvånansvärt få människor och politiker ens som lyckas med att faktiskt styra undan diskussionen från de tvivelaktiga påståendena, bort från en debatt med en ideologiskt övertygad (eller blind) person som man inte kan besegra i debatten eftersom vanlig argumentation inte biter. Det gäller bara att inte fastna i debatten på det som DE säger, utan att bara visa att deras argument är ren populistisk "rappakalja" som är helt tom på logik.

Å andra sidan förstår jag också att människor blir rädda när deras lands demografi ändras så drastiskt på 30 år, men det är inte hela sanningen. Visst bor det fler människor med utländsk bakgrund i Sverige idag än för 30 år sedan, men under den tiden tog också globaliseringen fart. Socialismen och fackföreningar blev irrelevanta i och med att fabriker och företag blev mer rörliga. Nu är det inte fabriken, eller ägaren, och arbetarna som är beroende av varandra, det är bara arbetarna som är beroende av fabriken/företaget, och då får vi plötsligt otrygghet i samhället som gynnar kapitalet, men knappast staten eller den enskilda människan. Dessutom har samhället i samma anda rört sig mot en individualisering som innebar och än idag innebär att det är den enskilda människans fel om hon blir sjuk eller inte kan hitta ett jobb. Brottsligheten ökar också med den större rörligheten av människor och varor, och det är klart lättast att ge skulden till "de andra", de som är annorlunda än den normativa befolkningen. Idag är det invandrare, för 50 år sedan eller mer var det judar, tattare, romer och alla andra som på ett eller annat vis stack ut, exempelvis lösaktiga kvinnor och liknande.

Screaming Vina

2010-04-06T16:57:00.004+02:00

Some older songs. At this moment there are five songs recorded and waiting to be mixed, while recording has begun on at least two more. It is quite exciting, it's new and different than how it used to be. Stay tuned.

Listen to music here!

Människor har inte päls.

2010-03-04T11:36:00.004+01:00

Dave Navarro for PETA
Find out more at PETA.org.

Pälsindustrin är brutal. Om vi inte kan visa djur nåd, hur ska vi kunna leva i fred med varandra?

Bosnien och Hercegovina, Karadžić, krigsbrott, osv

2010-03-01T13:41:00.004+01:00

Det var en intressant artikel i DN idag, och ännu mer är intressanta var kommentarerna. Mest intressant är dock att mina kommentarer om sanning, fred och rättvisa för alla blev borttagna, medan klart rasistiska kommentarer finns kvar.

När Jugoslavien föll sönder, skedde det på värsta möjliga vis: krig med massakrer på civila. Idag borde det vara mycket enkelt att se och förstå fakta, men kriget var så smutsigt och freden blev konstruerad på så sätt att det nu i efterhand, i fredstider är svårt att hitta "rätt" information. Man kanske har vänner som är från den ena eller andra sidan och känner med dem, och samtidigt blundar för deras sidas illdåd. Man kanske tycker att USA:s inblandning med bombningar var orättvist och typiskt den väldiga stormakten som kör över de små, och därför är ens sympatier på den ena sidan. Jag ska här försöka att kortfattat redovisa fakta utan emotionell inblandning.

Kommunismens tid började hastigt gå mot sitt slut i och med Berlinmurens fall. Under 1980-talet växte nationalismen i Jugoslavien. Det fanns flera olika strömningar, de som ville har mer makt i Jugoslavien, de som ville ha mer självstyre, alternativt självständighet... Faktum är att Serbien, som största republik, har alltid haft något mer inflytande än andra jugoslaviska republiker, och detta inflytande växte sig allt starkare under 1980-talet, särskilt efter Berlinmurens fall.

Anledningen till den växande nationalismen var delvis att det uppstod ett politiskt vakuum efter att Josip Broz "Tito" dog. Folket/folken förlorade den store ledaren, och i dessa kölvatten klättrade långsamt politiker som Slobodan Milošević upp. De som försvarar Milošević hävdar att han var en socialist. Jag håller faktiskt med, han VAR en socialist, men han var också en karriärist som insåg att han kunde klättra till toppen med hjälp av en nationalistisk retorik. Men i Jugoslavien var han snarare regeln än undantaget.

I och med kommunismens fall förlorade de jugoslaviska folken den gemensamma identiteten. Tack vare nationalistiska karriärister blev Jugoslavien likställt med den onda kommunismen, som inte har förtryckt folken i lika stor utsträckning som nationalisterna hävdade, långt därifrån.

Det största problemet var att det var endast kommunisterna som kämpade mot fascismen, mot alla former av fascism och för ett gemensamt och jämlikt Jugoslavien. Kroatien var under andra världskriget en fascistisk stat allierad med Tyskland (tillsammans med bland annat Italien och Ungern), medan Serbien tillhörde rojalisterna som ville behålla kungadömet från mellankrigstiden då Jugoslavien hade en serbisk kung. Dock gick allt fler serber under kriget över på kommunisternas sida.

De flesta och mest omfattande antifascistiska strider pågick i Bosnien och Hercegovina (BiH). Där fanns det både kroater och serber (katoliker och ortodoxa), samt muslimer som var allierade med antigen ena eller andra. Dessutom fanns en tredje politisk grupp muslimer som inte ville alliera sig med varken Kroatien eller Serbien, därför att muslimerna hur som helst kommer att hamna i kläm. Det var i Bosnien och Hercegovina som Tito vann de viktigaste striderna, det var där som han kunde bygga upp en stark rörelse. På grund av hans aktioner i BiH som han lyckades ta över makten i Jugoslavien.

Det var alltså endast kommunisterna som kämpade absolut mot fascismen, mot både kroaternas och serbernas (samt deras respektive allierades) krigsförbrytelser. När kommunismen föll, föll inte bara Jugoslavien samman, utan också allting som kommunismen stod för, både gott och ont. Nationalistiska karriärister lyckades med konststycket att få antifascismen att verka kommunistisk och därmed automatiskt fel. År 1990 kunde de därför, utan att skämmas, lyfta fram sin sidas strävanden efter makt och självständighet från andra världskriget, vilket inkluderar gärningar som är krigsförbrytelser i stor utsträckning värre än de vi såg under 1990-talet.

Jugoslavien och den identiteten fanns inte längre. Alla lyfte istället fram sin egen historia och var stolta över ALLT, inklusive massakrer på civila, kvinnor, barn... Det är så krigen under 1990-talet kunde bli så blodiga. Serberna förstås mycket att förlora. I Jugoslavien var de i majoritet befolkningsmässigt. Om Kroatien och BiH blev självständiga, skulle cirka två miljoner serber hamna utanför den gemensamma staten OCH hamna i minoritet. Dessa var knapparna hos det serbiska folket som Milošević och hans likasinnade tryckte på, och med hjälp av all makt som de hade fått då är det inte konstigt att människor blev rädda för att andra världskrigets mord på över 200.000, kanske nära en miljon serber, skulle upprepas.

När det gäller Bosnien och Hercegovina specifikt, ska jag här ge lite fakta om de cirka 100.000 dödsoffer, som folk envisas med att prata om genom att säga att alla inte var muslimer, att många var serber, att de flesta var muslimer, att det är lika många soldater som civila, osv. Tanken med den siffran var att all manipulation med offren i politiska syften skulle ta slut. Alla offer har till och med ett namn. Gå in och kolla på Reserch and Documentation Center Sarajevo på webben, http://www.idc.org.ba ... Där finns information om deras arbete och mål, som sammanfattas som "Truth now, peace forever".

Här kan ni med hjälp av Google Earth se vad har hänt och var:
http://www.idc.org.ba/index.php?option=com_content&view=category&layout=blog&id=112&Itemid=144&lang=bs

Här kan ni se statistik om alla dödsoffer klassificerat efter hela landet, olika regioner, civila, kvinnor (zene), barn (djeca), soldater (vojnici), och nationaliteter.

Folk vill ju så gärna räkna dödsoffer, så jag ska ge bara några exempel ur den dystra och sorgliga statistiken.

Av de som dog eller är försvunna är statistiken följande:

Civila: 39.684 (40,82%)
Soldater: 57.523 (59,18%, varav 55,27 procentenheter i strid)

Av de 57.523 soldater som dödades eller saknas, är statistiken följande:

Bosniska Armén (ARBiH): 30.633 (53,25%)
Jugoslaviska/Republiken Srpskas Armé (JNA/VRS): 20.626 (35,86%)
Kroatiska Armén/Kroatiska försvarsrådet (HV/HVO): 5.719 (9,94%)
Autonoma Provinsen Västra Bosnien (APZP): 545 (0,95%)

Av 97.207 dödade och saknade (siffran är ungefär två år gammal), är 87.451 (89,96%) män, medan 9.756 (10,04%) är kvinnor. Av männen är 30.317 civila, 57.134 är soldater, medan 9.367 kvinnor var civila och 389 soldater.

Dödade eller saknade utifrån etnisk tillhörighet:

Bosniaker (muslimer): 64.036 (65,88%)
Civila: 33.070
Soldater: 30.966

Serber (ortodoxa): 24.905 (25,62%)
Civila: 4.075
Soldater: 20.830

Kroater (katoliker): 7.788 (8,01%)
Civila: 2.163
Soldater: 5.625

Övriga: 478 (0,49%)
Civila: 376
Soldater: 102

Med andra ord (eller siffror), 83,33% av alla civila offer är bosniaker (muslimer), 10,27% civila offer är serber (ortodoxa), 5,45% är kroater (katoliker) och 0,95% är övriga. Det här om ingenting ger en klar bild av krigsförbrytelserna; vilka arméer som medvetet attackerade civila och i hur stor utsträckning.

Det är fult egentligen att räkna dödsoffer på det här sättet och att lägga fram dem som BEVIS på att en sida är den mest onda.

Å andra sidan behöver man inte säga mycket om Radovan Karadžić. Hans uttalanden före, under och efter kriget säger allt. Det finns särskilt ett videoklipp där Karadžić i det bosniska parlamentet säger vad han tycker om Bosniens möjliga utträde ur Jugoslavien (fortfarande då var det inte säker att Bosnien och Hercegovina skulle hålla folkomröstning om självständighet).

För er som inte kan språket, här är en översättning av vad Karadžić har sagt:
"Tro inte att ni inte kommer att leda Bosnien och Hercegovina till helvetet och det muslimska folket kanske i försvinnande. Eftersom det muslimska folket kommer inte att kunna försvara sig om det blir krig i Bosnien." Bara det uttalandet borde egentligen räcka till en fällande dom.

Bosnien och Hercegovinas dåvarande president (som Karadžić satt i politisk allians med vid makten tillsammans med kroatiska nationalisten Mate Boban) svarade att Karadžićs uttalande är skrämmande och en anledning varför "vi" (det muslimska folket) kanske inte kommer att vilja stanna kvar i Jugoslavien.

Slutligen måste jag säga bara en sak. Det finns mycket polemik än idag, många diskussioner om vem gjorde vad, många besvikna serber som anser att de är lika mycket offer för muslimerna som muslimerna var offer för dem, många kroater som anser att deras existens i landet är hotat, osv. Anledningen till alla dessa diskussioner är att vi fortfarande har en politisk elit vid makten som har sina rötter i det gamla kommunistiska systemet, politiker som följer med strömmen och gör och säger vad som helst bara för att vinna makten och de ekonomiska fördelarna som makten för med sig, utan en enda tanke på konsekvenserna. Under 1990-talet gick det så långt att konsekvensen blev ett blodigt krig, som hade kunnat undvikas om politikerna inte ständigt matade folket skrämselpropaganda.

Varje krig är en tragedi i sig och varje civilt dödsoffer är en krigsförbrytelse. Varje soldat som var fången och som fånge mördas av fienden är en krigsförbrytelse. Varje dödsoffer i ett krig är en förbrytelse mot mänskligheten. Det som vi saknar i diskussionen är en sund och human medkänsla för alla mördade oskyldiga, och ett starkaste fördömande av den egna sidans krigsförbrytelser.

Glamorous, eller Glamouröst

2010-02-15T12:53:00.003+01:00

The (drunk) Paris Hilton in Brazil, at a glamorous party celebrating a new Brazilian beer.
No comment.

Fria minareterna!

2009-11-30T22:01:00.006+01:00

Det är intressant hur anti-muslimska och anti-islamska argument ständigt upprepas av obildade och okunniga personer, samt hur nästan varje debatt och diskussion går enligt dessa intoleranta personers villkor. Det blir till en diskussion om demokrati, religionsfrihet och mänskliga rättigheter, där varje muslimsk person verkar likställas med en könsstympande taliban.

Jag väljer att här framställa endast en av bloggarna som jag har kommenterat, eftersom jag tror att det räcker; det handlar om i princip samma resonemang på alla anti-muslimska bloggar.

Det är inte sällan som man kommer över sådana absolut idiotiska åsikter som helt och hållet saknar logisk grund.

Personen i fråga skrev:
"Nej de röstade mot Islamisering mot kvinnoförtryck mot att könsstympa barn mot tvångsgifte."

Nu ska jag ställa några frågor. Vad betyder "islamisering" för dig? Det verkar som om det är en fras som du har lärt dig, som är väldigt enkel att ta till i avsaknad av riktiga argument. Islam är en religion som är jämställd med judendom och kristendom, de tre har samma rötter. Det är ett faktum. Det är också ett faktum att kvinnor inte förtrycks av religionen utan av människorna som missbrukar den religion som de utövar. Talibanerna är inte vad islam är. I Iran kämpar kvinnor OCH män för kvinnors rättigheter. De kämpar inte mot religionen, i vilken män och kvinnor är jämställda, de kämpar mot en politisk regim som missbrukar sin makt i religionens namn.

Tvångsgifte och könsstympning har absolut INGENTING att göra med religionen islam. Där bevisade du din okunnighet. Tvångsgifte finns och har funnits i många kulturer ute i världen. Idag finns det mest hos traditionalistiska samhällen som exempelvis kurderna (jag drar inte alla över en kam, det är viktigt att poängtera), vissa afrikanska samhällen (inte bara muslimska), i Indien och Bangladesh, vissa i Mellanöstern som bor på landsbygden, etc. Så du ser, tvångsgifte handlar inte om islam.

Men att du ens nämner könsstympning som någonting som islam beordrar eller förordar, bevisar i kvadrat på var du står rent kunskapsmässigt. Fast det räckte med att observera din stavning och grammatik, men det är en annan historia...
Alltså, könsstympning utförs oftast i vissa afrikanska samhällen; Somalia är ett bra exempel. I Koranen står det ingenting om könsstympning av flickor. Könsstympning har hängt kvar som en tradition innan religionen kom, för att helt enkelt införlivas in i religionen, trots att det, som sagt, inte står någonting om könsstympning i Koranen, vilket alltså betyder att könsstympning av flickor är lika med grov misshandel av barn. När det gäller omskärelse av pojkar, är islam inte unikt. Omskärelse finns inom judendomen också, men det är också populärt bland vanliga, kristna amerikaner.

Somalia är också ett bra exempel på hur politisk instabilitet och krig påverkar religionens politiska roll.

Personen skrev också:
"Varför fortsätta att godta att kvinnor kläs i burka, som om de valt det själva, varför fortsätta att vara totalt blind för detta horribla förtryckt som sker mot kvinnorna i en påhittad guds namn Allah."

För det första användes och till viss del används burka fortfarande endast i Afghanistan. I andra samhällen i Mellanöstern, främst i Saudiarabien, används en annan sorts utstyrsel där endast ögonen syns. Annars används hijab, som är en vanlig huvudduk som döljer håret men inte ansiktet. Men så är det också ett faktum att majoriteten av muslimska kvinnor i Turkiet, Indonesien och runt om i Europa väljer att inte bära ens hijab, utan väljer att klä sig modernt istället för traditionellt. Användandet av hijab beror helt enkelt på var någonstans på jorden människorna härstammar från och vilka traditioner som följs där. Fast normen i muslimska samhällen är ändå att kvinnor bär hijab, och i vissa fall är det också lag, så visst kan det uppfattas som förtryck. Men det viktiga är distinktionen mellan verkligt förtryck och politisk, populistisk propaganda. I fria muslimska samhällen, inklusive Europa, väljer många muslimska kvinnor (yngre eller äldre), dock inte majoriteten, att frivilligt bära huvudduk eftersom de är troende och det är en del av deras religion, men huvudduken bär de enligt deras egna tradition. Exempelvis somalisk kvinnoklädsel skiljer sig från iransk hijab.

När det gäller det du sa om den "påhittade guden Allah", måste jag säga att det är också ett dåligt sätt att framföra dina argument. Man kan inte argumentera med en troende kristen person genom att säga att Jesus eller gud är påhittad. Och jag tror också att även kristna skulle ta illa upp vid att Allah är en påhittad gud, eftersom Allah och den kristna och judiska guden är en och samma gud. Att säga att vilken som helst av dessa religioners gudar är påhittad är det samma som att säga att alla dessa gudar är påhittade, eftersom det handlar om samma gud. Om du är en ateist, som jag är, kan du ändå försöka argumentera bättre än att bara säga "gud finns inte".

Sist skrev personen:
"Och under manteln religionsfrihet godta ett av de grövsta förtryck som finns i världen – Islam – historien kommer att döma oss som tillät detta slaveri."

Du menar alltså att islam är lika med förtryck och slaveri. Menar du då att islam inte har rätt att existera någonstans i världen och att alla muslimer i världen (en dryg miljard) borde skyddas från denna religion? Ska de bli kristna? Ska de bli hinuder? Eller ska de helt enkelt bli ateister? Eller menar du helt enkelt att dessa människor inte har en plats i Europa, men att du inte vågar säga det högt? Jag förstår att du försöker lämna ett stort intryck med ditt inlägg, men hela ditt resonemang är ologiskt, förenklat populistiskt och framställer dig själv som en okunnig och obildad person, som förmodligen aldrig ens har träffat en muslim och som inte förstår att dessa människor är i första hand människor med unika olika personligheter.

Tänk efter bara att nästan gång läsa på innan du tar dig an ett så omfattande ämne inom samhällsvetenskaperna och humanioran, för att dina uttalanden och bristen på logisk resonemang inte ska få dig att verka helt korkad.

För att slutligen sammanfatta det hela, måste jag nämna en sak som sällan diskuteras.

Vissa personer som är fientliga mot allt vad islam heter, och som är lite mer pålästa, brukar ofta säga att deras anti-islamism inte handlar om rasism, eftersom de argumenterar mot själva religionen islam. Enligt dem är islam inte en religion utan en totalitär och förtryckande politisk ideologi. Samtidigt kanske de också nämner att de är medvetna om att muslimer inte är en homogen grupp människor, samt att muslimer inte är en ras utan anhängare av en religion.

Nu ska jag bemöta dessa argument. Först måste jag fråga: Är svarta (afrikaner, negrer) en ras för sig och vita en ras för sig? Enligt den biologiska definitionen av ras, finns det bara en mänsklig ras, trots att vi ser lite olika ut beroende på var på jorden vi härstammar från. Rasbiologi är en helt annan sak, som handlar om att judar, romer, "tattare" och andra som inte passar in i vår etniska bild, inte är lika värda som oss, renrasiga.

Om man är lite påläst, kan man alltså gömma sin rasism, maskera den som protest mot en religion och protest mot totalitära regimer. Man kan till och med framställa sig själv som en person som skattar mänskliga rättigheter högt, eftersom att vara negativt inställd mot en religion inte handlar om rasism. Det är den rena, byråkratiska retoriken. Dessa "medborgarrättskämpar" skulle aldrig kunna tänka sig att protestera mot exempelvis talibanernas regim. Det enda som de stör sig på är att se den etniska demografiska bilden i det egna landet (exempelvis Sverige) ändras så pass mycket som den har ändrats sedan 1980-talet. De maskerar sin intolerans med högfärdiga tal om hur de hatar förtryck och älskar demokrati, men i själva verket handlar det om att sudda bort "de andra" som är så pass annorlunda än "oss" själva. Det handlar inte ens om att dessa "annorlunda" människor ska assimileras. Det finns helt enkelt ingen plats för dem här, eftersom de är så annorlunda både när det gäller utseendet, religionen och traditioner.

Enligt personerna som är fientligt inställda mot islam, är det inte rasism att säga att muslimer är terrorister, att muslimer är farliga, att muslimer är annorlunda, att muslimer inte kan anpassa sig till det västerländska samhället, att muslimer våldtar svenska tjejer, att muslimer förtrycker kvinnor, att muslimer könsstympar flickor, det är inte heller rasism att antyda att muslimer inte har egna tankar och egna, unika personligheter, utan styrs endast av sin religion, sin tro, och strävar efter att ta över världen, att deras och islams mål är att alla människor i världen blir muslimer. Nej, det kanske inte är rasism enligt den biologiska definitionen av rasism, men samma retorik används. Det handlar om att "de andra" är så annorlunda att "vi" inte vill ha någonting att göra med dem och inte vill ha dem i närheten av vårt samhälle. Och de må vilja framställa sig som människor som försvarar demokrati och mänskliga rättigheter, de anser att muslimerna är förtryckta av sin egen religion, sin tro, sina traditioner, men egentligen bryr de sig inte om hur förtryckta dessa människor är i sina hemländer och vilken roll som religionen har i förtrycket. "De" kan lika gärna dö, och "vi" skulle inte ens blinka, så länge som våra samhällen är helt vita, etniskt rena svenska. Eller tyska, holländska, schweiziska, etc, etc, etc...

Bofors dödar.

2009-07-28T15:05:00.002+02:00

Vapen från Bofors har, enligt DN, hittats hos FARC-gerillan i Colombia. Bofors beklagar vapenfyndet.

Jag undrar bara om Bofors beklagade alla sina vapen som användes för att beskjuta civila i Bosnien-Hercegovina, inklusive min hemstad. En kusin berättade efter kriget att de under kriget lärde sig vad det var som sköt och vilken kaliber. Han berättade att "när Bofors skjuter då jävlar smäller det, jorden skakar, det känns som om hela byggnaden har raserats". Bofors var namnet på en kanon från Bofors, jag vet dock inte vilken. Trevligt, eller hur? Hoppas att ni kan sova lugnt om nätterna.

Omskärelse är inte stympning! (plus en personlig historia)

2009-07-25T02:58:00.008+02:00

Det är ingen överraskning att det finns många motståndare mot omskärelse, som DN skriver om. Det som inte är en sedvänja eller tradition i Sverige, det visar sig vara en sak som folk mer tar avstånd från än från Förintelsen. (Det var ett litet överdrivet exempel, men ni förstår nog)...

Det är ren okunskap och det faktum att "VI" tror oss veta bättre än "DEM". Gunnar Göthberg, ordförande för Svensk barnkirurgisk förening och överläkare vid Drottning Silvias barnsjukhus i Göteborg, är ett bra exempel på att denna okunskap kring frågan inte finns hos endast personer med visst politiskt motiv. Göthberg jämför och likställer nämligen omskärelse av pojkar med könsstympning av flickor, enligt DN. Att en person som till och med överläkare inte verkar känna till skillnaden mellan omskärelse av pojkar och könsstympning av flickor är riktigt dåligt, oproffesionellt och även något skrämmande. Skillnaden är att när pojkar omskärs tas endast förhuden bort, medan könsstympning av flickor innebär att hela klitoris tas bort. Omskärning av pojkar innebär inte att man avlägsnar ollonet, och därför går det inte att jämföra dessa två. Det är faktiskt ett hån mot alla flickor som har utsatts för könsstympning att hävda att omskärning av pojkar är lika med könsstympning av flickor!

Behöver ni ett argument till, ett faktum till? Händer det att pojkar och män omskärs? Ja. När? När de har problem med förhuden, alltså när det föreligger medicinskt behov. Räknas någon av dessa pojkar eller män som stympade? Nej. Får de ett bättre liv efter ingreppet? Ja. Uppstår det komplikationer efter ingreppet? Ja, men i väldigt få fall, jämförbart med komplikationer i samband med andra enklare kirurgiska ingrepp.

Händer det att flickor eller kvinnor får sin klitoris bortopererad på grund av medicinskt behov? Jag vet inte, men jag har aldrig hört talas om en sådan operation.

Argumentet att det handlar om ett övergrepp eftersom barnet inte har gett sitt medgivande till ingreppet, det köper jag delvis. Men vad ska vi då säga om abort? Ett foster är ändå en människa, trots att det börjar likna en människa först efter ett par månader. Så, att ena stunden hävda att omskärelse av pojkar är ett övergrepp eftersom barnet (i många fall under ett år gammalt) inte har gett sitt medgivande till ingreppet, och i nästa stund försvara rätten till abort som en mänsklig (kvinnlig) rättighet (vilket läkaren i fråga kanske gör, kanske inte), det är inget annat än hyckleri!

Själv kommer jag från ett land där omskärelse var och är vanligt, men vissa föräldrar tycker inte att det är lika viktigt som vissa andra föräldrar gör. Jag kan inte komma ihåg att jag någonsin har hört talas om ens ett fall där ingreppet gick fel och pojken/mannen fick bestående men. När det gäller mig blev jag omskuren först när jag var åtta år gammal. Jag kommer fortfarande ihåg det hela. Vi åkte till sjukhuset, jag fick lägga mig på rygg, underkroppen avskärmades så att jag inte kunde se ingreppet, jag fick lokalbedövning och sedan var vi igång. Det sved litet, men det gjorde inte så pass ont att jag grät. Jag grät inte ens, en åttaåring som blev omskuren. Efter ungefär en veckas försiktighet togs bandaget av och sedan kunde livet fortsätta som vanligt. Jag har aldrig haft problem med min omskärelse, tvärtom kommer jag ihåg att det ibland sved i förhuden när jag urinerade (innan jag blev omskuren förstås).

Jag vill egentligen inte säga det, men det känns som att det föreligger ett religiöst motiv bakom hela det här motståndet mot omskärelse av pojkar. "Så gör vi inte i Sverige" brukar ligga bakom mycket. Det tog ett tag innan skolorna började erbjuda alternativa maträtter för elever som inte äter griskött. I det här fallet är det bättre om en riktigt läkare eller kirurg utför ingreppet än om det görs genom så kallat "köksbordskirurgi". Kanske är det inte ett rent religiöst motiv som ligger bakom motståndet, men i så fall handlar det om "VI" mot "DEM". DE ska inte kunna kräva någonting som VI tycker är fel, trotts att ingreppet redan brukar utföras, även om anledningen inte är tradition utan medicin. Argumenten mot omskärelse av pojkar faller egentligen i vattnet om vi, återigen, jämför det med de medicinska grunderna hos abort bara för att graviditeten kom till "av misstag". Eller borttagning av vårtor på fingrar; man kan leva ett fullt normalt liv med vårtor på händer eller fingrar, men det anses inte vara snyggt, och därför brukar även landstingen erbjuda hjälp med borttagning av vårtor. Eller annan kosmetisk kirurgi där en person inte gillar sin näsa eller sina utåtstående öron eller sina små bröst.

Det finns en grupp i USA som är mot omskärelse (vilket faktiskt är väldigt vanligt i USA, trots att de är mestadels kristna där), och som hävdar att de aldrig skulle ha gjort det om de själva hade fått välja. Det finns en poäng där, men i så fall kan vi också förbjuda dop av barn och även konfirmation, och låta barnen själva få välja om de ska döpas i kyrkan och konfirmeras när det fyller 18 år. Lägg av... Det handlar helt enkelt om att "VI" vet bäst, och att "DE" gör fel. "Deras" kultur är fel. "Vår" kultur är normen. "Vi" behöver inte anpassa oss till "dem". Fast vi lever i ett demokratiskt samhälle, där också barnen har sina rättigheter, det är sant, men ni använder fel argument på fel ställe när ni får det se ut som att ni hävdar barnens rätt och därmed tar ifrån en grupp av människor rätten att utöva sin religion, medan ni döper era barn så fort som prästen är ledig! Hycklare!

Se inte denna film! ("Drag me to Hell")

2009-06-18T01:10:00.002+02:00

Jag såg ”Drag me to Hell” på bio ikväll. Sam Raimi innehar kultstatus, och det erkänner jag. Men att denna film skiljer sig från den stora massan "skräckfilmer" från de senaste åren (”Skeleton Key”, ”1408”, ”Mirrors”, etc), det kan jag helt enkelt inte hålla med om. Den kanske är bra och skrämmande om man vanligtvis inte kollar på skräck och om man är ovan vid plötsliga ”ryckscener”, men som "konstverk" är det Hollywood så det skriker om det. Varje "otäck" scen kan man förutse, varenda en! Det som var bra gjort, och annorlunda från de flesta andra av dagens skräckfilmer, är att det fanns bland annat larver och maskar som såg verkliga ut, och dessutom fanns det fler kroppsvätskor än bara blod, vilket är Sam Raimis stil, får man väl säga. Men det var ändå inte särskilt skrämmande, det var mer halv-äckligt, på ett skrattretande sätt. Det enda som var någorlunda skrämmande var skuggorna, som man tyvärr inte får se ens hälften så mycket av som den gamla kvinnans tänder.

Hela filmen är förutsägbar (till min kompis sa jag ”heeeere kitty kitty” en lång stund innan karaktären sa det), inklusive slutet. Det hade varit "bättre" på ett sätt och mer oväntat om det var pojkvännen som hamnade i problem, men nu blev det en antiklimax; det som var mest väntat hände. ”Drag me to Hell” kunde ha blivit en bra film. Den kanske hade gjort sig bättre som ett drama om en ung kvinnas kamp på arbetsmarknaden inom bankväsendet, där hon får sätta sin moral åt sidan, vilket kan komma att förfölja henne i privatlivet och kärleken. Det hade nog inte varit en lika underhållande film, men den hade varit mycket, MYCKET bättre. ”Drag me to Hell” är inte skrämmande, den är förutsägbar och löjeväckande, vilket är synd. Mest synd om mina 95 spänn.

Behållningen denna filmkväll var geten i filmen och det faktum att jag satt i rad 6, stol 66... Sug på den.

MEDKÄNSLA FÖR EN MÖRDARE

2009-04-09T19:45:00.002+02:00

Susanna Torvaldsdotter skrev en artikel om mördaren Annika Östberg i Newsmill.

En riktigt bra "replik" finns i DN, även om den inte är direkt vänd mot Susanna Torvaldsdotters artikel. I DN:s artikel pratar medieforskare om mediabilden kring bevakningen av denna fråga; kort sagt säger medierna "stackar Annika", medan ingen tänker på att hon faktiskt är en mördare och att det finns anhöriga till offren vars sår aldrig kan läka.

Min DIREKTA replik till Susanna Torvaldsdotter följer, och jag hoppas verkligen att hon kommer att läsa den fördomsfritt och verkligen tänka efter vad det är hon säger, och slutligen att hon kommer att lägga sin "vänskap" med Annika åt sidan och, återigen, verkligen tänka efter.

SUSANNA TORVALDSDOTTER, artikeln är ett bra försök, men du missar med bred marginal.

Hon är ursprungligen svensk, men hon blev amerikanska efter sin långa vistelse i USA... Hon har bott i USA längre än i Sverige, fängelsevistelsen borträknad! (Det passade bra att "bli svensk" igen under fängelsevistelsen för att ha chansen till att bli fri någon gång...).

Hon är en mördare, och mord kan aldrig förlåtas; man sonar ALDRIG sitt brott om man är en mördare, även om man dör i fängelsecellen över 100 år gammal. Mord är oförlåtligt. PUNKT!

SUSANNA TORVALDSDOTTER, du sa en bra sak, och det tål at tänkas på. Tänk om jag var i samma situation som hon är/var i? Ok, det är en rättvis fråga. MEN! Jag skulle ALDRIG mörda en människa, eller ens vara medhjälpare, eller ens välja att inte ingripa...

SUSANNA TORVALDSDOTTER, du hyser medkänsla för henne. Medkänsla är mänskligt, men svara på den här frågan: VAR ÄR MEDKÄNSLAN TILL OFFRENS ANHÖRIGA? Jag har ännu en fråga till dig, SUSANNA TORVALDSDOTTER: Har någonsin en person tagits ifrån dig för tidigt på ett sådant våldsamt, vedervärdigt och absolut orättvist sätt?? Jag tvivlar på det. Någonting sådant skulle du aldrig glömma och aldrig förlåta, tro mig. ALDRIG!

Anser du att man kan ha samma "mänskliga medkänsla" med krigsförbrytare? Nu pratar jag inte om någon som Hitler, utan en vanlig soldat som kanske har våldtagit och/eller mördat en eller några personer under ett krig, och efteråt är han ångerfull och får leva med sina dåd på sitt samvete under resten av sitt liv... Anser du att man kan eller bör förlåta honom? Även om han "sonat sitt straff"?

Vågar du verkligen, alltså VERKLIGEN känna efter hur det skulle kännas inombords om någon du älskar blir mördad?

Det är endast de anhöriga som kan uttala sig om det rätta eller felaktiga kring en eventuell frigivning av en mördare, även efter nästan 30 år. Saken är den att MAN ALDRIG SONAR SITT STRAFF OM MAN ÄR EN MÖRDARE! MEDKÄNSLAN ÄR TILL FÖR OFFREN OCH DERAS ANHÖRIGA, STRAFFET ÄR TILL FÖR MÖRDARNA! Tänk dig vad ett liv är. Tänk dig hela universums och jordens historia, mänsklighetens historia, alla små saker som kunde ha gått fel, två människor som kunde ha missat varandra, men det gjorde de inte, och "det rätta barnet" blev till, och så pågick det generation efter generation; livet trotsade alla sjukdomar, alla krig, allt våld, alla olyckor, och idag finns du, jag, hon, de...

Ett mord, oavsett situation är absolut oförlåtligt.

P.S. Jag är emot dödsstraff, så börja inte ens...

Försvar av rysk främlingsfientlighet

2009-03-25T01:05:00.002+01:00

I DN finns en artikel om den ökande främlingsfientligheten i Ryssland. För mig var det inget nytt; rysk främlingsfientlighet har ökat de senaste åren och är inte bara resultatet av finanskrisen. I Ryssland är nationalismen väldigt stark, ungefär som den var i Serbien i början av 1990-talet, då dess politiska ledare lyckades med att få med sig nästan hela befolkningen att acceptera och faktiskt stötta etnisk rensning och mord på oskyldiga civila. Det vet jag därför att jag faktiskt läser ibland...

Alltså, artikeln i DN handlar om främlingsfientlighet och hat mot invandrare i Ryssland, samt mord på människor som inte ser slaviska ut. Som vanligt var det kommentarerna/bloggarna om artikeln som var det mest intressanta, och nästan lika skrämmande.

Den populäre bloggaren "Robsten" skrev ett inlägg om den nämnda DN-artikeln. Hans inlägg kopierades också in i en lika känd blogg kallad "Nätverk mot politisk korrekthet".

[Följande stycke om de två nämnda bloggarna ges i informationssyfte och kan hoppas över för att komma till poängen med detta inlägg.]
Båda dessa bloggar ("Robstens blogg" och "Nätverk mot politisk korrekthet") är öppet främlingsfientliga och även islamofobiska. Eller, för att vara mildare i tonen, anti-multikulturella. De vill bevara den svenska kulturen och vill inte se ett ökat samhällsförfall, invandrargäng och kriminella invandrare som kastar sten på brand- och ambulansbilar, som bränner ner diverse saker, slåss med polisen, våldtar svenska tjejer, och på andra olika sätt förpestar det fridfulla svenska samhället. Jag förstår. Inget fel i att ogilla våld. Problemet är ju att det framställs på ett förenklat sätt; det lättaste är att peka finger åt "de" som inte är som "vi", "de" som är avvikande från normen "vi", "de" som inte är lika värda som "vi", eftersom de uppför sig så som de gör (de hatar Sverige, svenskar och det svenska samhället), "de" som inte har en rätt att vara här, "de" som "vi" borde slippa. Det luktar ju rasism när man är så anti-invandrare, men å andra sidan är Sverige kulturellt inte som USA. USA är ju ett land dit ALLA dess invånare nån gång har invandrat, och därmed är också USA-s kulturella arv annorlunda. Alla som invandrare blev amerikaner, trots att alla som ville behöll sina traditioner och seder, men i slutändan, efter ett par generationer, kan ingen se skillnaden på en "riktig" amerikan och en irländare, tysk, italienare... Hudfärgen brukar vara lite avslöjande, eftersom "vita" är normen även i USA, men alla har en (teoretiskt) lika stor chans att lyckas.

Ok... Rysk främlingsfientlighet.

"Robsten" försvarar rysk främlingsfientlighet med en intressant logik, som dock är... Jag låter er först se för er själva.

"Artikeln tar även upp att stora politiska organisationer börjar kräva stopp för ohämmad invandring. Artikelförfattaren får det till att dessa organisationer som vanligt är främlingsfientliga och rasistiska. Men läser vi vad t.ex. Maria Sergejeva Unga gardet säger, så är det inte alls främlingsfientligt eller rasistiskt. Så här säger Sergejeva.

Sedan november har vi haft tre kampanjer mot illegal invandring. Vi är inte motståndare till invandring generellt, men de tar våra jobb. Invandrarna kan ta de jobb som ryssarna inte vill ha, annars kan de åka hem.

Hon är alltså inte motståndare till invandring generellt, utan till invandring där immigranterna tar jobb för ryssar eller där invandrarna är illegala. När blev det främlingsfientligt att vara emot illegal invandring? Det hela blir absurt, illegal invandring är ju per definition olaglig, annars skulle den ju inte vara illegal. När blev det önskvärt att inte följa lagen? I den märkliga debatt och det märkliga mediaklimat vi har så blir det plötsligt suspekt att vara emot olaglig invandring."

Enligt Robsten är detta en märklig debatt och ett märkligt medieklimat. Han menar att det har blivit suspekt att vara emot olaglig invandring. Men att folk mördas är inte fel? Ja, det är fel, men det är också fel att stödja olaglig invandring. Alltså, enligt Robstens logik är det invandrarna (särskilt illegala invandrare) som får skylla sig själva om de blir mördade av ryska ultranationalister och nynazister.

Jag skrev en kommentar till Robsten, och det här är den (mer eller mindre) exakta kopian av kommentaren.

Du har absolut missat poängen, och det verkar också som att du inte ens är kapabel att dra rätt slutsats kring de enklaste frågor.

Först och främst, det här handlar inte om illegal invandring. Illegal invandring finns överallt och är en helt annan fråga. Jag ska förklara hur.

Illegala invandrare är inte problemet, utan de kriminella organisationer som hjälper dessa illegala invandrare in i Ryssland och faktiskt ända in till Västeuropa. Man kan inte klandra människor för att de söker efter en chans till ett bättre liv. De må vara illegala invandrare, men de är också människor, och all sorts fientlighet, hot och våld mot dessa människor är inget annat än en form av rasism, fascism, kalla det vad du vill. Det ska inte vara dödsstraff för illegal invandring. Det är alltså "maffian" som är problemet här, och som vi alla vet, "maffian" och regeringen är inte alltid fiender (särskilt i Ryssland, Östeuropa och Balkan, där korruptionen frodas; lite pengar kan göra underverk för kriminella organisationer, men även politiker).

Du har inte varit i Ryssland, det är jag säker på. De senaste åren har samhällsklimatet blivit allt mer extremt. Oberoende medier har blivit allt färre, men just den här retoriken, som nu inte bara används av högerextrema/nynazistiska grupper, utan även av stora ungdomsorganisationer som får statligt stöd, det är denna retorik som är farlig. Vi har sett det förr på många olika håll: Politikernas hatfyllda retorik gör att en grupp människor blir till syndabock för allt som är ruttet och svagt i samhället, och i ett sådant klimat är risken väldigt stor att oskyldiga far illa. De flesta arbetskraftsinvandrare i Ryssland är faktiskt legala invandrare, och nu är det faktiskt också dessa som riskerar att mördas. Och för vad?

Så jag antar att du inte seriöst menar att det är illegala invandrare som är problemet. Antigen det eller så är du ytterst dåligt påläst. Det är lätt att peka finger och simplifiera allting, men det krävs mycket tid och tanke att faktiskt förstå någonting.

Tänk på det.

Hälsningar
Ned Edwards

Case fucking closed.

The Imaginarium of Dr. Parnassus

2009-03-16T14:44:00.002+01:00

It seems that Terry Gilliam's new film, "The Imaginarium of Dr. Parnassus", will not be distributed in cinemas in the USA (probably not in Europe either), and that it will go straight to DVD. Obviously, the film is too strange and people will not be able to understand it, so no one will actually have the chance to see it and make up their own mind about it.

That's Hollywood for you... As always, "the Industry" is telling people what they like and what they don't, what to watch and what to consider too strange, or rather, too difficult for them to understand. Basically, people ARE idiots, they are mentally "retarded", and have no way of comprehending anything more than "boy + girl = romantic comedy", or "explosions + "cool" characters = action movie of the year", etc...

What about books? Harry Potter series or Franz Kafka? What about Fyodor Dostoyevsky? It's the same with the music industry, they tell "us" what we want, which in the end creates such a consumer culture where every art form has lost its edge, and every creative creation is just another remake of what we've had before, i.e. just another clone of the trend of today.

Entertainment is necessary, of course, but there MUST be place for deviant creations, non-mainstream art, because that is where we can truelly find something special, something deep and thoughtful. What if "A Clockwork Orange" never got distributed? What if that movie with Britney Spears didn't make more money than "Tideland"?

The western world has become nothing else than a pure consumer culture in which there is no room for complicated stories that raise questions. Among other things...

Distributing this film all over the USA wouldn't make it a better film, it most probably wouldn't be a success, because we've already gone this far that we would rather choose "Confessions of a Shopaholic" than "The Imaginarium of Dr. Parnassus".

FUCK THE POLICE

2009-03-01T23:08:00.003+01:00

The big man, pig man, one who is supposed "TO PROTECT AND SERVE", a police officer (or rather, a Sheriff's deputy) beat a 15-year-old girl in a holding cell. Read the text and watch the video of the beating at the link HERE, and tell me what's wrong that picture... Seriously! A grown man beating a 15-year-old girl! One thing we can hope for is that he'll get his sentence (he's risking one year in prison), and that he'll get raped quite a few times. Fucking asshole!

One more video HERE.

Konst konst konst... Leif Zetterling

2009-02-18T20:29:00.002+01:00

Vad ska man säga? Följ länken till DN:s hemsida för att se bilden. Leif Zetterlings bilder är ibland inte så jättetalande, men oftast är de riktigt bra; denna träffar också mitt i prick! Riktig bra!

Rasism i Sverige

2009-02-16T23:49:00.005+01:00

Rasismen i Sverige tycks allt mer gå åt anti-Islamism. Människor som ser ut att komma från Mellanöstern är förstås de stora förlorarna, eftersom oavsett om de har kommit till Sverige för 20 år eller 2 månader sedan, oavsett om det handlar om en toppkirurg eller en kriminell, han eller hon betraktas likadant - som en extrem islamist som är ett hot mot det fria och demokratiska svenska samhället. Dessutom är uttrycket "invandrarungdomar" idag synonymt med brottsliga, muslimska ungdomar, som kastar sten på poliser, brandmän, ambulanser och sjukvårdspersonal, som startar kravaller och upplopp, etc.

Jag kände en invandrarkille en gång. Han snattade när han gick i högstadiet, för att flera år senare åka i fängelse för att ha sålt droger. Invandrare var han, men det är inte anledningen till hans brottsliga bana. Anledningen ligger snarare i hans familjesituation - grovt misshandlad av fadern vid flera tillfällen.

Jag kände en svensk kille en gång. Han var en vanlig högstadieelev, men tillhörde den lilla gruppen "coola" killar, som lyssnade på "gangsta rap" och var "bäst", så de kunde säga vad som helst och göra vad som helst mot vem som helst, medan de var riktigt usla på att ta åt sig kritik; gav man igen och kallade honom för "jävla tönt", skulle man med största sannolikhet åka på stryk, och det ganska grovt. Hur som helst, han har stulit både det ena och det andra, även bilar, han har misshandlat folk och slutligen åkte han i fängelse på grund av rån.

Så är det, men de flesta invandrare och svenskar (alltså MÄNNISKOR) som jag känner och har känt, har det gått hyfsat bra för; läkare, tandläkare, biologer, kemister, egenföretagare, ingenjörer, konstnärer... Det är klart att vissa har det gått sämre för, de är inte högutbildade, men de flesta har ett jobb. En svensk spelar hockey på heltid, medan en invandrare är kartläsare i rally på heltid.

Sluta med att klumpa ihop alla invandrare till en enda stor samling kriminella muslimer vars enda tanke i huvudet är att ta över Sverige, knulla era döttrar och tvinga de sedan att bära slöja och föda ett halvdussin svartskallebarn.

Sluta med att klumpa ihop alla svenskar till en enda stor samling laglydiga, halvtroende kristna, goda medborgare och civiliserade västerlänningar som tror på och kämpar för demokrati, frihet, mänskliga rättigheter och jämlikhet för alla människor, naiva nog att tillåta de onda invandrarna förstöra deras kultur och land.

Is the "average" Islam in fact extreme?

2009-02-16T14:48:00.005+01:00

I have seen an argument about Islam that one can surely define as Islamophobic, if we use the British Runnymede Trust's definition. The mentioned argument states that

"Eftersom;

1) Yusuf al-Qaradawi tillhör “mittfåran” enligt Gardell, och

2)Yusuf al-Qaradawi förspråkar kvinnlig omskärelse, slöja, att mannen har rätt att ta till våld mot kvinnan i hemmet, att Hitler var “gudomlig rättvisa” för judarna osv., då måste det väl innebära att

3) “mittfåran”, med normala människors mått, är en våldsam, antidemokratisk, kvinnoförtryckande, antisemitisk, anti-västlig, totalitär fascist ideologi

Eller hur?"

In translation:

If
1) Yusuf al-Qaradawi, as Gardell claims, belongs to the “average Islamic denomination", and if

2) Yusuf al-Qaradawi is an advocate of female circumcision, veil [meaning the Muslim female head-scarf], that the man has the right to use violence against the woman in the household, that Hitler was "divine justice" for the Jews, etc., then it must mean that

3) the "average denomination", in normal people's view, is an ideology that is violent, anti-democratic, that opresses women, that is anti-semitic, anti-West, totalitarian and fascist.

Right?"

Now, this arguement, number 3), about the "average" Islam is false because it is based on a false premise. What someone like Mattias Gardell says (paraphrazed in points 1 and 2) is only his, that one person's view of an issue, which isn't necessarily the real, or the "true" aspect of it. So to judge a whole religion's "moderate stream" based upon ONE person's view of it, it utterly wrong and could easily be a dangerous and anti-democratic argument.

In this case, ANYONE could present ANY form of extremism and call it what it is not; the "average" Islam. I'll give you an example in form of a question: What would you call the "average" Christianity? The Swedish Lutheran Church or the Italian Catholic Church? There are many denominations in every religion, and there simply is no universal, "average" Islam OR Christianity, it doesn't exist simply because there are too many people from so many different cultures that make the base of a religion. Today Muslims make about one fifth of the Earth's population. Do you have any idea how vast that number is? Are they all the same in their religious practices and extremism?

This is not a simple issue, and any form of religious or political extremism MUST be criticized. But we must also be reasonable in our criticism. There are a few main questions that one must ask herself or himself before criticizing some occurance, because, today, any layman can make up her or his own mind about anything in just five minutes of "google-ing"

These main questions are:
1.) What do I REALLY know about this issue?
2.) Do I have enough sources to base my knowledge and argument upon, and are they biased towards one view, or are they many and varied?
3.) Have I ever talked to anyone from the "other" side, in order to find out what they think, instead of basing my knowledge and argument on what "We" think we know about "Them"?

Also the one that's signed as "Johan" in the comment on Kent Ekeroth's blog, based his argument on the wrong premise. It seems that he is one that has never read any of the "Holy Books" of Abrahamic religions. Also, Johan obviously thinks that all Christians in the world are as "moderate" as the "average" Swedish Christian. That is also completely wrong; as I've said before, there are many denominations of any religion, and not every Christian is as "moderate" as the "average" Swedish Christian. We don't have to go further away than Germany (e.g. Bavaria) to find out that Christianity means more to people there than it does in Sweden. Catholicism plays an important role in the society and is important to the "common man" in Italy, and perhaps even more important in many Latin American and South American countries. Many "average" citizens of the USA go to church every Sunday. Are they to be considered moderate?

So, you see, it's not all black and white, there is a vast grey-zone here. As a matter of fact, the grey-zone is, metaphorically speaking, the size of the Pacific! A "moderate" Muslim does not mean an atheist Muslim, I'll agree with Johan on that. But how is an old woman an extremist if she has lived her whole life by simply minding her own business and praying to God five times a day (etc.), because that is the religion and the culture that she has been brought up in?

As an atheist, I wouldn't mind the abolishment of ALL religions, even Hinduism, Buddhism, etc. But as a human being first and foremost, I am against stupidity. The Western values of freedom and democracy shouldn't be forced upon people from different, or "other" cultures and religions. We should only help them to be devoloped. Often, religion plays a big part in those "other" people's lives, and if "we" try to spread the Western values by force (while at the same time saying "God is on our side and we will prevail" about the war on (Islamic) terrorism ), then those people (i.e. the "Other") will find that we in the Western world are hypocrits that want to take away their culture and religion. Of course, extremists use any argument they can find for mobilizing more and more young man and women into their organizations, but the West is actually helping the extremists because it, the West, cannot cognitively divide extremists from non-extremists. That's because people just don't understand, they know too little about it. If you don't know the problem, trying to fix it will only make it worse. A surgeon couldn't operate without proper training, and without the proper training, he's not a surgeon at all, he's a layman.

These are human beings that we're talking about, not robots or apes that have their instincts genetically programmed. Living in a culture where wearing a head-scarf is the religious law, most people don't force it upon others, because most people accept it. A Muslim man doesn't opress his daughter more by making her wear a head-scarf, than a Swedish man that doesn't allow his daughter to wear skirts that are too short, i.e. clothes that he finds are too revealing.

Iran has been more secular before the Islamic Revolution, and many young people today are actually longing for a more open society, in which religion will be more a presonal thing than it is now, but this should not be cofused with complete and utter abolishment of their religion and culture, and acceptance of the Western secular values and "atheist way of life". There are many people who find the rules and laws too strict, and they would like more freedom, so we must NOT make enemies of those people, because they've done nothing wrong except being born in, from our view, the "wrong" or the "Other" culture; they were also as disgusted as you and I by the 9/11 terrorist attacks.

We must not make enemies out of one fifth of the world's population just because therein exists a small extreme element that's well funded, and doesn't refrain from using force and violence even against civilians. Cultures are different and that's a fact that we must accept and extend the arm of friendship, while saying "I accept you as the way you are and I hope that you will accept me as the way I am". (Of course, the arm of friendship cannot be extended to a terrorist or someone that is filled with hate and wouldn't mind every "Western" man, woman and child dead, so don't even try to push forward that argument, because the FACT is that those kinds of extremists are a very small minority, hence the expression "extremists").

Basically, I suggest you all read many books from many different sources. In order for you to remain un-biased, you should read books that give different views on a single issue.

I suggest you start with reading the three "Holy Books" of the Abrahamic religions; the Torah, the Bible and the Qu'ran. That way you'll discover the many, similarities and you will also understand the diferances between them.

Second, read about the history of the world, about the history of the development of societies, all the way from ancient Greece and Rome, to today. Read about the development of cultures, the inluence that the Christian and Islamic world have had on each other's siences, architecture, litterature, art; basically each other's cultures overall.

It's also important to read about Europe's colonial history, not only in Africa and the Americas, but also north Africa (namely Morocco, Algeria, Tunisia, Egypt) and the Middle East, which in this case is of heavy importance.

I know that the easiest thing to do, and the thing that feels emotionally best, is when we find someone that shares, and not only that, but also someone who augments our own vies. In that way we feel validated, knowing that we're right and we know what we stand for. Unfortunately, if we are ignorant, that will only make us into extremists and automatically into enemies to anyone or anything that's on the opposing side. Indoctrination is as dangerous as ignorance. We have to share this planet, if we don't make friends and understand each other, than we are truely on our way towards a very bleak future, which will surely become our own Hell on Earth, into which it would be too harsh a punishment to bring a child.

Education, the evolution of thought it the key.

Screaming Vina

2009-01-26T21:08:00.002+01:00

Just listen.

REN RASISM

2009-01-19T19:26:00.003+01:00

Det finns en artikel av Ayan Hirsi Ali på newsmill.se.

Hon har fostrats som muslim men som vuxen förkastat sin religion och uttalar sig klart och tydligt negativt mot densamma. Kritik mot bland annat religioner behövs, men hon verkar inte skilja på muslimer som människor och radikal/militant islamism, islamisk fundamentalism som är en grogrund för terrorism.

Många som kommenterade håller med Ayan Hirsi Ali, och ungefär hälften (om inte mer) av de få som inte håller med henne verkar vara människor från Mellanöstern eller muslimer som har en annan syn på sin religion än den krigsförande, terroristiska, mordreligionen som den målas upp att vara.

En kommentar är särskilt skrämmande:

Ayan Hirsi Alis kritik av islam är så långt gammelmedia och även Newsmill törs sträcka sig. Den har förstått mycket av problemet men undviker att fullfölja sitt resonemang. Ayan Hirsi Ali vet att islam inte är den fredens religion den ibland utger sig för att vara, men ändå antyder hon en avgörande, och tycks det, betryggande skillnad mellan muslimska fundamentalister och övriga muslimer trots att båda grupperna tillhör samma religion, en totalitär ideologi som inte tillåter någon russinplockning i sitt budskap. För den som studerat islam är det ett välkänt faktum att det inte görs någon skillnad mellan muslimer inom islam. Koranen är Allahs perfekta ord från vilket ingenting kan avlägsnas eller till vilket ingenting kan läggas; profeten Muhammed (som egentligen är en av världshistoriens största förbrytare) betraktas av alla muslimer som den främsta bland människor vilken även bör efterliknas av alla. Att tala om moderata och fundamentalistiska muslimer är lika berättigat som att tala om moderata och fundamentalistiska nazister. Vi är många som väntar på att Ayan Hirsi Ali skall inse och ge uttryck för detta.

Av: Magnus Johansson, 2009-01-17, 11:05

Absolut hemskt! Jag skrev i ett föregående inlägg:

Muslimer är inte en samling identiska robotar för vilka deras religion fungerar som ett operativsystem gör för en dator.

Sådana uttalanden som Magnus Johanssons tyder på väldigt mycket okunskap i både ämnet religion OCH religionen Islam. Viktigt att tänka på är att Muslimska/Islamiska traditioner och levnadssätt inte ser likadant ut över hela världen. Måhända är alla muslimer i världen enligt Koranen lika, men det finns stora skillnader även i Koranen. Det talas om troende som tror på fel sätt. Muslimer som inte tror med hjärtat utan bara för syns skull, så att andra ska se hur bra de är, de har fel och är inte muslimer. Muslim är den som utövar sin religion enligt den heliga boken.

Vad säger de heliga böckerna, Koranen, Toran, Bibeln? INTE I NÅGON AV DE TRE HELIGA BÖCKERNA FINNS DET UTRYMME FÖR KRITIK ELLER ALTERNATIVA TOLKNINGAR, men det är bara Koranen och Islam som är ondskan själv. Kanske därför att radikal/militant islamism finns som ett reellt hot mot västvärlden... BIBELN ÄR GUDS EXAKTA OCH PERFEKTA ORD, DEN ENDA SANNINGEN, JESUS ÄR GUDS SON OCH GUD SJÄLV; ATT IFRÅGASÄTTA BIBELN (GUDS PERFEKTA ORD, DEN ENDA SANNINGEN) ÄR EN SYND OCH ÄR STRAFFBART. Det är inget rent citat, men låter det bekant?

Till Magnus Johansson: LÄS EN BOK, FÖR FAN! Läs Koranen, läs Bibeln, läs Toran! Läs och jämför! Läs FN:s stadgan om mänskliga rättigheter, läs om samhällsutvecklingen sedan stenåldern, ända in i antiken, ända till Judendomens, Kristendomens och Islams uppkomst, läs samhällsutvecklingen i de respektive världsdelarna, läs om politisk historia och vad kristendomen har varit. Lär dig någonting.

Och mer Israel-Palestina

2009-01-19T19:10:00.002+01:00

Kommentar på en artikel av Carl Svanberg där han tycker att Israel inte bör visa återhållsamhet. De civila offren har sig själva att skylla för att de har röstat fram Hamas, menar han.

Min kommentar:

Men seriöst... Du kan väl inte seriöst tro på det du skrev? Det du skrev har en underförstådd mening att ALLA palestinier är lika skyldiga som Hamas eftersom de röstade på Hamas. Ska vuxna palestinier ta på sig ansvaret för att deras barn blev dödade i israeliska granatattacker?

En sak som vi MÅSTE komma ihåg är att ALLA HÅLLER PÅ SIN EGEN SIDA, oavsett hur den ser ut. Ibland, eller faktisk OFTAST ser man inte ondskan på den egna sidan lika klart som man ser ondskan i fienden. Det är därför som tyska folket inte såg Sovjet, USA och britterna som befriare, även om de (alltså tyska folket) efter att de fick veta mer om koncentrationslägren inte tyckte det var rätt åt judarna, utan kände skuld. Det var en förenkling och generalisering, men jag tror att den säger mycket.

Ja, Hamas är terrorister. Nej, inget kan rättfärdiga dödandet av oskyldiga civila. Men där kommer vi alltså till poängen. Alla civila är inte oskyldiga. Bra sagt... Skulle du säga att folkmordet i Srebrenica i Bosnien-Hercegovina, där ungefär 8000 människor mördades (inte bara män och pojkar), skulle du säga att det var de mördades eget fel eftersom deras egna styrkor från staden tidigare hade attackerat serbiska byar vid några tillfällen?

KAN VI NÅGONSIN SLUTA HYCKLA NÄR DET GÄLLER MÄNNISKOLIV?? Det är en cynisk syn på världen du och många andra har, när ni hävdar att "det är deras eget fel". Det är en kraftig förenkling. Denna konflikt har i modern tid varat sedan 1947 med flera massakrer, diskriminering och det som idag kallas för etnisk rensning. Vi kan inte ta denna senaste offensiv ur konfliktens kontext och säga att det är Hamas fel eftersom de varje dag under de senaste tre åren har skjutit raketer mot Israel, vilket i och för sig inte är sant. Det har funnits vapenvilor de senaste tre åren som BÅDA sidorna har både respekterat och brutit.

Det är aldrig de civila offrens fel. De må ha röstat fram och många tar ställning för en "fel" kandidat, men de ska inte mördas för det. Vad borde då ha hänt med tyska civila efter andra världskriget?

Det är rent sagt HEMSKT hur ni med era förenklingar bara pissar på FN-stadgan om de mänskliga rättigheterna.

Islamofobi mot antisemitism

2009-01-19T17:57:00.004+01:00

Jag läste en artikel som handlar om islamofobi och antisemitism. Artikeln skrevs av Martin Marmgren på newsmill.se.

Jag läste några kommentarer som jag inte kunde ignorera, jag måste säga någonting. Så jag skrev en egen kommentar till artikeln där jag blandar mig in i diskussionen. Med fördel kan den som är intresserad följa länken och läsa kommentarerna som jag nedan diskuterar kring.

Anders Svensson är en typisk kritiker av Islam med dagens mått mätt. Om man skulle jämföra Islam med Kristendom, kan man se både likheter och skillnader. Men Kristendomen har reformerats, det finns ett antal strömningar. Idag finns Nya Testamentet, där gud är god och inte grym, som i Gamla Testamentet. Kristendomen var förr i tiden avgörande för det politiska styret i staterna. En kung var som helst i Europa var guds tjänare nummer ett. Påven hade ett stort inflytande och kunde mobilisera hela det kristna Europa för korstågen.

Att den kristna världen har sekulariserats beror främst på att Europa hade en stor militär makt, de har koloniserat i princip hela världen (där alla icke-kristna var mindre värda)... Sedan med hjälp av rikedomarna som följde med koloniseringen hände den teknologiska utvecklingen, industrialismen, mer moderna arméer... Glöm inte bort att hela Mellanöstern var koloniserad ända fram till några år efter andra världskriget.

Alltså, Europa fick en annan sorts teknologisk utveckling vilket innebar att fler människor fick utbildning, att fler människor blev arbetare istället för bönder... Denna sekularisering har varat i minst 300 år. Mellanöstern, men även andra delar av den "fattiga världen", har inte haft samma utvecklingstakt. Kristna i Sydamerika är överlag mer extrema, mer djupa i sitt troende än kristna i Europa, kristna i Afrika ännu mer. (Ja, jag är medveten om min generalisering).

Visst, Islam hade den fördelen att komma efter Kristendomen och Judendomen så att religionen kunde "vässas" till mer. Det här är en icke-troendes syn, men ändå: Islam kunde då hävda att den är den rätta versionen av en och samma "Sanning" och den enda sanningen, den som det står om i Toran och Bibeln, och man kunde då också göra religionen till ett sätt att leva, inte endast "skapa" en religion. Men som sagt, Kristendomen var i princip likadan när det gäller utövandet, med den skillnaden att samhällena Europa under de senaste århundradena har utvecklats till mer sekulära samhällen som styrs av demokrati och en filosofi med bas i människan i stället för gud.

Att kritisera Islam direkt och dess hårda budskap är ju trots allt lika rätt som att kritisera Judendom och Kristendom som religioner. Men samtidigt gör Anders Svensson det underförstått att alla muslimer i hela världen följer sin religion blint, på samma sätt, utan att kunna vara kapabla till kritiskt tänkande mot samhället de lever i. Det tyder på väldigt mycket okunskap i både ämnet religion OCH religionen Islam. Viktigt att tänka på är att Muslimska/Islamiska traditioner och levnadssätt inte ser likadant ut över hela världen. Muslimer är inte en samling identiska robotar för vilka deras religion fungerar som ett operativsystem gör för en dator. Tänk lite innan du uttalar dig, Anders Svensson, du får dig själv att verka obildad.

Solidar säger sedan att Islam i grund och botten är teokratisk, att den är en politisk religion. Vilken religion är inte det? Nu ska vi inte tala om Buddism eller Hinduism, vi håller oss till "de tre stora".

Har Solidar ens läst Koranen? Eller Bibeln? Eller Toran? De tre "heliga" böckerna har samma grund. Den ena är inte mer teokratisk än den andra. Bibeln innehåller befallningar och lagar på människans levnadssätt lika mycket som Toran och Koranen gör, även om det kan verka som om Koranen är unik i det avseendet. Glöm inte att religion (ur ett mer icke-troende perspektiv) har uppkommit som ett sätt att styra, som ett maktmedel över folk och riken.

FIBZ är helt ologisk, så hans kommentar kan jag inte säga någonting om. Förutom att en god muslim, likaså som en god kristen eller en god jude ALDRIG vill eller kan rättfärdiga våld eller utföra våldshandlingar. Jag håller med om att de tre "heliga" böckerna lämnar mycket tolkningsutrymme, men skulle man väga våldet mot godheten, skulle trots allt de "goda verserna" väga mer.

Magnus Johanssons kommentar håller jag med om. Man måste uttrycka sig på rätt sätt och kritisera det man egentligen ska kritisera. Om jag kritiserar Moderaternas politik, kritiserar jag inte Fredrik Reinfeldt, hans fru, barn, moster, faster, mormor, morfar, osv osv...

Slutligen måste jag kommentera P.M.:s kommentar. Jag som ateist skulle vilja se att all religion flyttas från det offentliga rummet till det privata; religion har ingen plats i politik, statliga verk, skolor, sjukvårdsinrättningar, osv. Men faktum kvarstår att religion även i det sekulära Sverige betyder någonting för människor. Barn blir döpta, de konfirmeras sedan, vuxna gifter sig i kyrkan, i tider av kriser eller katastrofer finns prästerna där som någon att prata med... Så långt är religionen inte så farlig, men den blir farlig när den börjar användas i propagandasyften eller politiska syften, eller bara när den börjar lyftas upp som det enda rätta, det enda som styr människans moral. När man spelar på människans rädsla, där det samtidigt finns en identitetskris, kan religionen vara någonting som både räddar och dödar, vilket fallet var i exempelvis forna Jugoslavien sedan början av 1980-talet.

Religion finns som ämne i skolan i Sverige, där barnen lär sig OM olika religioner och inte uppfostras till att bli goda troende. Detta ämne finns dock inte i lika hög utsträckning som det borde finnas, det finns väldigt mycket okunskap om religion och om människor som har andra religioner än den egna svenska protestantismen. Det är ingenting som är löjligt med ordet "islamofobi". Vanliga människor har utsatts för våldsdåd och även folkmord på grund av deras religiösa tillhörighet. Man kan inte blunda för uttrycket "islamofobi" när till och med små barn, vars föräldrar råkar vara muslimer, utan samvetskval kan dödas av extremister som har en annan religiös bakgrund.

Islam är en sak, militant islam en helt annan. Fundamentalism i alla dess former är fel; amerikansk kapitalistiska eller antikommunistiska fundamentalism har inneburit död, exempelvis i Vietnam. Det finns ingen skillnad mellan religiösa eller politiska ideologier i det avseendet, samtidigt som båda är eller kan vara ett sätt (eller i alla fall en grund till) att styra ett samhälle på. Det är verkligen en komplicerad fråga som kräver en mycket djup diskussion för vilken det inte finns plats här. Huvudsaken är i alla fall att respektera människors val, oavsett politisk eller religiös inriktning, så länge dessa människor inte skadar andra människor, och samtidigt får vi ALDRIG dra alla människor över en kam. Det är detta som är demokrati. Världen är varken svart eller vit, utan består av en oändlig gråzon som är väldigt svår att begripa. Därför använder sig folk ofta av riktigt snäva förenklingar, trots att de för andra människor kan vara skillnaden mellan liv och död.

Slutligen vill jag bara säga att Martin Marmgren har givit en klockren analys i sin artikel.

Israel - Palestina, 0-0

2009-01-11T23:29:00.004+01:00

Jag läste detta om situationen i Gaza och hur det återges i svenska medier:
http://israelisverige.blogspot.com/2009/01/och-hamas-d-jag-lser-tidningarna.html

Jag lämnade en kommentar, men frågan är om kommentaren någonsin kommer att godkännas, frågan är om det kommer att uppstå en diskussion om det.

Bloggaren i fråga skrev halv-cyniskt om att hela historian är Hamas fel och att svenska medier endast kritiserar Israel för bombnigarna av Gaza, istället för att kritisera Hamas för att de har orsakat det hela genom att provocera fram Israels bombningar.

Intressant att bloggaren inte har nämnt exempelvis SVT:s "Aktuellt" där det för några dagar sedan pratades om att Hamas spelade ett högt politiskt spel med raketbeskjutningen av Israel och att Israels reaktion skulle någon gång ha kommit. Men våldet mot Gaza är helt oproportionerligt! Byteder över 200 barn och sammanlagt över 400 civila dödsoffer ingenting? Treåriga barn kan absolut inte klandras och bör, för allt gott i världen, inte behöva betala med sina liv för det som den politiska ledningen i det territorriet har gjort!

Har vår värld blivit så ofattbart kritiskt tänkande och cynisk, så överdrivet, så att oskyldiga människors liv inte är värda någonting? Oskyldiga människors liv är inte ens liv längre. Det är bara siffror. En lek med siffror. Oskyldiga människors liv är en biprodukt av ett högre politiskt spel. Oskyldiga människor är idag endast en kollateral skada. Och det är alltid "de andra" som betalar högst pris, som inte ens får sympati. Stackars Vi om cynismen har tagit över i så stor utsträckning att människoliv värderas olika. Oskyldiga människors liv verkar betyda mindre, om någonting alls, särskilt om de oskyldiga är palestinier, araber eller muslimer.

Gör mig en tjänst och behåll cynismen för er själva, ända till den dagen då era egna barn mördas därför att era politiska ledare har gjort några väldigt dåliga val...

Not a problem!

2008-10-29T01:27:00.001+01:00

While the poor burmese, adults and children as young as 13 years of age, work illegally for 14 hours a day on hotel building sites in Thailand under ghastly circumstances and usually for less than 1€ per day, rich or only your normal european working upper middle-class tourists don't know what has been going on and are too busy with enjoying their vacation, while the travel agencies as the swedish Ving, Apollo and Fritidsresor, who make ridiculous amounts of money on those tourists and cheep built hotels simply say "It is not our problem, we're making money".

That's the only important thing in the world. Money. Forget about health, forget about peace, justice and people dying of hunger, thirst and the simplest of diseases. It's the money. Money will one day be "The Fall of the Western World". The only question is if we will live long enough to see it happen. Call me a pessimist...

Thanks to Dagens Nyheter for the picture.